Dr Pepper-Gate

Den här historien har allt.
Innan lunch, vid 11-tiden tittade jag in i kylen. Burken borta.

Går ett varv på kontoret och har alibi-ärenden till kollegorna. Som jag trodde. I Kollega 1:s rum står den.

Går tillbaka smider min plan.
Smider ränker. Kommer upp med en plan. Tajmad och klar in i minsta detalj.

Hon har alltid lunchlåda. Ser hur hon hämtar sin mat. Jag går till köket. Tar ut min pastasallad (hemlagad, recept fås mot förfrågan) letar febrilt i kylen tills hon frågar;

"...letar du efter något?..."

Busted, precis det jag var ute efter.

"...Japp, min Dr Pepper som jag köpt till lunchen idag, men det verkar som någon tagit den..."

Nu är dessutom Kollega 2 där. 1:an och 2:an skyr varandra som pesten eller som A och Tomas Ledin.

Kollega 1 ser förlägen ut. Stammar nästan fram att det kanske var hon som tog den, men trodde det var en av jobbets.
Jag spelar lite förnärmad, men förstående.

"...jaha, jag får väl köpa en ny då..."

Hon ser nu uppriktigt ledsen ut. Jag ser besviken ut.* Nästan som ett barn som blivit hotad dan innan julafton att man inte ska få något om man inte skärper sig.**

Det hela slutar med att hon verkligen ber om ursäkt, jag säger en än gång att det är ok. Med tilläget, fast jag var så jäkla sugen på den.

Avslöjad som fan och nyss kom hon med en Dajmstrut till mig för att gottgöra det. Tror någon har lite dåligt samvete :-)



A. Antagligen den vassaste polis/dektektiven sen Popeye i Missisippi Brinner


* Är ju egentligen så nöjd att jag bara vill hoppa omkring och slå volter. Lite som Tom Cruise

** Ett så kallat "stå här" moment