Pheew...

Efter tre nätter på le Hospital får jag åka hem. Med order om att inställa mig på måndag morgon. Skönt.

Men det är med en viss sorg jag lämnar mina kamrater på salen. Gunnar som snarkar så att det ekar och Per-Inge som pratar som en blandning av Pip-Rabi från Idol och en Robot.
Eller tanten på andra sidan korridoren som skriker som en galning.

Och dessutom hade mina favoritsjuksyrror slutat.

Nu ringer vi mamma så får hon hämta mig. Vill inte vara här en sekund till.

Och tack SVT för eran applikation till Iphone som gjort att jag kunnat se på OS live...Utan att sitta bland folk som håller på att avlida.*


A.


* Jag vet, hemskt att säga det men jag tycker inte jag hör hemma bland såna...