A visar sin manliga sida
Jag har tidigare nämnt det. Jag hatar fåglar.
Det kan inte vara en slump att Hitchcock gjorde en skräckfilm. Om fåglar alltså.
Idag på lunchen sitter jag och tre äldre herrar vid ett bord. De äldre herrarna kan man även kalla kollegor.
Vid bordet bredvid sitter det ett par typiskt sommarsnygga svenska tjejer/kvinnor i åldern runt 30.
Alltså en perfekt A ålder.
Då kommer en duva. Och den flyger och mer eller mindre hovrar runt vårt bord. Jag skriker till och blir rädd till hela uteserveringens glädje. Samma duvhelvete sätter sig sedan vid bordet hos tjejerna innan den återigen attackerar oss.
Jag skriker återigen till med gäll röst.
Det hela slutar med att jag sitter lutad mot en av kollegorna och fäktar.
Livrädd.
Och om historien var slut där. Icke. En av tjejerna vänder sig till mig och säger
"... ja, de är fan obehagliga de där duvorna..."
Mitt inte allt för genomtänkta svar blir då naturligtvis.
"...jag får be om ursäkt för mitt mindre manliga beteende men jag hatar dem..."
Stryker henne från kortlistan direkt över potentiella flickvänner.
A.
Det kan inte vara en slump att Hitchcock gjorde en skräckfilm. Om fåglar alltså.
Idag på lunchen sitter jag och tre äldre herrar vid ett bord. De äldre herrarna kan man även kalla kollegor.
Vid bordet bredvid sitter det ett par typiskt sommarsnygga svenska tjejer/kvinnor i åldern runt 30.
Alltså en perfekt A ålder.
Då kommer en duva. Och den flyger och mer eller mindre hovrar runt vårt bord. Jag skriker till och blir rädd till hela uteserveringens glädje. Samma duvhelvete sätter sig sedan vid bordet hos tjejerna innan den återigen attackerar oss.
Jag skriker återigen till med gäll röst.
Det hela slutar med att jag sitter lutad mot en av kollegorna och fäktar.
Livrädd.
Och om historien var slut där. Icke. En av tjejerna vänder sig till mig och säger
"... ja, de är fan obehagliga de där duvorna..."
Mitt inte allt för genomtänkta svar blir då naturligtvis.
"...jag får be om ursäkt för mitt mindre manliga beteende men jag hatar dem..."
Stryker henne från kortlistan direkt över potentiella flickvänner.
A.
posted by A. at 1:20 em
11 Comments:
jag är livrädd för alla djur, utom möjligen...typ blomflugor. jag skriker och springer om de kommer för nära. helst. även om jag försöker behärska mig något sånär i alla fall.
Då har vi något gemensamt. Men jag gillar djur. De är fina på lagom avstånd. :-)
djur är okej. om de är kopplade och befinner sig på behörigt avstånd alternativt att de befinner sig i en bur (det sista är helt klart det bästa alternativet, haha).
Kan bara hålla med dig :)
Vill bara att vi inte glömmer det bästa sättet att se djur. Animal Planet på tv... totalt ofarligt hehe
Djur är fina på avstånd...? Kommer du inte ihåg snusk-zebran? (kanske tur att den var på just avstånd förresten...)
Haha, ja, tv är ju helt klart bäst. Oslagbart i sammanhanget faktiskt.
Ida: Hade helt glömt bort den rackarn. Men även där tror jag att han var bättre på avstånd. :-)
Malin: Då är vi ense om att vi verkligen gillar djur på tv? ;-)
Tur då för dig att det finns tjejer som inte riktigt förstått det där med könsroller och inte tvekar en sekund att skydda dig mot farliga hemskheter i form av fåglar. Kanske var hon på uteserveringen just en sådan?
Lite klädsam skörhet kan faktiskt vara ganska attraktivt. Fast du får nog jobba på det där med de gälla skriken. Någonstans där går nog gränsen för de flesta, jag själv inräknad.
Moisthlm: Hmm. Kan vara därför jag är singel. Faktiskt mitt enda lilla minus känner jag. Trodde dock inte att det var så allvarligt som det uppenbarligen verkar... :-)
Sen är det så klart det där med ödmjukhet, som ju också kan vara förvånansvärt attraktivt. ;-)
Moi: Hade vart kanon om du nämnt det liiiite tidigare ;-)
Men då har vi en punkt till att jobba med då tydligen. Och med vi menar jag naturligtvis jag.
Skicka en kommentar
<< Home