Le Blogg - Observandum sed non imitandum.
Kanske rolig, kanske helt sann, kanske lite mindre sann men aldrig påhittad. Inte helt i alla fall. Saker som berör, stör eller inte alls.Och så gillar jag fiskbullar.
tisdag, september 15, 2009
Jag lever...
Men det är knappt. 7 kilo på en vecka ner. Ingen direkt aptit. Försöker lära mig äta igen. Det är inte enkelt.
A gillar ju att laga mat men är slö. Det enda jag gillar mer än att laga mat är att handla onödiga köksprylar. Nu har jag bestämt ett fokus. Jag ska bli en brödbagare. Mat är inte lika roligt.
Hur jag har kommit fram till det? Genom att slaviskt följa Martha Stewart från sjuksängen. Hon är ju grym!
Efter ha gått upp tidigt imorse, förlängt mitt autosvar på mejlen om att jag är sjuk och lagt mig i soffan blir jag lite nyfiken. Det har gått ca en 1 timme. Några har mailat. Några har varit så vänliga att de mailat två gånger. Den andra gången med krya på dig hälsningar och att jag ska vila ut. Då kommer ett mail. Inte oviktigt. Däremot inte alls akut. Ser att mitt autosvar går igång.
En minut senare ringer idioten. Och börjar samtalet med.
...hade jag skämts ögonen ur mig nu. Eller nyss. Jag har just ringt min snälla Mamma A och bett henne åka och handla till mig för jag orkar verkligen inte.
Jo, jag är 33. Jo, jag har 200 meter till mataffären. Men jag ligger bara och skakar.
Jag är sjuk. Så där riktigt sjuk som bara en kille kan bli. Ni vet när lederna gör ont. Man sover dåligt. Fryser ena sekunden. Svettas nästa. (Som en gris)
Nu är det bokat och klart. Portugallien i oktober.
Som tack för att jag tydligen åker ensam.* Så får jag flyga med mellanlandning. De andra åker direkt. Men det verkar som jag får eget rum i alla fall. Hittills.
A.
* Eller så åker jag både med Penny och Skitsur. Om de kan komma överrens.