Efter lunchen

Och fortfarande lätt illamående över programmet om fröken Ferrari. Jag hoppas det är sista gången som en Ferrari gör mig illamående om det nu inte ska bli så att jag drabbas av åksjuka.

Åksjuka, ja. Något det smågnälldes om i The Highlands. Vill direkt dementera att det berodde på chauffören som förmodligen körde lugnast i GB i helgen*. Däremot kan gnäll som

Fan vad den här vägen svänger kanske vara onödigt.

Sen en fantastik vägskylt. Vi borde ha fotat den men glömde det.

"Beware, meeting traffic in the middle of the road"

Hur fan aktar man sig för det?


Idag har jag brutit mot mina vanliga vanor. Jag har bytt radiokanal. Då jag kände mig som en blandning av Tommy Lee och Ozzy's son** när jag vaknade så kände jag att det var dags för en Rockklassiker dag.

Och belöningen kom. Ziggy Stardust med David Bowie som genast utses till dagens låt..


A. Utan Ferraris...


* En av få som blivit omkörd på slingriga bergsvägar av en husbil med en båt på släp... Och belönades sedemera med en applåd efter att som den ödmjuka person jag är förklarat. "...Jag körde väl ner er lugnt och fint va?..."

** Med hår som stod åt alla håll och rätt fet... Ni som hade hoppats på andra likheter med Tommy Lee får leva i ovisshet.