Sa jag det högt? Eller tänkte jag bara det...

Äldre kollega. Som aldrig använt stödsystemen alls. Eller inte det nya.

Jag vet direkt vad han vill när han nästan blygt smyger fram till mitt bord.*
"....A, skulle du kunna hjälpa mig med..."
Naturligtvis. Mot en chokladboll i betalning.
Sen säger han att han hoppas att han kommer ihåg hur han skulle göra tills måndag. Annars kommer han igen säger han.

Påpekar lite försynt att då får han fråga någon annan för jag är i Danmark.
Då skrattar en annan kollega och säger "...jag kan, jag är sista utvägen..."
Och precis när han säger det kan jag inte låta bli att högt och tydligt säga;

"...vad intressant, det sa din fru om dig också när ni gifte er..."

Och alla ser helt chockade.
Jag blir högröd i ansiktet.

Och började
- Förklara att jag skojade...
- Aldrig träffat hans fru...
- Stamma...
- Att det säkert inte var så
- Och att man får dra såna skämt på fredagar.

Sen gick jag hem.


A.



* Den meningen lät nästan som snodd ur en sexnovell eller valfri bok av Jackie Collins...