Karaktär eller självklara beslut?

Vi tar dem i ordning.

Fredags. Jag tog nog bara ett dåligt beslut i fredags och det var att inte åka hem från jobbet tidigare. Inget ovanligt i alla fall.

Sen kommer vi till lördag. Dagen då min starka karkatär verkligen ska visa sig. Den är extra stark om det rör sig om alkohol och idrott.*

Lördagmorgon.
Coach ringer och frågar om jag kan vara med på bänken. Just utifall någon gör illa sig. Jag lider ju av en elakartad sträckning. Ni vet en sån som läkte på 3 dagar när man var tjugo och nu tar ett par månader.
Självklart kan jag vara med.
Som back-up. I nödfall. Det vore ju inte bra att slå upp det.

Gissa vem som med glädje kastar sig in i matchen med ett vrål och ett fånigt leende.
Gissa vem som har skitont nu.

Lördagkväll. Jag ska verkligen inte gå ut. Verkligen inte.
Tackat nej till erbjudanden hela dagen.
Kompisar ringer vid halv tio. Jag är i La Casa A. De är inte där.
Frågar om jag ska komma över.
Självklart säger ja.
Taxi. Många kronor.
Är där till två. När värdinnan för en timme redan gått och lagt sig.
Vid två finns det tydligen bara ett svar i min värld på frågan om vi inte ska ta en liten sväng förbi en öppen krog.
Ja, det är ordet självklart jag menar.
Så iväg till krogen. Kommer dit klockan 02.20. Är där till 02.50 och hinner dricka lite mer sprit.

Sen så hem.
Där jag höjer fastpriset på taxin för att chauffören är så trevlig.
Dessutom frågar jag honom om det är okej för honom. Jag hör min röst säga det.
"...om det är okej för dig..."
Svårt att se att det inte skulle vara okej för honom.
Någonsin.

Söndag. Storm. Utemöbler flyger över nejden.
Vad grannarna inte vill se är en bakis A i Batman-kallingar springa runt och jaga dem samtidigt som han utstöter små ljud av smärta efter trampat på en sten.

Men kul hade jag.
Måndag imorgon. Ses på jobbet.

A.


* Som alla vet är det inte bra att kombinera.