Måndags och konstigheter
Hello alla glada läsare av Le Blogg...
Måndag, härligt, underbart, fantastiskt. Som Tommy Söderberg skulle ha sagt. Nöjer mig med att det är måndag....
Som en numer mkt vanlig företeelse i större städer, och dess närliggande förorter lever många ensamma i en lägenhet. Jag är en av dem. Alltså finns det små detaljer som livar upp lite. Tex när telefonen ringer och någon uppenbarligen vill prata med en.
Igår var jag och tränade, när jag kom hem vid åttatiden tittade jag på mobilen.
1 missat samtal = A överlycklig.
Knappar snabbt fram vem som ringt - Privat nummer. Varför? Nåja vill man prata med mig så ringer det väl igen.
In i duschen, hör att mobilen ringer igen. Eftersom jag är i duschen kanske ni undrar hur jag kan höra det? Jag har örnhörsel och som singel behöver man inte stänga dörren när man duschar. Kommer ut ur duschen tittar på telefonen.
1 missat samtal. -- Wohooo...
Privat nummer :-(
Utan att dra allt för stora slutsatser skulle man kunna misstänka att det är samma person som ringt. Om man nu ringt samma person två gånger på ca 1 timme borde man väl vilja prata med denne? Om man då har hemligt nummer lämnar man väl ett meddelande??
Jag hatar hemligt nummer. Iofs gör det mig lite glad oxå, ingen jag känner bra har hemligt nummer. Ingen jag vet alls faktiskt. Alltså kanske det är en hemlig beundrarinna. Troligt eller hur? :-))
För er som eventuellt kan tänka sig att ringa mig någongång. För att ni ska slippa oroa er ring på hemnumret så slipper ni hålla på med "knappningar" för att göra numret hemligt. Jag har ingen nummerpresentatör ändå....
Det tar bort det spännande med att svara i telefon. Man ska inte veta vem det är som ringer. Halva nöjet att bli glatt eller ledsamt överraskad...
Men nu till det viktiga? Hur många behöver egentligen ett hemligt nummer? Känns som en grym overkill för de flesta. Mindre hemliga människor åt folket anser jag
För övrigt anser jag att Hammarby bör förstöras. (Nån som känner igen citatet? Vem sa det och hur lät det egentligen?)
Dagens låt - Hum Hum från Humlegården. Winnerbäck....
A.
Måndag, härligt, underbart, fantastiskt. Som Tommy Söderberg skulle ha sagt. Nöjer mig med att det är måndag....
Som en numer mkt vanlig företeelse i större städer, och dess närliggande förorter lever många ensamma i en lägenhet. Jag är en av dem. Alltså finns det små detaljer som livar upp lite. Tex när telefonen ringer och någon uppenbarligen vill prata med en.
Igår var jag och tränade, när jag kom hem vid åttatiden tittade jag på mobilen.
1 missat samtal = A överlycklig.
Knappar snabbt fram vem som ringt - Privat nummer. Varför? Nåja vill man prata med mig så ringer det väl igen.
In i duschen, hör att mobilen ringer igen. Eftersom jag är i duschen kanske ni undrar hur jag kan höra det? Jag har örnhörsel och som singel behöver man inte stänga dörren när man duschar. Kommer ut ur duschen tittar på telefonen.
1 missat samtal. -- Wohooo...
Privat nummer :-(
Utan att dra allt för stora slutsatser skulle man kunna misstänka att det är samma person som ringt. Om man nu ringt samma person två gånger på ca 1 timme borde man väl vilja prata med denne? Om man då har hemligt nummer lämnar man väl ett meddelande??
Jag hatar hemligt nummer. Iofs gör det mig lite glad oxå, ingen jag känner bra har hemligt nummer. Ingen jag vet alls faktiskt. Alltså kanske det är en hemlig beundrarinna. Troligt eller hur? :-))
För er som eventuellt kan tänka sig att ringa mig någongång. För att ni ska slippa oroa er ring på hemnumret så slipper ni hålla på med "knappningar" för att göra numret hemligt. Jag har ingen nummerpresentatör ändå....
Det tar bort det spännande med att svara i telefon. Man ska inte veta vem det är som ringer. Halva nöjet att bli glatt eller ledsamt överraskad...
Men nu till det viktiga? Hur många behöver egentligen ett hemligt nummer? Känns som en grym overkill för de flesta. Mindre hemliga människor åt folket anser jag
För övrigt anser jag att Hammarby bör förstöras. (Nån som känner igen citatet? Vem sa det och hur lät det egentligen?)
Dagens låt - Hum Hum från Humlegården. Winnerbäck....
A.
posted by A. at 8:33 fm
2 Comments:
"För övrigt anser jag att Cartago bör förstöras" Cato sa detta, Nej A inte Åke Cato....
haha. jag gjorde mitt mobilnummer hemligt för ett par år sedan. jag minns inte ens varför längre. det stör tydligen de närmast sörjande, även om de numera gissar att hemligt nummer kan vara jag. hur som, man kan väl inte gå från hemlig till...ohemlig?
Skicka en kommentar
<< Home