Rapport från Alcatraz...

Efter det lilla inbrottet här för ett tag sedan har stället nu förvandlats till Alcatraz. 160 cm chef har bestämt att vi ska ha galler för fönstren. Säkert en skitbra ide. Om man inte vill ha inbrott. Inte lika kul att sitta innanför*. Nu är det ännu svårare att ta sig härifrån och det är inte för den gemytliga stämmningen.

Inte heller är det skoj när någon parkerar en stor container utanför på gatan så att lastbilen inte kommer upp med 500 kilo stål. Vart en hel del konkande i den strålande solen som skiner på alla som får vara utomhus. Inte på mig alltså som sitter innanför en gallergrind.


Nu är klockan en timme drygt från hemgång, eller flykt som det kanske kallas numer. Var har den på skotska brytande mannen som vet allt om alla ingångar och utgångar, tunnlar och luftschack tagit vägen. Jag vill ju verkligen hem.

Om jag tar mig hem ska jag memorera vägen. Kommer om jag tar mig ut och kommer ihåg den givetvis tatuera in den så jag kommer ihåg. Eller i alla fall skissa den över magen och bröstet med en tuschpenna...


A - Er fängsla(n)de vän

*Som tur är har jag det tidigare sämsta kontoret. Utan fönster ut utan fönster ut mot en innegård, alltså ser jag inte ut för att veta vad det är för väder. I taket hänger dock en stor segelbåt under vilken det ligger ett cafe där det allt som oftast sitter småbrats i seglarjackor** och tjejer med för mycket smink som drömmer om att vara med i Big Brother.

** Högsta modet i år som förra året lite nordöst om huvudstaden för inte ens de kan väl tro att de ska segla iväg med båten i taket? Fast de kanske torrseglar till skolan....

Förresten, vem har lurat i alla unga tjejer att det är snyggt att gå omkring i mjukisbyxor? Alla med ett par års livserfarenhet vet ju att jeanskjol är det som får A att vända sig om...