Forever-young-syndromet
Hur många har inte hört äldre, speciellt äldre släktingar prata om hur fort tiden går.
När man var yngre så trodde man ju bara att det var skitsnack. Tiden skulle alltid gå långsamt. Man skulle i princip aldrig bli vuxen, man skulle ha det bra och få hemlagad mat varje dag.
Låt oss kalla det Alphaville-Forever young-Syndromet.
Imorgon är det torsdag sen strax helg igen och man har inte hunnit med ett skit av det som man planerat. Konstigt som tusan. Antingen är man en sjukt mycket slöare människa än man tror eller så går tiden så fort att man inte hinner med något.
Dagar flyter ihop. Minuter blir timmar och timmar dagar och dagar veckor. Ja ni förstår principen. Och helt plötsligt är klockan 11.00 och det är dags att börja fundera på dagens lunch.
Ska man vara tvungen att bli en planeringsmänniska för att hinna med något alls numer. Känns lite tyskt alternativt Jönssonligan att man ska vara tvungen att planera allt in i minsta detalj.
Resterande dagens planering skulle kunna se ut så här.
11-12 Arbeiten och Lunchfundirien.
12-13 Essen
13-17 Arbeiten und kollegen irritieren
17-18 Zu Hause fahren und rotbeten kaufen.
18-19 Essen prepariern. Essen
19 - Besuchen Die Geisha in das Crack-House
Slafen.
Fan vad muntert :-(
Nej det är nog bättre att då och då få konstatera att tiden går jävligt fort och att man inte hinner med något. Skulle A dessutom börja planera sin fritid så kan man ju snabbt konstatera att det är slut med trippelbokningar då A inte kan säga nej till något...
A. Tidsoptimisten....
När man var yngre så trodde man ju bara att det var skitsnack. Tiden skulle alltid gå långsamt. Man skulle i princip aldrig bli vuxen, man skulle ha det bra och få hemlagad mat varje dag.
Låt oss kalla det Alphaville-Forever young-Syndromet.
Imorgon är det torsdag sen strax helg igen och man har inte hunnit med ett skit av det som man planerat. Konstigt som tusan. Antingen är man en sjukt mycket slöare människa än man tror eller så går tiden så fort att man inte hinner med något.
Dagar flyter ihop. Minuter blir timmar och timmar dagar och dagar veckor. Ja ni förstår principen. Och helt plötsligt är klockan 11.00 och det är dags att börja fundera på dagens lunch.
Ska man vara tvungen att bli en planeringsmänniska för att hinna med något alls numer. Känns lite tyskt alternativt Jönssonligan att man ska vara tvungen att planera allt in i minsta detalj.
Resterande dagens planering skulle kunna se ut så här.
11-12 Arbeiten och Lunchfundirien.
12-13 Essen
13-17 Arbeiten und kollegen irritieren
17-18 Zu Hause fahren und rotbeten kaufen.
18-19 Essen prepariern. Essen
19 - Besuchen Die Geisha in das Crack-House
Slafen.
Fan vad muntert :-(
Nej det är nog bättre att då och då få konstatera att tiden går jävligt fort och att man inte hinner med något. Skulle A dessutom börja planera sin fritid så kan man ju snabbt konstatera att det är slut med trippelbokningar då A inte kan säga nej till något...
A. Tidsoptimisten....
posted by A. at 10:35 fm
3 Comments:
rotbeten? vad ska du med det till? glöm nu för faan inte att köpa kakor till geishan!
Det är tidstjuvarna som varit framme vet du! Därför man ibland hinner med massor, ibland står där med ens inre klocka på morgon verklighetens på lunch.
Men Alphaville var/är bra:)
Rotbeten. tja, tänkte äta pytt i panna... :-)
Ska inte glömma kakor till henne, komma dit utan något med socker i är ju som att tömma bikupor utan skyddsdräkt....
Hmm. listiga smårackare de där tidstjuvarna. Liksom bara smyger sig på en.
Alphaville var/är bra ;-)
Skicka en kommentar
<< Home