Lektion 1: Hur man får ett barn på utflykt att tokgrina...
Vi tar det direkt.
Not my proudest moment.
Kolmården. Som jag av någon underlig anledning inte kan uttala på annat sätt än Kolmårten.
Nåja.
Vi äter lunch. På Pasta Pronto som var allt annat än pronto. I alla fall om jag kommer ihåg rätt från mina italienska studier om vad det betydde.
Vi sitter vid ett bord. Vid bordet bredvid sitter 1 tjej typ 6 år gammal. Och hennes två bröder (?!?). Helt plötsligt kommer ett par stycken såna där små mjölkpaket som man har till kaffet flygande in på vårt bord. Jag vänder mig om och tittar dit och hör den äldsta vid bordet säga.
"... Men Wilma!..."
Jag faller skrattar till och säger helt naturligt
"...Ja, Wilma, vad gör du..." (och skrattar ska jag tillägga)
Wilma ser otroligt generad ut och säger att det var hennes brorsa. (nu har vi bestämt oss för det)
Han säger att det inte var han utan Wilma. Hon tittar på mig och slänger sig över sin bror och gråter och slår honom. I det läget så kommer familjens överhuvud.
Alltså Mamma och Pappa.
Mamman frågar direkt vad som hänt och jag känner mig onekligen lite skyldig till det hela och berättar för mamman att jag skulle skoja lite och att jag inte blivit sur.
Mamman säger att det inte var hela världen.
Allt överspelat.
Då skulle jag vart tyst. Men inte då. Av någon tvångsmässig anledning så känner jag att jag måste skämta.
Så jag säger helt enkelt
"...Fast jag är säker på att han (och pekar på storebrorsan) lurade henne till det..."
Han skriker att han inte gjorde det utan att det var Wilmas fel, Wilma börjar gråta igen. Mamman börjar skälla på storebror om att det vore trevligt om han någonsin kunde sköta sig och vara snäll mot sin syster. Pappan sucker. Storebror släpper det inte utan berättar högljutt att han inte gjort något. Mamman ryter att det räcker nu.
Jag, jag gick bort med våra brickor och stretchade lite.
Så Wilma, om du läser det här.
Jag är inte sur på dig, hoppas du fick en bra dag på Kolmården.
Så, vad har vi lärt oss av det här? Egentligen ingenting. Kommer göra exakt likadant nästa gång.
A.
Ps. Hur i helvete kan Ellen Degeneres ha ett tv-program. Utan tvekan det sämsta jag sett. Jag blir bara Degenerad.
Not my proudest moment.
Kolmården. Som jag av någon underlig anledning inte kan uttala på annat sätt än Kolmårten.
Nåja.
Vi äter lunch. På Pasta Pronto som var allt annat än pronto. I alla fall om jag kommer ihåg rätt från mina italienska studier om vad det betydde.
Vi sitter vid ett bord. Vid bordet bredvid sitter 1 tjej typ 6 år gammal. Och hennes två bröder (?!?). Helt plötsligt kommer ett par stycken såna där små mjölkpaket som man har till kaffet flygande in på vårt bord. Jag vänder mig om och tittar dit och hör den äldsta vid bordet säga.
"... Men Wilma!..."
Jag faller skrattar till och säger helt naturligt
"...Ja, Wilma, vad gör du..." (och skrattar ska jag tillägga)
Wilma ser otroligt generad ut och säger att det var hennes brorsa. (nu har vi bestämt oss för det)
Han säger att det inte var han utan Wilma. Hon tittar på mig och slänger sig över sin bror och gråter och slår honom. I det läget så kommer familjens överhuvud.
Alltså Mamma och Pappa.
Mamman frågar direkt vad som hänt och jag känner mig onekligen lite skyldig till det hela och berättar för mamman att jag skulle skoja lite och att jag inte blivit sur.
Mamman säger att det inte var hela världen.
Allt överspelat.
Då skulle jag vart tyst. Men inte då. Av någon tvångsmässig anledning så känner jag att jag måste skämta.
Så jag säger helt enkelt
"...Fast jag är säker på att han (och pekar på storebrorsan) lurade henne till det..."
Han skriker att han inte gjorde det utan att det var Wilmas fel, Wilma börjar gråta igen. Mamman börjar skälla på storebror om att det vore trevligt om han någonsin kunde sköta sig och vara snäll mot sin syster. Pappan sucker. Storebror släpper det inte utan berättar högljutt att han inte gjort något. Mamman ryter att det räcker nu.
Jag, jag gick bort med våra brickor och stretchade lite.
Så Wilma, om du läser det här.
Jag är inte sur på dig, hoppas du fick en bra dag på Kolmården.
Så, vad har vi lärt oss av det här? Egentligen ingenting. Kommer göra exakt likadant nästa gång.
A.
Ps. Hur i helvete kan Ellen Degeneres ha ett tv-program. Utan tvekan det sämsta jag sett. Jag blir bara Degenerad.
posted by A. at 2:39 em
6 Comments:
Haha, stackars barn. Vilket trauma. Hon kommer få problem senare i livet tack vare dig, A.
Ja, risken finns att hon växer upp till att hata blonda män och föraktar djur och aldrig låter sina barn besöka Kolmården. Och det kommer vara mitt fel.
Men jag ville bara vara lite rolig... Jag lovar. :-)
Det är lustigt att barn inte förstår ironi. Och kanske ännu lustigare hur lätt det är för dem att börja böla...
betyder inte pronto typ hej på Italienska? Under min blomstrande help desk karriär brukade de italienska kunderna alltid inleda sina samtal med ett rappt Pronto! Och i min lilla skyddade värld bestämde jag mig för att det var deras sätt att säga hej.. men jag kan ju haft fel...
...själv kan jag inte säga nå't annat än Kålgården....
matilda: Ja, märkliga små varelser. Ett enkelt litet skämt och så stora grinbaljan. Så kommer inte mina barn bli...
Skitsur: Ja, kanske var det det som pronto betydde ;-)
Zany: Kålgården... låter ju hemskt. Som ett ställe där massa farliga djur vistas typ...
Skicka en kommentar
<< Home