Kick off del II

Saker som förundrar en dyker alltid upp när man lär känna kollegor i onyktert tillstånd. Bara för sakens skull kan jag meddela att jag arbetade fram en taktik.

Drick med måtta, dansa med kollegorna och se till att inte gå hem först som en tönt men bli för fan inte kvar till sist...
Det klarade jag. Tills chefen knackade på dörren vid tre snåret och sa att vi skulle ta en stänkare. Jag är svag och rädd för honom så jag följde med.

Men det som förundrar en mest så här efter en helg.

- Ska min nyss fyllda 32 åriga kollega verkligen ha tanga-kallingar? Hade han vart tjej och visat så mycket hud hade jag vart nöjd. Inte nu...
- När en kollega som jag ansett vara den trevligaste och roligaste blir dyng och raggar sönder sig själv på andra kollegor blir jag lite besviken.
- Ska chefen verkligen (hörsägen) brista ut i kommentaren "...Men det här är för dåligt..." när baren stänger halv fyra? Men en parant dam är det.
- Vad svarar A på frågan om det finns något ställe i stan med vinst varje gång? (ni får rösta vilket ni tror)

• Att om jag visste skulle jag inte ta med honom dit?
• Att om jag visste skulle jag hänga där jämt
• Att det enda jag känner till är Grönan men prova Karlssons på Kungsgatan...

Kick Off:ens höjdare.
Min närmaste chef som börjar sitt morgon anförande med att fortsätta spela sin roll som polis från gårdagkvällens morddrama med att tydligt deklarera att han minsann;
- Inte var korrupt
- Inte tänkte tjalla på kollegor
- Och var besviken på att han behövde en polismössa för att få sin röst hörd...
Allt detta med en mörk skånsk dialekt...


A.