Le Skutt
Fredag lugnt som fan. Städning. Och tidig uppgång för att vara förberedd till lördagens begivenhet.
Fallskärmshoppet. Det var mulet och blåsigt i The Northern Hoods och vid kontakt med lilla Josefin så sa hon att hon trodde det skulle bli hoppning av.
Ju närmare Gryttjom vi kom desto mer klarnade det upp. Desto mer bubblade det i magen. När vi kom fram var jag ett vrak av nervositet. På med klädena och fastspänd mot en Mark var det dags. Då kom första chocken.
Vi skulle in i planet. Lite "point of no return" Eller som det stod i Bamse.
Det här är sista varningen. Vänd om.
Men det gjorde jag inte.
Upp i planet som skakar som en sämre berg och dalbana. Misstag nummer ett kommer här. Jag tittar ner när jag står ute i planet och tittar ut.
Mark har lovat mig att tågordningen är så här.
Ready, set, go - sen hoppar vi.
När jag hör ready, set håller jag på att avlida.
Utan tvekan skiträdd men spänd. Är en idag helt säker, även om jag sett/hört på filmen att han säger GO, att han inte säger det. Jag hör det inte i alla fall. Voltar ut ur planet och allt känns läskigt.
Vi faller med ryggen neråt först. Men Mark kan sina saker och vi hamnar på rätt köl...
Det där om att andas genom näsan glömmer jag direkt och öppnar käften direkt. Luft i 230 knyck rakt in i munnen. Armarna skakar som jag har Parkinson's. Men allt går bra och vi landar. Nu skakar benen som om jag skulle ha Parkinson. Har svårt att få fram ord men är sjukt peppad.
Sen var jag rätt stirrig hela kvällen...
Men om kvällen får ni höra en annan gång. Men den inkluderar att tappa en bricka med 10 drinkar....
A.
Fallskärmshoppet. Det var mulet och blåsigt i The Northern Hoods och vid kontakt med lilla Josefin så sa hon att hon trodde det skulle bli hoppning av.
Ju närmare Gryttjom vi kom desto mer klarnade det upp. Desto mer bubblade det i magen. När vi kom fram var jag ett vrak av nervositet. På med klädena och fastspänd mot en Mark var det dags. Då kom första chocken.
Vi skulle in i planet. Lite "point of no return" Eller som det stod i Bamse.
Det här är sista varningen. Vänd om.
Men det gjorde jag inte.
Upp i planet som skakar som en sämre berg och dalbana. Misstag nummer ett kommer här. Jag tittar ner när jag står ute i planet och tittar ut.
Mark har lovat mig att tågordningen är så här.
Ready, set, go - sen hoppar vi.
När jag hör ready, set håller jag på att avlida.
Utan tvekan skiträdd men spänd. Är en idag helt säker, även om jag sett/hört på filmen att han säger GO, att han inte säger det. Jag hör det inte i alla fall. Voltar ut ur planet och allt känns läskigt.
Vi faller med ryggen neråt först. Men Mark kan sina saker och vi hamnar på rätt köl...
Det där om att andas genom näsan glömmer jag direkt och öppnar käften direkt. Luft i 230 knyck rakt in i munnen. Armarna skakar som jag har Parkinson's. Men allt går bra och vi landar. Nu skakar benen som om jag skulle ha Parkinson. Har svårt att få fram ord men är sjukt peppad.
Sen var jag rätt stirrig hela kvällen...
Men om kvällen får ni höra en annan gång. Men den inkluderar att tappa en bricka med 10 drinkar....
A.
posted by A. at 1:01 em
6 Comments:
Faaan va bra gjort!!!!! MEn efter din beskrivning skulle jag ÄNNU mindre göra ett sådant hopp nu!!! Gulp!
Det var skithäftigt... Men lite läskigt hehe
Haha. "Det här är sista varningen. Vänd om." Det är när dom är i Trollskogen va? Jag kan min Bamse, jag..
Jag tror det var trollskogen ;) Och att kunna sin Bamse är pluspoäng...
Det är sjukt vad de där Bamse-citaten sitter. Jag måste ha läst om samma tidning perverst många gånger, alternativt haft fotografiskt minne som barn.
För nåt år sen träffade jag en kille som kunde citera hela Bamse på kapplöpningsbanan. Det var nästan otäckt.
Det låter onekligen lite sjukt... hehe
Skicka en kommentar
<< Home