Le miseria..

Vilken dag.

Jag tar det i ordning så alla förstår. Och då börjar vi från början.

Jag vaknar. Utvilad och glad. Lite som en glad lärka.
Jag sätter mig i bilen. Den behöver inte skrapas. Fortfarande glad som en lärka.

Sen.

Jag måste tanka. Dyrt.
Jag får sitta i kö i två timmar för att komma till jobbet.
Jag får inte igenom mitt förslag om Kebab-torsdag.
Jag får veta att en order blivit liggande.
Jag bränner mig på kaffemuggen*
Jag blir kallad kommunist av en kollega.
Jag drar ett jätteroligt skämt som misslyckas
Och nu ringer mamma...

Ingen rast ingen ro...

Här skulle man kunna tro att jag inte längre är glad som en lärka. Men det är jag.

A.

* Här kan jag möjligtvis skylla mig själv... Jag borde veta bättre.