Le Blogg - Observandum sed non imitandum.
Kanske rolig, kanske helt sann, kanske lite mindre sann men aldrig påhittad. Inte helt i alla fall. Saker som berör, stör eller inte alls.Och så gillar jag fiskbullar.
tisdag, januari 26, 2010
Utlokaliseringen tar fart...
Ikväll är det dags. Om ca 10 minuter sätter jag mig i bilen på väg mot obygden. Den som ska förbi Hällefors kan ju slå en signal...
Nu ska jag bara googla en karta dit så jag hittar :-)
Är det inte sjukt irriterande när man börjat titta på ett program som man redan sett och ändå ignorerat det faktumet och ändå ska avnjuta det när det 2-3 minuter in i programmet avbryts för en vinjett eller vad fan det heter...
Vänner är värst. Den tar ju 5 minuter. Jag är så trött på att se medelålders New Yorkare i en fontän.
Då googlas det på anti-inflammatorisk mat. Jag måste skärpa mig. Jag håller på att åldras 32 år och blir i så fall pensionär till sommaren. Inte som jag tänkt.
Här vinner man säljtävlingen. Och inte nog med det. Jag vinner den i stor stil. Här vill jag dessutom lägga till att en person i tävlingen dessutom varit sjukskriven under 3 månader i år.
Men jag är inte den som är den.
Sen upptäcker jag att den resan man vunnit går om 3 veckor. Och exakt den veckan jag inte kan vara borta. Helt sjukt. Kort varsel. Precis innan sportlovet. Vinnaren kan inte åka med.
Ska det vara så?
Nåja. Jag ville inte åka till Åre med gratis hotell, skidor, liftkort och middagar ändå.
Och inte nog med att jag ska häcka i Gurkstan. V-ås alltså och inte Eslöv. Nu verkar det som att jag ska hänga en hel del i Hällefors också. Bara att damma av sin värmländska.
I onsdags sprang jag på en kompis frus syrra. Vi började naturligtvis prata lite eftersom vi känner varandra. Och eftersom jag är så trevlig.
Hur som kom vi fram till att det var dags för kompisen att ha en fest. Eller hennes syrra och man vill se det så. Och så kom vi på att de byggt ett nytt kök. Slutsatsen blev alltså att de borde ha en "Köksinvigningsfest". Och eftersom vi är så extremt roliga båda två så skickade vi varsitt sms*, jag till min kompis och hon till hennes syrra med texten.
"Jag kommer gärna den 30:e. Ska bli skoj med fest. Ledsen för sent svar men var tvungen att kolla om jag kunde"
Snabbt svar från min kompis som undrade vad jag menade. Svaret blev då att det gällde med inbjudan vi fick på nyårsafton från dem. Ingen av dem ihåg det. Fullt naturligt eftersom det inte hänt. Men trodde till slut att de på fyllan bjudit in till fest. Men för vara på den säkra sidan så säkrade vi upp med en kompis som var med på nyårsafton. De spelade med utomordentligt.
Igår fick jag ett sms från syrran. "XX är helt knäckt, hon kommer inte ihåg alls att de bjudit in till fest men ska ha en nu"
Haha. Vi är så roliga. Vi enades om att berätta sanningen under festen.
Eftersom det är ett nytt år har jag naturligtvis lovat en massa saker. Som jag ska hålla. Så gör jag varje år. Förra nyårsafton lovade jag till exempel att jobba mindre. Det har jag gjort i år. Att det skulle vara via en längre tids svårartad, plågsam och direkt olustig sjukdom tänkte jag ju inte men mindre har jag jobbat.
I år. - Må bra hela 2010. Alltså inte spendera ett par veckor på sjukhus med snygga sjuksyrror* - Ta mer kort. Jag är usel på kort. Både att vara med och ta dem. Men nu ska det bli ändring. Och dessutom har jag hittat typ 15 rullar kort av den gamla sorten som jag inte vet vad det är på. Morgondagens mission är att framkalla dem. Lite spännande. Hoppas jag. - Sen så ska jag bli bra på ett kort i år. Det ska jag ge till mamma.
A.
* Här vill jag direkt betona att snygga sjuksyrror inte är uteslutna. :D
Jag fick punktering på julafton. 60 mil hemifrån i 20 minus och snöstorm. Borde få skylla mig själv. Lät Lillbrorsan köra. Fick tag på en jourkille som galant fixade det. Antagligen har han inte lämnat den lilla byn på 3 till 4 generationer. Men han fixade det. Kvitto var han inte sugen på att lämna. Men jag tjatade till mig ett handskrivet.
