tisdag, januari 24, 2006

Bjudlunch på jobbet och lögnaktiga män...

Ja, rubriken låter som om jag vore en sk manlig feminist a'la Jens Orback, Henrik Johnson och säkerligen nån till som Marc Levengood eller Ola Salo eller kanske Josh Maccahan.....

Det är jag inte. Lovar.

Hur som helst, först till det minst roliga. Eftelsom det valit inblott på jobbet så stickel vi iväg och ätel tillsammans. (orkar inte skriva så mer nu)

Gratis är gott tänker A och följer gladihågen med. Hans kollegor tjattrar hela lunchen på det språk som talas i bortre Asien. Resultatet blir att jag äter snabbt och tjuvlyssnar på bordet brevid.

4 män och två kvinnor. Männen är i åldrarna,( nu tippar jag.)

1 st 24 åring
2 st 35 åringar
1 st 47 åring.

Kvinnorna är en ca 27 & 36...

För att imponera så börjar männen diskutera det alla män finner sjukt intressant att prata om och som vi, eftersom jag är en av dem (sen kan vi ju diskutera hur mkt man jag är någon annangång), anser att alla varelser av det täckta könet* borde finna lika intressant och sedan vilja hångla med oss efter ha hört om...

Ämnet är lumpen...

Hur som helst, dessa karlar utom 24 åringen som inte gjort lumpen, börjar diskutera hur coola det varit, vilka elaka befäl de haft, hur jobbigt de haft det, hur vältränade de var när de muckade, vilka dårar som fick frisedel osv....

Och givetvis att de alla hade funderat både en och två gånger på FN tjänst men det aldrig passat tidsmässigt.

Helt ärligt, kan lova att 90 % var lögn, eller uppförstorade händelser. 5 min kall dusch har nu vuxit till 3 dagar i snöblandat regn, en mils marsch i motvind är nu att de gick runt Sylarna och det barfota...

Nu ska jag inte säga att detta inte roade mig det minsta. Att jag själv berättat lika uppförstorade händelser är jag numer kusligt medveten om. Hur ointressant en tjej allt som oftast måste tycka det är att höra på är en annan sak jag numer förstår.

Det roligaste är dock frekvensen av lumpar-historier som är exakt lika oavsett vem som berättar dem...

Jag tror jag antingen själv, eller via en kompis upplevt exakt de historierna som de berättade idag. Skitskoj...

Men eftersom jag tror på devisen

"... Sanningen ska inte förstöra en bra historia..."

så hade jag en bra lunch med kollegorna utan att prata med dem...




A.


* Här skulle jag kunna ha en lång utläggning om det egentligen är ett lämpligt namn.

2 Comments:

Blogger ajja said...

Va illa. Gu va illa. Hoppas du pysslar med saker där du inte behöver interaktera m dina kollegor.

4:57 em  
Blogger A. said...

Gör mitt bästa för att slippa se dem om möjligheten finns... :-)

9:09 fm  

Skicka en kommentar

<< Home