Svenska språket och konstiga frågor...

Sov igår... Sov mycket.

Väckdes av lillbrorsan... Han ville berätta att han var pank. Han är alltid pank. Han vågade inte fråga om han fick låna pengar igen. Däremot föreslog han att jag skulle åka till den lilla staden lite norr om huvudstaden och hälsa på mina kompisar. Och då kunde jag ta med M (Hans kompis som inte har råd med en tågbiljett)

Gillar att bli inbjuden till folk. Armbåge eller inte :-) Kan det ha varit en sån där "unvite" som de pratar om i Seinfeld??

Han är rätt kul. Telefonsamtal är rätt kul. Svenska folket har blivit så vana vid mobilsamtal att alla samtal* börjar med;

Tja var är du? Eller Tja, är du hemma?

Det har gått så långt att folk som ringer på mitt hemnummer börjar med den frågan. Brukar svara att jag inte är det....

Varje gång jag hälsar på mina föräldrar så säger mamma**;

Nej men hej, är du här?

Har jag så taskig utstrålning att hon måste fråga mig om det när jag står i köket.



A.

* Nej inte alla samtal men många. Brorsan har dessutom en fix ide att ringa mig på jobbet och börja med...
"...tja, vad gör du?..."
- Ja vad tror du? Jag är på jobbet...

Fast förresten är det en sjukt befogad fråga ibland....

** När jag kommer på överraskningsbesök. Händer väl inte jätteofta kanske....