Olika uppfattningar...

Igår kom kollegan in och frågade om vi kunde äta lunch tillsammans idag. Det är en pina att äta med henne.

Varför?

Hon tuggar nämligen med öppen mun och smaskar. Det är inget litet sött ljud utan ett rejält smaskande som får mig att tappa matlusten. Att hon dessutom konstant har läppstift på tänderna hjälper inte heller. Hon ser ut som hon har slitit ett rått stycke kött i bitar med käkarna...

Nu förstår ni...

Förmiddagen har alltså vart fylld med panik inför en lunch tillsammans med Le Femme Carnivore...

Nu kommer hon in och ber om ursäkt. Hon har visst dubbelbokat sig och vill ta lunchen nästa vecka istället. Jag ler mitt standardleende, (rätt inställsamt) och säger...

Nej, vad tråkigt, men det finns ju fler chanser...

Jag är så falsk :-)

Egentligen ville jag hoppa omkring, dansa soldansen, sjunga och spela av lycka för att slippa äta med smaskerskan men sånt visar jag inte med en min. Utan istället så ler jag lite sött, tycker utåt att det är tråkigt, hoppas vi kan ta den en annan gång.

Fan att kalla kriget är slut. A skulle ha blivit tidernas bästa agent.


A - Med många ansiktsuttryck.