Att bita i det sura äpplet. Eller bara skratta åt det.
Le Blogg har inget emot att göra sig lustig på andras bekostnad. Tex Bodström, alla politiker & Linda Rosing. (Kan inte med den bästa viljan i världen räkna henne som politiker)
Min absoluta favorit är naturligtvis Björn Rosengren som med bestämdhet inte fattat att han var på en strippklubb.
Naturligtvis omöjligt. Eller hur?
Om inte.
Det kan ha varit ett liknande fall som drabbade A första kvällen utomlands. Med 7 stycken glada men trötta kollegor från diverse håll runt vår värld ger vi oss ut på jakt efter en bar. Alla lätt trallande på hiten från Sällskapsresan.
"... vill du ut på nattklubbsväng, häng då med i Axxxxx's gäng, gå på disco, rulla hatt här i Seoul varje natt..."*
Vi hittar till slut en bar som ser trevlig ut. Vi går in. Väl där inne ser det inte alls ut som en vanlig bar. Vi blir infösta i ett eget rum och en kvinna i 40-års åldern ser mycket bekymrad ut när vi beställer var sin öl.
Hon säger något på ett språk som bara en av oss förstår och den personen, en söt liten tjej från San Fransisco blir så generad att jag tror att hon ska dö...
Vi har inte hamnat på en bar utan en "business bar"
För det facilia priset av 1500 spänn har vi just beställt varsin öl och min "värdinna" är på väg in. Det kvinnan i 40-års åldern är bekymrad över är hur våra 4 kvinnliga kollegor ska reagera.
Vår vän som förstår språket gestikulerar vilt och pratar i en hög och mycket ljus röst.
Det slutar med att ölen bara kostar 100 kroners styck och att jag inte får någon värdinna. Inget som jag direkt var sugen på heller då jag strategiskt satt mig mitt mellan Italienskan och Holländskan.
Vi sitter i stillhet, förbannar vår gemensamma arbetsgivare och har allmänt kul. Då hör vi genom väggen.
Ett ohyggligt stönande.
Jag trodde i min enfald att någon hade blivit knivhuggen.**
Det visar sig att det är den nöjdaste knivhuggne man jag hört i mitt liv. Och som han blev knivhuggen. Under en 10 minuters period så sitter vi ena sekunden generade, gapskrattande och i alla fall jag lätt lyssnande på en kakafoni i "knivhuggning"
Vi skrattar högt och bestämmer oss för att lämna stället. I alla fall jag med ett leende på läpparna och en söt kollega på varje sida om mig.
Min sista tanke är att kanske kanske Rosengren verkligen inte visste vad det var för ställe han var på. Fast det förefaller ju otroligt...
A.
* Okej, men jag försökte verkligen få dem att sjunga dem men de var inga lingvistiska genier direkt...
** Uppvuxen och boende i The Northern Hoods ingen dum slutledning.
Min absoluta favorit är naturligtvis Björn Rosengren som med bestämdhet inte fattat att han var på en strippklubb.
Naturligtvis omöjligt. Eller hur?
Om inte.
Det kan ha varit ett liknande fall som drabbade A första kvällen utomlands. Med 7 stycken glada men trötta kollegor från diverse håll runt vår värld ger vi oss ut på jakt efter en bar. Alla lätt trallande på hiten från Sällskapsresan.
"... vill du ut på nattklubbsväng, häng då med i Axxxxx's gäng, gå på disco, rulla hatt här i Seoul varje natt..."*
Vi hittar till slut en bar som ser trevlig ut. Vi går in. Väl där inne ser det inte alls ut som en vanlig bar. Vi blir infösta i ett eget rum och en kvinna i 40-års åldern ser mycket bekymrad ut när vi beställer var sin öl.
Hon säger något på ett språk som bara en av oss förstår och den personen, en söt liten tjej från San Fransisco blir så generad att jag tror att hon ska dö...
Vi har inte hamnat på en bar utan en "business bar"
För det facilia priset av 1500 spänn har vi just beställt varsin öl och min "värdinna" är på väg in. Det kvinnan i 40-års åldern är bekymrad över är hur våra 4 kvinnliga kollegor ska reagera.
Vår vän som förstår språket gestikulerar vilt och pratar i en hög och mycket ljus röst.
Det slutar med att ölen bara kostar 100 kroners styck och att jag inte får någon värdinna. Inget som jag direkt var sugen på heller då jag strategiskt satt mig mitt mellan Italienskan och Holländskan.
Vi sitter i stillhet, förbannar vår gemensamma arbetsgivare och har allmänt kul. Då hör vi genom väggen.
Ett ohyggligt stönande.
Jag trodde i min enfald att någon hade blivit knivhuggen.**
Det visar sig att det är den nöjdaste knivhuggne man jag hört i mitt liv. Och som han blev knivhuggen. Under en 10 minuters period så sitter vi ena sekunden generade, gapskrattande och i alla fall jag lätt lyssnande på en kakafoni i "knivhuggning"
Vi skrattar högt och bestämmer oss för att lämna stället. I alla fall jag med ett leende på läpparna och en söt kollega på varje sida om mig.
Min sista tanke är att kanske kanske Rosengren verkligen inte visste vad det var för ställe han var på. Fast det förefaller ju otroligt...
A.
* Okej, men jag försökte verkligen få dem att sjunga dem men de var inga lingvistiska genier direkt...
** Uppvuxen och boende i The Northern Hoods ingen dum slutledning.
posted by A. at 10:34 fm
4 Comments:
"Gå på disco, rulla hatt..." Moahahaha så underbart, man ser det framför sig. Nu undrar jag bara hurvida du kommer att tillhöra den holländska eller den italienska sektionen av hemmarbetarnas förbund?;)
Vi hade en härlig stämning. Gick på rad och sjöng som dvärgarna i Snövit... Hehe. Dina frågor kommer avslöjas inom kort på en Le Blogg nära dig ;) Små händelser för andra är stora för A så låt mig suga lite på karamellen (lät så mycket bättre i huvudet än det ser ut)
Ick heit A ;)
hihihi, så det kan gå. Farligt att gå på pubrunda i vissas sällskap tydligen. :P O skulle ni bara få EN värdinna på alla er? Verkar lite snålt tycker jag... stackarn skulle få fullt upp...
Nja... det var nog en per öl tror jag... fick ju aldrig reda på det :)
Och ja. Livsfarligt att gå på pubrunda med mig. Men kul... :)
Skicka en kommentar
<< Home