Italien vs Holland och en kronisk lögnare. Typ.
Eftersom jag verkligen är en förespråkare av såväl "kiss and tell" som skvaller i allmänhet.
Och på allmän begäran.
Så här kommer historien om Italienskan och Holländskan.
Jag har tidigare nämnt att det dök upp en ny kollega på hotellet med baren Le Bar. Italienskan. Knappa 30 år. Stilig som fan. Stilig kanske inte är rätt ord för en snygg tjej men, det är min historia och jag bestämmer så stilig passar bra.
Efter två dagar av lite småflörtande med damen ifråga så hamnade vi på en krog tillsammans med i princip alla kollegor. Jag och italienskan råkar givetvis av en slump hamna brevid varandra vid bordet. Småpratar och A är sådär charmig som bara A kan när det slår mig.
Jag vill inte hångla med henne.*
En mycket konstig tanke faktiskt som i det läget oroade mig rejält.
OBS! Vi ska fortfarande ha det klart för oss att bara för att jag vill hångla med någon så är det inte samma sak som att den personen vill.*
Sen händer det märkliga. Utan att ha en aning om vad som hänt så sitter jag i en soffa och hånglar med holländskan. Inte nog med det. Vi har ett drygt 15-tal kollegor som ser det.
Hur det gick till, om det tvistar de lärde men jag misstänker att mina kunskaper i holländska som;
- Ick heit A, och
- Will jej mein peipen?
...inte hjälpte situationen.
Alltså måste det blott berott på mina sköna dance-moves som var en blandning av John Travolta i Saturday Night Fewer och Michael Flatley. Fast med mindre takt och högre alkoholnivå. Och definitivt inte med lika tighta byxor.
Det visa i att hångla med kollegor kan diskuteras, jag får skylla på de två överväldigande faktorerna som drev mig till det.
1. Att ha kollegor som faktiskt ser bra ut och går att prata med.
2. Att hon dessutom ville hångla med mig. Kanske om man isolerar det den viktigaste anledningen.
Att A sen får bjuda på att bli lätt pikad under frukosten dagen efter var inte hela världen. Att hon dessutom ansåg att en hemmaman inte alls var en dum ide har fått mig att fundera på att flytta till Amsterdam.
Snarast.
Italienskan? Jo efter att ha dundrat fram besvärjelser om att jag var en "p**a och diverse mindre fina(?!?) ord innehållande uttryck som Madonna, Mafia och Palermo så lugnade hon ner sig och log. Eller så skrattade hon bara och viskade sitt rumsnummer i mitt öra...
Nu till det konstiga eller det som alla vet att killar gör för att få hångla lite. Vilket på något sätt kommer att drabba mig. En situation som Brandon aldrig skulle satt sig i.
Verkar som att mitt sökande efter en hobby är över.
A. The office slut.
* Givetvis en mindre lögn eftersom jag sällan är mot att hångla med någon. Framför allt så ville jag helt plötsligt hångla med holländskan istället... Som i det ögonblicket rörde sig sjukt förföriskt på dansgolvet...
**Lillbrorsan. Skratta inte. Exakt samma för dig
*** Rätt bra version av storhetsvansinne att tro att alla tjejer i Sverige läser det här...
Och på allmän begäran.
Så här kommer historien om Italienskan och Holländskan.
Jag har tidigare nämnt att det dök upp en ny kollega på hotellet med baren Le Bar. Italienskan. Knappa 30 år. Stilig som fan. Stilig kanske inte är rätt ord för en snygg tjej men, det är min historia och jag bestämmer så stilig passar bra.
Efter två dagar av lite småflörtande med damen ifråga så hamnade vi på en krog tillsammans med i princip alla kollegor. Jag och italienskan råkar givetvis av en slump hamna brevid varandra vid bordet. Småpratar och A är sådär charmig som bara A kan när det slår mig.
Jag vill inte hångla med henne.*
En mycket konstig tanke faktiskt som i det läget oroade mig rejält.
OBS! Vi ska fortfarande ha det klart för oss att bara för att jag vill hångla med någon så är det inte samma sak som att den personen vill.*
Sen händer det märkliga. Utan att ha en aning om vad som hänt så sitter jag i en soffa och hånglar med holländskan. Inte nog med det. Vi har ett drygt 15-tal kollegor som ser det.
Hur det gick till, om det tvistar de lärde men jag misstänker att mina kunskaper i holländska som;
- Ick heit A, och
- Will jej mein peipen?
...inte hjälpte situationen.
Alltså måste det blott berott på mina sköna dance-moves som var en blandning av John Travolta i Saturday Night Fewer och Michael Flatley. Fast med mindre takt och högre alkoholnivå. Och definitivt inte med lika tighta byxor.
Det visa i att hångla med kollegor kan diskuteras, jag får skylla på de två överväldigande faktorerna som drev mig till det.
1. Att ha kollegor som faktiskt ser bra ut och går att prata med.
2. Att hon dessutom ville hångla med mig. Kanske om man isolerar det den viktigaste anledningen.
Att A sen får bjuda på att bli lätt pikad under frukosten dagen efter var inte hela världen. Att hon dessutom ansåg att en hemmaman inte alls var en dum ide har fått mig att fundera på att flytta till Amsterdam.
Snarast.
Italienskan? Jo efter att ha dundrat fram besvärjelser om att jag var en "p**a och diverse mindre fina(?!?) ord innehållande uttryck som Madonna, Mafia och Palermo så lugnade hon ner sig och log. Eller så skrattade hon bara och viskade sitt rumsnummer i mitt öra...
Nu till det konstiga eller det som alla vet att killar gör för att få hångla lite. Vilket på något sätt kommer att drabba mig. En situation som Brandon aldrig skulle satt sig i.
- Jag har lovat att komma ner till Amsterdam snart. Tydligen så har jag i princip redan bokat in en helg. Det blev jag påmind om i ett mail igår.
- Jag har alltid gillat Holland och tycker inte alls att holländare generellt är arroganta.
- Jag är visst på väg till Milano också. Ganska snart.
- Jag har alltid gillat Italien och speciellt norditalien.
- Kan ha övertygad Italienskan om att det är jättelätt att få jobb i Stockholm och att Sverige är en kanonland att bo. (Hon ville flytta från Italien)
- Att på allvar tycka att Holland är ett föregångsland inom flera områden. Kommer inte ihåg något om vilka de områden skulle vara.
- Antyda att jag förstår Holländska eftersom det är sååå likt svenska.
- Skrutit med mina kunskaper i italienska efter tre års studier på gymnasiet. (Som aldrig använts efter det)
- Sagt att Europas snyggaste tjejer inte alls kommer från Norden utan Holland. (Vet inte vad jag tänkte på alls, eller vet exakt vad jag tänkte på) Att de i snitt är 185 cm långa och har träskor slog mig inte just då...
Verkar som att mitt sökande efter en hobby är över.
A. The office slut.
* Givetvis en mindre lögn eftersom jag sällan är mot att hångla med någon. Framför allt så ville jag helt plötsligt hångla med holländskan istället... Som i det ögonblicket rörde sig sjukt förföriskt på dansgolvet...
**Lillbrorsan. Skratta inte. Exakt samma för dig
*** Rätt bra version av storhetsvansinne att tro att alla tjejer i Sverige läser det här...
9 Comments:
Aha, jag visste väl att du var en slampa innerst inne! (Vilket ska tolkas som en komplimang om det sägs till en kille, som en längtan efter ond bråd död hos den som säger det till en tjej).Dessutom har du väl skrapat ihop lite flygbonuspoäng att åka för eller? Bäst du skyndar dig att åka innan Holland sjunker i havet ;)
Hmm, jag börjar se charmen med att jobba, o framför allt att åka på tjänsteresor. De verkar ju inte alls speciellt tråkiga. Kanske tur i oturen för din ekonomi att du iaf höll dig inom Europa, flygresorna borde inte vara så dyra då. ;)
Ninde: Nja...Har gjort av med de flesta av mina poäng :-(
Men du, slampan?!? Hårda ord tycker jag. Ser mig mer som en som fångar ögonblick och gör något bra av dem ;-)
Torpedo: Japp, vissa delar av att jobba är positiva. Och ja, min ekonomi mår bra av att om jag ska betala själv hålla mig inom Europa :-)
För er bådas information så tror jag inte att jag kommer att åka till Holland inom en snar framtid. Milano dock. Men av andra orsaker :-)
Gjort av med de flesta av mina poäng? (På vem då?;) Ska till Milano (till någon tredje?).
Men hävdar att office slut= kontorets "carpe diem".
Hm...finns säkert någon logik där, fast jag inte hittar den..;)
Har också tappat bort all logik :-)Kanske det ena inte behöver utesluta det andra?
Milanoresan blir till en tredje ja. Men inte kvinnlig alls utan en riktig italiensk man, tjockt svart hår som ser oljigt ut, ögonbryn som får Leijonborg att se välansad ut, anser att en silkesskjorta passar till allt, det bara beror på hur få knappar man knäpper och som högaktar sin mamma, äter och lämnar sin tvätt hemma hos henne...
En sån där karlakarl du vet... :-)
Aha, capisco ;)Håll dig väl med "la Mama" bara så går det säkert lysande...
Fan så härligt. Välkommen till den mörka sidan! I knew you had it in you.
Moi: Man tackar. Fanns där långt bak, var bara tvungen att hitta det.
Du låter dessutom farligt lik Darth Vader (fast skriftligen) när du säger så ;-)
I inclination not concur on it. I over nice post. Specially the title attracted me to read the intact story.
Skicka en kommentar
<< Home