Gamla griniga gubbar...
Nu hade jag tänkt berätta hur en enkel kväll med A, kompis och Jonny Cash uratarar till fäktning med ölkorvar. Men det orkar jag inte.
Istället. Gubbjäveln A. Inte nog med att jag tidigare konstaterat att jag skulle vara kass som spion eftersom så fort en "elaking" tittade på mig skulle berätta allt jag visste och lite till. Det redan innan tortyr kom på tal.
Jag skulle vara en rejäl tjallare alltså. Utan tvekan. Men det var mest i teorin. Nu har jag svart på vitt att jag, precis som jag fick påpekat för mig i lördagskväll/natt är en gubbe. Gammal som fan rent ut sagt.
Jag kommer hem i söndags eftermiddag. Ska bara lite snyggt med en hand svänga in på den parkering som jag betalar oskäliga 195 kronor i månaden* för.
Där står en annan dåre.
PÅ MIN PLATS.
Jag reagerar med sunt förnuft och tänker att det bara är någon som snabbt ska in till någon och hämta något. Så jag hänger mig på tutan.
Inte en gång, inte två utan så att jag blir rädd att tutan hängt sig. Inget händer.
Då träder min gubbiga sida fram. Om man ostraffat kan göra sånt här. Vart är samhället på väg då?
Så jag ringer parkeringsbolaget. Ett företag jag har noll och mindre än det respekt för. Men nöden har ingen lag. De uppgraderas snabbt till bästa vänner och jag sjunger som en fågel.
Jag skvallrar och betonar hur viktigt det är att min bil får stå där den är van.
Hur oerhört kränkande det är att jag som betalar för en plats ska vara tvungen att avstå den.
Jag rabblar registreringsnummer.
Bilmodelll.
5 min senare dyker bilen upp. Parkeringsvaktsbilen och sätter böter på den andra bilen. Under tiden har jag eldat upp mig själv så pass att jag av den stackars parkeringsvakten mer eller mindre kräver att han ska ringa bärgare och dra bort den...
Han säger att han ska ordna det om bilen är kvar länge. Jag fnyser och går in.
Sätter mig i soffan. Dricker en kopp te och kommer sakta fram till att jag inte alltid är lika stolt över mig själv. För när jag en kvart senare går ut och tittar är bilen borta...
A. Tjallaren.
* Måste ju genast sägas upp till förmån för båten... redan där har vi en 3.9 % av månadskostnaden...:-)
Ps. Att min granne, hon som bjuder på mat, stack ut huvudet under mitt tut-solo och sa att jag kunde ta hennes plats besvarade jag med att "det är en principsak" Ytterligare ett streck i stolthetsräkningen...
Istället. Gubbjäveln A. Inte nog med att jag tidigare konstaterat att jag skulle vara kass som spion eftersom så fort en "elaking" tittade på mig skulle berätta allt jag visste och lite till. Det redan innan tortyr kom på tal.
Jag skulle vara en rejäl tjallare alltså. Utan tvekan. Men det var mest i teorin. Nu har jag svart på vitt att jag, precis som jag fick påpekat för mig i lördagskväll/natt är en gubbe. Gammal som fan rent ut sagt.
Jag kommer hem i söndags eftermiddag. Ska bara lite snyggt med en hand svänga in på den parkering som jag betalar oskäliga 195 kronor i månaden* för.
Där står en annan dåre.
PÅ MIN PLATS.
Jag reagerar med sunt förnuft och tänker att det bara är någon som snabbt ska in till någon och hämta något. Så jag hänger mig på tutan.
Inte en gång, inte två utan så att jag blir rädd att tutan hängt sig. Inget händer.
Då träder min gubbiga sida fram. Om man ostraffat kan göra sånt här. Vart är samhället på väg då?
Så jag ringer parkeringsbolaget. Ett företag jag har noll och mindre än det respekt för. Men nöden har ingen lag. De uppgraderas snabbt till bästa vänner och jag sjunger som en fågel.
Jag skvallrar och betonar hur viktigt det är att min bil får stå där den är van.
Hur oerhört kränkande det är att jag som betalar för en plats ska vara tvungen att avstå den.
Jag rabblar registreringsnummer.
Bilmodelll.
5 min senare dyker bilen upp. Parkeringsvaktsbilen och sätter böter på den andra bilen. Under tiden har jag eldat upp mig själv så pass att jag av den stackars parkeringsvakten mer eller mindre kräver att han ska ringa bärgare och dra bort den...
Han säger att han ska ordna det om bilen är kvar länge. Jag fnyser och går in.
Sätter mig i soffan. Dricker en kopp te och kommer sakta fram till att jag inte alltid är lika stolt över mig själv. För när jag en kvart senare går ut och tittar är bilen borta...
A. Tjallaren.
* Måste ju genast sägas upp till förmån för båten... redan där har vi en 3.9 % av månadskostnaden...:-)
Ps. Att min granne, hon som bjuder på mat, stack ut huvudet under mitt tut-solo och sa att jag kunde ta hennes plats besvarade jag med att "det är en principsak" Ytterligare ett streck i stolthetsräkningen...
posted by A. at 1:26 em
6 Comments:
One of those days... när man i efterhand inte är helt stolt över sig själv. Eller också är det just vad man är. :)
Innerst inne tycker jag att jag gjorde rätt ;-)
Hur skulle samhället se ut om vi tog varandras parkeringsplatser?
Som jag ser det gjorde du din del i kampen mot den globala anarkin. Hur skulle det se ut om alla parkerade som de ville?
Jag skulle nog gjort detsamma. Eller muttrat högt och tänkt att jag nog borde gjort detsamma. Sedan hade jag grämt mig över att jag inte hade gjort det.
Jag var ganska nöjd med mig själv egentligen. Samtidigt så kunde jag ju låna grannens plats ett tag. Men nej, så jobbar inte jag.. :-)
Haha. A-elaking. Me like. :-)
Förresten är du utmanad hos mig. Lite tidsfördriv när du behöver paus från kollegorna...
Ju mer jag tänker på det desto nöjdare blir jag. :-)
Ska ta tag i den grejen snarast.
Skicka en kommentar
<< Home