Prutning, hör hemma på Kasban....

Lördag morgon.
Lätt på foten som, ja jag vet inte vad studsar jag ur sängen och in i duschen.

Duschen som frånsett ett svagt vattentryck ljudisolerats å de grövsta. Inte ett ljud in och inte ett ljud ut.
Resultatet?
Jag blottar mig för städerskan som var ovanligt morgonpigg. Vet inte hur jag ska tolka det men överlycklig såg hon inte ut. Mer förskräckt...

Vädret. Lite mulet. Fan. Nåja, dagen skulle bestå av besök i Mdina. Den gamla huvudstaden och känd som den tysta staden. Eller den döda staden. En gammal stad utan liv och rörelse är inte så kul. Det är lite som ett betongområde i vilken förort som helst. Mycket sten och tyst.


Men lite riddare hade visst hittat dit så jag förpassade mig in på en ny utställning. Nu börjar jag på allvar att inte att det är dags att skrota sjörövarplanerna.


Strosade runt i de nyare delarna av städerna och hittade till slut St:Pauls Katakomber. Spännande värre. På pappret. I verkligheten en massa snorungar som pratade franska som sprang omkring. Men lite kul med grottor/gravar så jag gick ner...

Sen blev det på allvar inte så mycket roligare. Jag begav mig hemåt och gjorde mig redo för att äta lite mat och sen möta upp mina nyfunna engelska vänner på puben Black Bull. Där sitter vi i godan ro och dricker öl. Eller den ena engelsk mannen dricker verkligen inte öl i godan ro. På två timmar hinner han med säkerligen 8-10 pints Guiness. Utan att tveka. Resultatet blir att jag sitter med den mest klassiska sterotypen av en engelskman och dricker öl.

Snaggad, rödmosig i ansiktet, stor och en vit pike-tröja med ett Englands emblem...

Mitt under denna öl-session plingar det till i mobilen. Ett nummer jag inte känner igen. Ett svenskt nummer.

"... Hej, hur är det på Malta..."

Från ett ex som var vansinnigt arg på mig. förut alltså. Utan anledning dessutom. Ett sånt ex som man inte har någon kontakt med. En galning alltså. Typ.

Hur i helvete vet hon att jag är på Malta....

Mer senare...

A.