Le Besked...

Två veckor drygt innan maraton fick jag precis det beskedet jag ville ha idag.

Kramp efter 7 kilometer och bara att ge upp. Jag har alltså gått upp halv åtta en lördag. Ätit frukost* gett mig ut för att springa. Dessutom gått och lagt mig tidigt och varit en riktig mammas pojke en två dagar innan Mors dag. **

Alltså kramp efter mindre än halva distansen som jag skulle springa enligt min plan och efter exakt 1/6 av distansen som jag ska springa/ta mig runt om två veckor.

Min reaktion på det?
Jävla kuk-skit fan. Jag använde samma uttryck som min bowlande kompis häromdagen. Jag kanske också har Tourettes...
Jävla skit igen. För det vill jag inte ha...


A.

*Kan vara problemet, äter ju aldrig frukost i vanliga fall.
** En stilig blomma med kruka att ha på altanen inhandlad till mamma. Ska klå Le Twin och lillbrorsan och befästa min plats som favoritson...