Morgontrafik
I morse stod bilen parkerad inne i stan. Eftersom jag som alla goda anställda var värd att dricka en öl. Eller flera. Och då är det dumt att köra bil.
Jättedumt.
Hur som helst så var jag tvungen att åka kommunalt in till stan från The Northern Hoods. En inte helt konstig och obekväm känsla faktiskt. Jag tänkte att det tom kunde vara bekvämt att slippa sitta i kö ett par dagar i veckan.
Tills jag kommer till centralen. Och går mellan pendeln och tunnelbanan. Den där gången ni vet. Folk sprang, barn drogs efter stressande föräldrar, En gubbe sprang nedför en rulltrappa som egentligen skulle gå uppåt men nu stod still. Det knuffades för att hinna in i vagnen, det trängdes, det armbågades och inte ett enda leende. Inte ett enda.
Och folk säger att morgontrafiken med bilköer är hemsk. Där kan man i alla fall känna lite gemenskap, ett uppgivet leende, en framvinkning till någon som vill byta fil. En nickning.
Allt det saknas i tunnelbanan. Precis allt.
Ett kallt färdmedel.
A.
Jättedumt.
Hur som helst så var jag tvungen att åka kommunalt in till stan från The Northern Hoods. En inte helt konstig och obekväm känsla faktiskt. Jag tänkte att det tom kunde vara bekvämt att slippa sitta i kö ett par dagar i veckan.
Tills jag kommer till centralen. Och går mellan pendeln och tunnelbanan. Den där gången ni vet. Folk sprang, barn drogs efter stressande föräldrar, En gubbe sprang nedför en rulltrappa som egentligen skulle gå uppåt men nu stod still. Det knuffades för att hinna in i vagnen, det trängdes, det armbågades och inte ett enda leende. Inte ett enda.
Och folk säger att morgontrafiken med bilköer är hemsk. Där kan man i alla fall känna lite gemenskap, ett uppgivet leende, en framvinkning till någon som vill byta fil. En nickning.
Allt det saknas i tunnelbanan. Precis allt.
Ett kallt färdmedel.
A.
posted by A. at 9:05 em
6 Comments:
Exakt sådär tänker jag också varje gång jag är i Sthlm. Vad är det med folk? Tågen går ju verkligen var femte minut, vad är brådskan? Själv springer jag aldrig när jag åker kommunalt. Aldrig. Jag går i lagom takt och låtsas att inte bry mig om jag precis missar ett tåg Istället mumlar jag "fuck" så att det inte syns och väntar på nästa.
Vad hade du väntat dig av "suckarnas gång"? Ett stoisk leende och ett "nåja, hä gå fäl fler tåg?":D
Ida: jag förstår dig exakt. Min princip är dessutom att inte gå om man kan åka. Typ i rulltrappor... ;-)
Ninde: Ja, det var väl dumt och naivt av mig.Men ett leende hade varit trevligt...
fast det smittar ju av sig det där. stressen. även om man inte alls var stressad själv så BLIR man ju det av sällskapet.
... jag bara MÅSTE hinna med den vagnen, annars.. annars... sprängs jag...?
Jag älskar rusningstrafiken. Igår höll jag på att snubbla över en femåring som ställt sig precis utanför dörrarna och sen försöker tränga sig på ungefär där mitt ben är och muren av folk bakom mig är ogenomtränlig och mamman låter honom fortsätta försöka pressa sig in samtidigt som hon säger:
-Christoffer, egentligen ska alla som vill gå av nu gå av innan du går på..
Vadå egentligen?
Folk är som galna. Helt otroligt. Jag älskar numer gemenskapen i bilköer... ;-) De små nickningarna, lätta tutandet, uppgivna suckarna men framför allt när man ser att han i bilen bredvid skrattar samtidigt som du och man kan gissa sig till att det är samma radiokanal i den bilen ;-)
Skicka en kommentar
<< Home