torsdag, september 11, 2008

Så ses vi igen...

Jag var tillbaka på gymmet idag.
Efter två samtal från dem där de undrat var jag tagit vägen.* Om jag slutat träna. Om jag behövde lite inspiration i form av en personlig tränare osv.

En personlig tränare som skriker på mig. Har linne och avklippta vantar på sig inomhus.
Skulle inte tro det.
Men idag var jag tillbaks.

Som att tiden stått still. Sen -85.

Cykelbyxor. Dyra träningskläder. Killar utan skor.
Och knappt en käft som var svettig.
Så jag gjorde som jag brukade. Tränade mitt pass. Blev svettig och avslutade med att höja vikterna till det dubbla när ingen såg och jag bytte maskin.

Det gick bra. Jag överlevde. Men inte var det direkt roligare nu än i våras.
Tror jag.


A.

* Jag tror jag var där i våras sist. De har verkligen ringt och frågat efter mig. Och ändå när jag klev in i lokalen kände jag den dära känslan. Lite utanförskap. Ett självvalt.
Som jag inte känt sen jag jobbade med folk från långt bort i Asien för ett par år sen. Enda skillnaden var att här var jag fan inte längst...

3 Comments:

Blogger Ninde said...

Ringt och frågat efter dig? Frågat om du behövde en personlig tränare, ha ha ..

Men inga tribaltattos, svettband och camobrallor där då? Och du, det där spridande otyget med inga skor, what's up with that?

11:33 fm  
Blogger Peppe said...

Jag tror inte på det där med cykelbyxor.

1:41 em  
Blogger A. said...

Jodå... tribals, inga pannsvettband men några i armvariant så jag minsann. Camobrallor såg jag dock inga... :-)

Peppe: Aldrig sett en spinningklass komma ut från salen?

2:42 em  

Skicka en kommentar

<< Home