Att bli väckt på det bästa av alla bra sätt....

Skjutsningen av kollega tar nya rekord.

I morse, i arla morgonstund när A ligger fridfullt och sover sin skönhetssömn ringer mobilen. Okänt nummer. A svarar med mer gröt i halsen än en förkyld skåning och får fram något som påminner om hans namn följt av ett "hallå"

- Hej, fål jag åka med dig idag?

- Öh... Vem är det?

- Det äl Kollega 1.

- Ja, det kan du väl göra, vad är klockan?

- Den äl snalt kvalt i sju. Sovel du?

- Mmmm, hämtar dig vid 7.40... okej.

- Bla, tack!


Vad får människor att tro att de kan ringa till folk vilken tid som helst för att be om skjuts?

Av principskäl har jag inget emot att låta någon alls åka med. Har t.o.m en liten dröm om att någongång få plocka upp två söta lifterskor som av ren tacksamhet blir kära i mig. Men det var ett litet sidospår.


Ni som har läst här tidigare kanske kommer ihåg att jag någongång ondgjort mig över att åka kommunalt. Nya problem med de kommunala kommunikationerna uppstod i morse dessutom.

Vet ni hur förbannad en busschaufför kan bli om man bara råkar parkera bakom hans buss-kollega och framför honom?

Nått så in i helvete rent ut sagt!

De gester som han gjorde ner mot min lilla bil och mig vägrar jag återge men tror inte han bjuder mig på sitt födelsedagskalas. Blev väl inte bättre av att han inte kom in på hållplatsen och jag inte kom ut för att jag stod för nära bussen framför och han för nära bakom. Man kan säga att jag orskade en liten trafikstockning. Det var första gången. Det blev det inte ens när jag körde i diket. Då stannade ingen och hjälpte mig. Nu stanna alla....


A. Er trafikmarodör som ligger minus på sin skönhetssömn...