A är nervös, Eller Första gången för sista gången?

Nu är det dags. A har siktet inställt mot kvällen. Redan vid 18.30 ska vi ses.

Just nu är det så där lite nervöst, man vet inte riktigt hur det ska gå? Som man vill , bättre eller hemska tanke sämre.

Det är lite märkligt. Man är 29 år. Men ändå blir man nervös. Man är ju den man är och kan det man kan liksom.

Men inte då, A tänker igenom i förväg hur han ska göra. Bete sig. Saker som vore bra, saker som vore olämpliga. Hur många gånger har man gjort det här egentligen? Massor. Men det blir nästan värre ju äldre man blir. Känns som man har mer att förlora nu....

Numer tänker man ju att det kan vara sista gången man gör det här.

Det gjorde man inte förr.

Ålderstecken? Antagligen.


Men vissa saker kommer nog ändå alltid kännas i maggropen lite grann. Men jag tror man ska vara lite nervös, A skärper sig då och gör bättre ifrån sig. Man blir liksom mer koncentrerad på att göra sitt bästa. Och man vill ju visa sig från sin bästa sida.

Sen, eller i alla fall jag tänker ju på hur man kan göra i olika situationer som kan uppstå. Lika bra att vara förberedd. Men inte för mycket då funderar man bara en massa. Men det ska nog gå bra. Hoppas verkligen det. Har faktiskt stora förhoppningar. Allt har känts så bra hittills. Finns inget som är så jobbigt som vägen hem annars....


Okej då, egentligen är jag sjukt nervös.


Blir alltid det. Samma sak varje gång men nu var det riktigt länge sen så det känns som om man inte riktigt vet var man står.

Men vi håller tummarna som tusan. Kräver att Le Bloggs läsare gör det samma för A's skull!

A lovar att vara på ett skimrande humör resten av veckan om allt går som han hoppas. Men samtidigt känner jag att man ska kanske inte hoppas för mycket.

Vi får se....





Vad jag pratar om? Självklart seriepremiären ikväll....



A. Med bortamatch inom räckhåll