fobier och önskan att vara anonym

Med risk för att det blir lite äckligt, eller lite mer information än ni behöver...

A är inte riktigt den blyga typen med fobier som håller sig anonym. Med det finns vissa saker som inte är populära.

Tex: duvor & krokodiler. Är extremt rädd för krokodiler, alligatorer och allt vad de kan heta. Och som tidigare är duvor äckliga.

Ett av de tillfällen då A önskar vara anonym är på toaletten. Det har utvecklat sig till en grov pissoarskräck. Allt låser sig. Alltså stå och småsnacka med han breve är inget alternativ.

Om man nu då måste gå på toaletten på jobbet* så är det ju utmärkt att det är toaletter och ingen pissoar. Samtidigt vill man ju inte se att någon ser att man smyger in där.

Då är det jävligt olämpligt att ha mobiltelefonen i fickan. Sjukt olämpligt. Speciellt när det ringer.

1. Allt låser sig som ett Frans Jaeger skåp.
2. Jag vägrar svara, den som ringer vägrar lägga på.
3. Det slutar ringa.
4. A kommer tillslut igång igen.
5. Då ringer det igen.

Har man då en ringsignal som alla på jobbet känner igen. (läs Sällskapsresan) så vet då alla vem som är där. Man blir kvar osedvanligt länge pga avbrott.

När man då är klar så kommer A ut. Givetvis efter att ha tvättat händerna. (A har läst läst att ca 30% inte tvättar händerna efter att varit där. Vad är det för äckliga människor man lever med egentligen? )

Kollar på telefonen vem som haft så bråttom att tala med en att de ringt två gånger under ca 1.5 minut?


Hemligt nummer och inget meddelande.
Upprörande. Har man hemligt nummer lämnar man meddelande. Oavsett om det är oviktigt. Men hur oviktigt kan det vara om man ringer två gånger inom en och en halv minut. Så viktig är inte ens A. Nästan men inte riktigt.

Tack för det.




A. Motståndare till hemliga nummer, pissoarer och som vill vara sommarpratare...


* givetvis numero uno. Dock så finns det någon här som avsätter tid varje dag för att lämna tydliga spår efter vad han/hon har gjort....