Morgonandakt

En gång per år går jag upp extremt tidigt.
Äter frukost med tända ljus, sitter mer eller mindre i harmoni med mig själv. Tänker igenom de närmsta timmarna.
Kan något gå fel?
Svaret blir detsamma varje gång. Jag har gjort det jag kan. Det är inte upp till mig längre. Det som ska ske kommer att ske ändå.

Iväg.
Sitta i bilen ett tag innan man tar sig innan för de väggarna.
Jag försöker vara lite mer med i matchen än jag egentligen är. Tackar i min värld lite lagom kallt nej till att följa med under hela proceduren.

Sätter mig och läser Metro.
Stort uppslag om Hilary som näste president i det stora landet i väst. Inte så intressant. Fastnar i en artikel om att porrskådisar och regissörer är negativa till HD-tv istället.
Rätt kul anledning. Kvaliteten på bilden blir för bra. Alla små skavanker kommer synas.

Min tur. Jag svassar fram. Ser världsvan ut. Samtidigt lite nervös.
Frågar hur det ser ut. Bra är svaret. En liten tyngd försvinner från mina axlar. Andas ut.

Åker därifrån.
Besiktningen avklarad. Utan anmärkning.

Dagens kommentar : Nej, lägg av, skämtar du? De funkade ju igår... Fan ska inte låna ut bilen till grabben igen
(man 50 år angående trasigt backljus) .
Jo, jag tror också det funka igår.
Och känner igen kommentaren från Pappa A. Märkligt hur allt som gick sönder hemma aldrig var hans eller mammas fel. Alltid A eller Lillbrorsan... Le Twin klarade sig otroligt bra där. Den mesen. :-)



A.