A och diademet...

Igår. Denna olycksaliga dag. Trots att det var soligt och glatt ute. Djurgårn vann och allt sånt. Men trots det talade jag för första gången utan att tänka.
Jag avslöjade något som jag svurit att hålla hemligt för omvärlden. Men när det ändå är offentligt så kan jag ju avslöja det för er Le Bloggs läsare. Ni kan utan att skämmas kategorisera det under kategorin.
"Det här talar vi aldrig om"

Jag talar naturligtvis om;

Tadaaa!!!!

Mitt nattpannband.

Och ja, eller nej. Jag gillar inte att få hår i ögonen under nätterna, eller hår på kinderna, eller hår någon annanstans. Alls.
Så då har jag löst det med att jag använder ett pannband. Inte nog med det. Jag skjuter upp det långt i pannan. Långt över hårfästet.
Som ett diadem på en liten prinsessa. Fast egentligen inget annat än ett pannband.
Snyggt. Inte värst. Ser antagligen ut som en innebandyspelare. Inte bra alls.

Men jag sover bra.

Och om någon någonsin sett det ligga på sängen när de vart i La Casa A har jag konstant skyllt på att det kom fram när jag städade och att jag inte orkat lägga undan det. Då får jag dessutom poäng för att jag städat och verkar ordentlig.


A.

PS. Nej, så långt hår har jag inte. Bara så ni förstår.