Ängel på axeln och uppmärksamma kollegor

Trots att jag fyller alla de kriterier* som vi karlar/män/pojkar sätter upp för att kalla oss förkylda krigar jag på på jobbet.

Imorse satt A, arbetande på sitt lilla kontor. Ganska hårt, behövde inte ens byta websida när chefen kom in.

Andels, about the dinnel on satulday?
- Yes.... Shit det hade jag glömt och ingen vill ju ställa upp som låtsasflickvän heller.**
- Can we postpone the dinnel? My daughtel is sick with the flu...
- YES OF COURSE WE CAN!!!

Sen föll jag in i ett stort leende och sneglade på min lilla räddande ängel som sitter på min axel.

Visste inte riktigt till mig och råkade falla in i en Carola-trans och tackade högljutt Gud för detta lilla under i form av en sjukdom på en liten treårig tjej.


Dessutom kom min kollega in och frågade om jag behövde skjuts idag. Nej sa jag, har min egen bil.

"...Jaha, du parkerar den på Arlanda alltså..."

Var tvungen att fråga henne vad jag skulle göra där.

"...Du ska ju på semester... "

Ja, just det. Fast nästa vecka...

Kul ända att lite av den mening som jag sagt till henne det senaste tre månaderna innan hon bytt samtalsämne till sina barn fastnat. Å andra sidan kan man ju tycka att om jag nu bara berättat en sak, vi har ett stort semester och mötesschma på väggen ska kunna uppfattas rätt.

Men what the fuck...

Nästa vecka vid den här tiden dricker A paraplydrinkar tillsammans med CK, The Brat och All-in på planet!!!


A och den lilla ängeln.


* Lite snorig, lite trött = Sjuk.

** CK, Lois, ni har misskött ert uppdrag på att haussa mig som låtsaspojkvän men det är okej... :-)