The Final Countdown - 10

Har sedan jag firade min 25-års dag för fjärde gången i slutet av augusti nästan sett fram emot att bli 30.
Men inte längre. På 2 dagar har något som skulle kunna kallas en förmodad låtsaspanik vuxit fram.

Jo, jag vet;
Jag kan göra samma saker som innan...
Jag måste inte börja pensionsspara...
Jag måste inte stoppa in t-shirten i jeansen (hmm, lite osäker på den här punkten)
Jag kommer inte behöva viagra direkt...*

Men ändå är det någon känsla som smugit sig in. Skumt.

Klurade på varför igår när jag satt hemma. Kom inte på någonting alls. För jag känner mig inte så gammal. Har ingen panik direkt över någonting. Fick läsa lite bok ett tag istället.
Det löste inte problemet.
Så då sköt jag lite prick med en nitpistol på en frigolitbit.
Det kändes omoget så jag fortsatte ett tag till.
Idag chansade jag på att fuska med parkeringen. Kanske får jag böter - oansvarigt och dumt. Och inte så moget. Nu känns allt lite bättre...


A. Med tre träffar i rad i mitten som rekord.


* Även om många vänliga mailare är övertygade om det...