Låt mig presentera en hunk...

Presentation idag. Spikade den utan problem. 50 glada personer gick lite gladare och mer informerade hem.

Nu till det lite störande.

En kille sitter på första raden. Lyssnar noggrant. Antecknar. Dessutom en riktigt, som jag skulle säga snygg kille. En Hunk.
En sån man blir lite förbannad på liksom.

Nu det skumma. Och sen det störande.
Jag känner igen honom hela tiden. Utan att komma på vem det var.
Efter seminariet kommer han fram och presenterar sig. Vi har gått i samma skola som unga. Lågstadiet. Han kände igen mig.
Nu det störande.

Hunken var då värsta nörden. Typ. Inte alls den coole snubben som jobbar utomlands.

Nåja times are changing.

Jag åkte hem och var lite lagom bitter. Han säkert nöjd som fan. För känner jag mig själv så var han nog en sån jag aldrig pratade med på den tiden.

Observera att jag skrev att jag åkte hem. Menade givetvis tillbaka till Gulag.
Illa när man börjar se Le Kontor som sitt hem...


A. Inte lika snygg som i lågstadiet...