Gala. Igen. Äntligen. Not.

Fotbollsgala. TV4-gala. Rädda barnengala. Schlagergala, Rädda bröstengala och säkert ett par galor som jag glömt bort.

Inflationen i galor på svensk TV har passerat takten för inflation de hade i Tyskland under 30-talet. Och alla är exakt lika dåliga. Och nu måste väl gränsen för antal pojkband som bjuds in vara maximerat. Och helt ärligt. Är galorna till för att Orup, Lena Ph, Tomas Ledin och Patrik Isaksson ska få spela sina nya låtar?

Inte en gala på 10 år utan någon av dem.

Men värst. Alla manusskämt. Om man inte kan vara rolig spontant så kommer man inte bli rolig för att en klåpare skrivit ner ett manus som han tycker är roligt.

Ge mig 20 minuter och jag skriver bättre manus till de som ska dela ut priserna.
Eller en kvart.
Sämre blir det inte i alla fall.

Om jag såg galan igår? Bara fram till första priset då jag kände ett hugg av skam gå genom kroppen å manusförfattarens vägnar och vart tvungen att byta. Lämnade givetvis inte tv:n men nu kan jag allt om hajar. Discovery rules.


A.