Skrik, arga röster och en utskällning.

Allt det slapp jag. Istället en sansad fråga om han kunde matcha erbjudandet. Jag sa nej. Han sa att det var tråkigt. Och att vi ska diskutera när jag ska sluta. Alltså inte omöjligt att gå tidigare...

Alltså. Det där var ju inte så mycket att vara nervös över... Att jag lyckas skärra och skrämma mig själv till vansinne sätter vi upp på min charmiga sida.

Och vad fort en klump i magen egentligen kan försvinna... :-)


A.