Otur & fulltalig skara
Man vet att det blir en bra dag när man stiger ur bilen lite försenad till jobbet efter att ha förbannat varenda rödlyse, medtrafikant och framförallt alla som väntar på grön gubbe och då väntar tills de ser Exet komma farande innan de trycker...
Hur som helst. Back to the beginning. Man vet att det blir en bra dag när man lite försenad till jobbet stiger ur bilen och hör ett karaktäristisk "riatsch" de var de kostymbyxorna det. Inte bra. Inte bra alls.
Varken för byxorna eller min bild av mig själv som ett fysiskt praktexemplar.
Nöden har ingen lag då jag har ett kundmöte i eftermiddag som kräver kostym.
Jag fick göra som "alla män" och köpa en ful skank till kostym på Dressman. Dagen innan lön utger ingen stabil finansiell grund för utsvävningar.
I övrigt så har jag fått veta vilka från våra systerkontor som behagas dyka upp i landet långt borta samtidigt som jag. Ger er ett litet persongalleri.
Tysken - Skitgay och lång som fan. Alltid bra att checka in tillsammans med på planet då man får platser med x-tra benutrymme. Konstiga kostymer. Konstiga som fan faktiskt.
Tyskan - Streber. Streber. Streber. Men bra på att snacka skit om företaget. Sånt upphäver alla streberfasoner.
Dansken - En kompis faktiskt. Synd bara att jag inte förstår honom innan jag blivit full. Rejält full. Komiska konversationer när jag pratar svenska och han svarar på engelska.
Hong - Adopterad från landet långt borta till något land i mitten av Europa. Österrike? Sjuk människa som lyckas vara med på alla kort jag någonsin tagit i landet långt borta. Lika sjukt korkad som rolig. Ser ut som en 14-årig professor Baltazar.
Amerikanerna - Känner faktiskt inte till Europa . Dessutom kan man håna dem för att de bara har en veckas semester. Och att den ena gjorde bort sig inför halva världen förra året. Tror dessutom att Texas är huvudstad i USA. Alltid kul att prata med allmänbildat folk.
Italienaren - Obehagligt piercad typ som säger sig ha 8 piercings men endast en i ögat synlig. Han får bo på en annan våning.
Och mina favoriter;
Japanskorna - Små, faktiskt jättesmå. Men högt utbildade som tusan. Ska enligt uppgift prata engelska. Ingen har hört det. Dessutom blir de generade för ingenting vilket gör det jätteroligt att le lite charmigt* mot dem och säga hej. Trodde den ena skulle självantända förra året.
A. Med nya brallor.
* Så som A är expert på. Alltså en blandning av fånigt leende och ett konstigt uttryck i ansiktet.
Hur som helst. Back to the beginning. Man vet att det blir en bra dag när man lite försenad till jobbet stiger ur bilen och hör ett karaktäristisk "riatsch" de var de kostymbyxorna det. Inte bra. Inte bra alls.
Varken för byxorna eller min bild av mig själv som ett fysiskt praktexemplar.
Nöden har ingen lag då jag har ett kundmöte i eftermiddag som kräver kostym.
Jag fick göra som "alla män" och köpa en ful skank till kostym på Dressman. Dagen innan lön utger ingen stabil finansiell grund för utsvävningar.
I övrigt så har jag fått veta vilka från våra systerkontor som behagas dyka upp i landet långt borta samtidigt som jag. Ger er ett litet persongalleri.
Tysken - Skitgay och lång som fan. Alltid bra att checka in tillsammans med på planet då man får platser med x-tra benutrymme. Konstiga kostymer. Konstiga som fan faktiskt.
Tyskan - Streber. Streber. Streber. Men bra på att snacka skit om företaget. Sånt upphäver alla streberfasoner.
Dansken - En kompis faktiskt. Synd bara att jag inte förstår honom innan jag blivit full. Rejält full. Komiska konversationer när jag pratar svenska och han svarar på engelska.
Hong - Adopterad från landet långt borta till något land i mitten av Europa. Österrike? Sjuk människa som lyckas vara med på alla kort jag någonsin tagit i landet långt borta. Lika sjukt korkad som rolig. Ser ut som en 14-årig professor Baltazar.
Amerikanerna - Känner faktiskt inte till Europa . Dessutom kan man håna dem för att de bara har en veckas semester. Och att den ena gjorde bort sig inför halva världen förra året. Tror dessutom att Texas är huvudstad i USA. Alltid kul att prata med allmänbildat folk.
Italienaren - Obehagligt piercad typ som säger sig ha 8 piercings men endast en i ögat synlig. Han får bo på en annan våning.
Och mina favoriter;
Japanskorna - Små, faktiskt jättesmå. Men högt utbildade som tusan. Ska enligt uppgift prata engelska. Ingen har hört det. Dessutom blir de generade för ingenting vilket gör det jätteroligt att le lite charmigt* mot dem och säga hej. Trodde den ena skulle självantända förra året.
A. Med nya brallor.
* Så som A är expert på. Alltså en blandning av fånigt leende och ett konstigt uttryck i ansiktet.
posted by A. at 11:29 fm
7 Comments:
Mohahaha, tack för dagens första skratt. Fast Texas är inte bara huvudstaden i USA, det är det centrum kring vilket världen snurrar...;)
Varsegod. Jänkarna är fantastiska. Speciellt killen från Dallas. Tror aldrig han hört talas om att det finns fler länder i världen... På allvar. ;-)
Haha! Funny, yet educative.
Peppe: Det är så Le Blogg försöker fylla en plats. Genom att vara utbildande med lite spets ;-)
Ibland lyckas det.
Hehe, hejja globalisationen! :) Ser det roliga med att jobba inom multinationella företag sen. *ler oskyldigt*
hihi. och vad är det med svenskarna då?
Torpedo: inte alltid så kul som man kan tro...;)
Ordnung: Svenskarna. I det här fallet svensken är en charmig, vältalig och allmänt älskvärd människa. Men det är klart, jag är part i målet;)
Skicka en kommentar
<< Home