Veckans googling

Vissa saker ska man veta. Som du som googlade hit på.

"Fantomens dvärg kompis"

Han heter Guran och är ingen dvärg. Han är Bandar.

A.

Le Möte

Idag har jag suttit på mitt första riktiga möte på jobbet. Som inte bara var internt eller kurs. Jag pratade inte ihjäl någon. Man skulle kunna säga att jag höll tand för tunga. Men det kändes bra.
Det kommer bli fint det här.

Min "coach" som ska hjälpa mig nu i början tycker vi ska gå ut och dricka öl tillsammans. Jag borde ha känningar i spannet 25-35 åriga tjejer tycker han. Det skulle han gilla. Han är frånskild och ca 35-40.

Undrar vad han missat.
A?
Ha känningar bland tjejer i åldern 25-35?
Känner han mig inte alls? (nej iofs inte)
Skulle jag ha det så skulle jag fan inte dela med dem till honom.

Fast vi ska nog gå ut och svira lite som han uttryckte det.
"...det vore ju skitkul..."
Gillar det.
Håller A på att få en vuxen kompis?

A.

Le Mun

Idag såg jag en man med så mycket tandkött i sitt leende att jag inte visste var jag skulle titta. Det var som det satt en råbiff som höll upp läppen från att falla ner i sitt normala läge...


A.

Le Blinddate..

Att A är singel är ingen nyhet för de som läser här. Ofattbart men inte nytt.

Oftast inte ett problem som stör mig direkt jättemycket.
Men igår, så såg jag ett blint par. Han var blind, hon var blind. Och kände mig lite sur. På dem.

Hur fan kan två blinda personer hitta varandra?
De kan ju inte gärna ha sett varandra på håll ett tag och sen gått fram lite blygt och stapplande som en blyg älgkalv till varandra...

Detta har ju väckt en del frågor.
Speciellt, hur känner de igen varandra? Betyder det här att avancerad petting inte är en förhoppning från en blind killes sida när han är på date utan snarare ett krav? Lite som när man inte kommer exakt ihåg hur någon som man träffat på krogen ser ut inför första dejten . Han, och hon för all del, måste helt enkelt "feel him/her up" för att ta reda på det...

Men hur upptäcker de varandra? Egentligen.

Antar att de blir presenterade för varandra. För ingen av de blinda jag träffat har inlett med att gallskrika något in i ett rum för att kolla av vilka som är där... Vilket iofs skulle vara kul. Alltså måste det vara en lyckträff med två blinda som träffas för första gången utan inblandning av andra.
Och i så fall finns det hopp för A.

Den andra varianten av att träffas. Där de presenteras för varandra känns lite som ett "uppgjort äktenskap"... Något som förmodligen är min mammas nästa steg.

Men bitter. Inte jag...


A.

Lycklig & gammal?

Enligt en undersökning är dagens ungdomar trygga men olyckliga i Sverige.
Det är inte jag. Jag är trygg och lycklig.

Men frågan är ju om det är det slutgiltiga beviset på att jag inte är en ungdom längre?
Nåväl. Vad är en bal på slottet.
Jag byter inte ändå...

A. Glad som en spelman.

Ps. Däremot inget som säger att jag inte kan bli en gammal bitter man som grannbarnen är rädd för....

How to recognize A.

Shit vad kurser de sätter mig på. Jag är på kurs i princip varje dag tills efter midsommar.
Och bara med samma folk i princip hela tiden.

Men de verkar snälla så det funkar. Och så är den blonda tjejen rätt trevlig att titta på.

I övrigt så är det mindre än två veckor kvar till Maraton. Kortare träningspass nu.
Jag är nervös. Men runt ska jag.

Men som alla stora löpare har jag spenderat eftermiddagen med fokus på det viktaste.
Vad ska jag ha på mig.
Men innan vi går in på det så tar vi reglerna.

Reglerna för A's klädsel vid maratonlöpning eller löpning överhuvudtaget
1. A får inte ha någon som helst form av cykelbyxor på sig.
2. A får inte ha någon som helst form av linne på sig.
3. A får inte ha någon som helst form av lustig attiralj på mig (läs ex: Pippi Långstrump-peruk etc)
4. Du talar inte om reglerna.


Alltså har jag kommit fram till vad jag ska ha på mig. Ni som vill heja på en speciell löpare som kommer behöva det kan hålla utkik efter en kille med svarta fotbollsshorts med nr 25 och en röd t-shirt som det står Activ på. Den är skön.


A.

Snabba omdömen räknas inte...

Daniel Sjölund.

Denna lille ålänning med en kroppshållning som en gam.
Som jag har baktalat den mannen. Så oerhört. Han har blivit jämförd med enbenta-grodor. Med olistiga rävar. Med i stort sett gamla kollega 1-5.

Nu kommer det.

Så fel jag hade. Så in i bomben fel jag har haft de senaste två åren när jag stört mig på dig.

Vem han är? Mannen som avgjorde mot vääärldens lääskigaste klubb* igår. Djurgårn vann. Sjölund gjorde två mål. Mer än så krävs inte.

Sjukt egentligen - A är 30 år. Ska snart det mesta som hör en trettioårskris till inom två veckor. Med andra ord, springa maraton och sen hoppa fallskärm. Kommer förresten vara kanon för ett par risiga knän.
Men jag siktar på något mjukt.

Back to the story.
Sjukt hur lite det krävs för att få mig att le som ett barn på julafton med en konturinslagen cykel i ett paket framför sig. Men å andra sidan. Lika tom hade jag varit om de förlorat.
Därför förstår jag hur AIKarna känner sig.
Precis som de förlorare de är.


A.

Enligt sig själva i alla fall.

Ps. Resultatet var kanske. Bara kanske inte helt rättvist.

A Uppmanar...

I lördags gick jag och The Brat runt på stan.

Det finns sjukt mycket snygga tjejer i stan. Och är det soligt ute är alla snygga.

Men jag kan inte fatta en sak.
En tjej som är ute på krogen är uppsnofsad till tusen, sminkad jättesnyggt. Snygga kläder och håret är på topp. Men jag kan inte rå för att tycka att ni är att när ni lite lagom sminkade och mer leisureklädda på en lördag-dag är ute och går på stan är snyggare.

Skulle säga att ni nästan alltid är snyggare så. Men that's me.


A.

A sammanfattar Le Weekend

Fredag. Belagd med eget påtvingat rolighetsförbud. Alltså inga krogar. Ingen alkohol och en klar favorisering av drycken vatten.

Lördag morgon. Löpning 2 mil var planen. 7 kilometer höll det innan jag fick någon slags kramp. Bara att linka hem som ett skepp på väg i kvav.
Jag lät mig inte nedslås av det utan styrde tillsammans med The Brat upp helgens kulturella övning.

Skärgårdsmässan på Djurgårn. Om ni får chansen att gå dit så hoppa över den. Ett antal stånd som framförallt gick ut på att sälja stekt strömming. Vi tröttnade men såg ett kuddhav som lockade oss. Restaurang Josefine har byggt en sjuhelvetes uteservering med palmer och kuddar. Sånt uppskattade vi tills vi upptäckte att det inte fanns några kuddar till oss. Då är kuddar inte lika roliga längre.
Vi traskade vidare mot vår slutdestination.

Nordiska museet.
De hade en utställning om samlingar. Samlingar är kul.
Om det är tablettaskar, PEZ-figurer eller tändsticksaskar. Fingerborgar, brevknivar och korkskruvar är inte lika kul.
Jag gillar museum med saker jag förstår. Alltså inte Moderna så jag gick just och funderade på vad jag ska börja samla på. Stor brist på ideer.

Nu hoppar jag till söndag. Uppe med tuppen och tog en ny löprunda. Inte direkt så att det gick bättre idag så lite halvgrinig är jag allt.
Iväg till frisören. Och nej, jag ska inte kalla henne för lilla frisören får då blir Gina sur och tycker jag hör hemma på ett hem för mansgrisar men iväg till frisören kom jag.
Och är lika nöjd som varje gång jag är där. Och lite nykär i henne.
Ringer givetvis en kompis och berättar hur härligt charmig hon är för en kompis som reagerar precis som man vill att en kompis ska göra...

Han skäller ut mig för att vara ett fegt as.
Varför bjuder du inte ut henne då? Vad har du att förlora? Osv. Osv...
Han har ju rätt. Och dessutom blev jag nästan hembjuden till henne för att titta på hennes hundvalp. Typ.

Ut i solen sen. Nästa upptäckt. Solen och jag går inte så bra ihop i början. Jag är röd.
Mors dag.
En Hortensia till mamma. Hon blir glad. Brorsan kommer förbi med familj och vi avnjuter en trevlig middag som avslutas med en relativt vanlig diskussion i familjen.

Jag kommer då som singel och det kommer göra att mammas hjärta brister. Jag som har så mycket att ge, är trevlig och charmig. (nu misstänker jag att hon är lite partisk).
Jag försäkrar mamma om att jag inte kommer att dö som en överårig Ful Gubbe som hänger på ställen jag är för gammal för. Vilket det ibland nästan känns som men den infon slipper mamma idag.

Styr över samtalet på något mycket mer väsentligt. Vilken musik som ska spelas på min begravning och hur jag vill ha den.

Mitt hetaste alternativ nu är ett "E-Type" tema.
Jag ligger i kistan. När den sänks ner så startar en rökmaskin och eldar som brinner samtidigt som det spelas "...The worlds greatest..." *

Sen ville jag dessutom inspirerad av Kramer ha "man's best friend" som text på gravstenen men då kände jag att det var någon annans tur att prata lite...

Sen åt vi jordgubbar och brorsans tjej lovade att para ihop mig med någon. För mammas skull sa jag att det vore kul...


A.

* Alternativt Higway to the Dangerzone från Top Gun...

Le Besked...

Två veckor drygt innan maraton fick jag precis det beskedet jag ville ha idag.

Kramp efter 7 kilometer och bara att ge upp. Jag har alltså gått upp halv åtta en lördag. Ätit frukost* gett mig ut för att springa. Dessutom gått och lagt mig tidigt och varit en riktig mammas pojke en två dagar innan Mors dag. **

Alltså kramp efter mindre än halva distansen som jag skulle springa enligt min plan och efter exakt 1/6 av distansen som jag ska springa/ta mig runt om två veckor.

Min reaktion på det?
Jävla kuk-skit fan. Jag använde samma uttryck som min bowlande kompis häromdagen. Jag kanske också har Tourettes...
Jävla skit igen. För det vill jag inte ha...


A.

*Kan vara problemet, äter ju aldrig frukost i vanliga fall.
** En stilig blomma med kruka att ha på altanen inhandlad till mamma. Ska klå Le Twin och lillbrorsan och befästa min plats som favoritson...

A - nörden...

Jag har gjort det. Efter lunchen tog jag en snabb liten runda i det lokala centrumet.
Till Stadium.

Och köpte det nördigaste jag köpt sen jag tvingade mamma att inhandla de neonspräckliga snowjoggingsen för ett par (rätt många) år sen...

Jag är nu mer en stolt (?) ägare till ett midjebälte med vattenflaskor. Ge mig en mustasch och ett par tighta shorts och jag är tysk på riktigt...

A

Dagens

Återupptar ett gammalt kärt inslag. Dagens.

I övrigt börjar allt falla på plats. Utom frillan som lever sitt eget liv. Tills på söndag. Men som Ida sa. Vem fan klipper sig en söndag. Jag anar en lax i vassen. Kanske en tandorii lax.

Dagen lunch: Tandoriilax utan tandori... Märklig sammansättning. Eller märkligt namn.
Dagens låt: Ain't no mountain high... har nynnat på den hela dagen.
Dagen läte: Min mage. Oavbrutet. Sen igår. Under teammötet så stirrade alla på mig.
Dagens dag: Fredag.
Helgens mest överraskande: A som belagt sig själv med alkoholförbud. För att han inte kan sköta sig. Eller för maratonets skull. Vem vet.
Helgens mest överraskade: A's kropp som ska hålla sig till vatten. Som dryck alltså.
Lördagens distans : 2.1 mil.

Om ni nu som jag misstänker, reagerar på att jag inte ska dricka alkohol och fuldansa runt på stadens krogar så kan jag ge er en förklaring. Eller ett citat:

"... Inte fan kan du bo här?..."

Sagt av taxichaufför som svar på kommentaren.

- Stanna, jag bor här. Stanna nu. På allvar..."

Mitt på en järnvägsbro....

Och ni som är oroliga över A och hans kollegor. Nej, jag gillar alla en så länge. Konstig känsla. Är inte van vid sånt... ;-)


A.

Lite mer läskigt...

De har satt upp en cirkus på ett fält nära La Casa A.

Håller alla tummar som finns för att de håller sina clowner inlåsta...

A.

Lite kär, lite rädd...

Oavsett vem som klipper mitt hår blir jag lite kär i den personen. Nu har jag ringt min lilla frisör. Som är en bestämd dam.
Eller tjej.
Hon frågar raskt var jag har hållt hus? Om jag inte klippt mig sen hon klippte mig sist.
För i så fall måste jag se fördjävlig ut säger hon.

Hur reagerar man på det? Men helt fel har hon inte... Långt är det.

Stammar fram att jag har klippt mig hos hennes kollega. Medan hon var bortrest.
Har du varit otrogen?
-Eh, men du var ju borta...
Jaha, och då kan man göra vad man vill?

Vi bokar in en tid på söndag och jag lägger på. Lite kär men samtidigt inte alls orädd för henne.

Men märkligt är det att man alltid blir lite kär i sin frisör. Och med man menas A.


A.

Flexplatser

Flexplatser på Le Office Nouve.

Det betyder att det finns färre platser än anställda på mitt plan. Inga problem. Tror bara det är jag som är här dagligen. Typ. Och man ska kunna sätta sig var som helst och jobba.
I teorin alltså.
Alla sitter exakt lika varje dag.

Och jag har hamnat i dialekthörnan.
En götelaborgare.
En mas.
En örebroare.
En smålänning.

Imorse på fikat vart folk chockade över att jag pratade stockholmska.
Och vad driver alla göteborgare att så fort de träffar på en annan götelaborgare utanför Feskekyrka måste säga "...vad gött att la höra lite götebårrsska..."

Fattar inte.

A.

Oväntat telefonsamtal...

Inatt har jag visst ringt lillbrorsan i sömnen.
.Han gillade inte det.
Jag ska visst ge fan i att ringa honom klockan 06.11 på morgonen.
Han gillar det inte alls...

Jag har inte ett minne av det. Men charmig som jag är hade jag visst lagt på när han svara.
Han kunde inte somna om heller.
Han svarade bara för att det var okristligt tidigt och han trodde något hade hänt.

Man undrar ju bara varför han inte ringde upp. Om han nu var så orolig...


A. Pratar i sömnen. Tydligen.

Alla grannars favorit - A.

Sällan har någon smörat så mycket i sitt liv som A de senaste veckorna. Det ska köpas loss lägenheter, BRF bildat med A som chairman. Och ja, chairman. Låter tuffare än ordförande.

Jag pratar med katt-tanten. Men hennes katter. Med gamla Agda. Med gamla Agdas barn som är gamla nog att vara mina föräldrar. Med granntjejen vars syrra jag vill lyncha för att hon kör moppe med trasig ljuddämpare. Med tanten som är plåtslagare.

Sen tar jag det yngre gardet förslagsvis lördagsnätter när jag raglar hem. Där är jag tveksam till om det varit bra. Jag misstänker att de tappar förtroendet för Chairman A när jag ser att de skrattar åt mig och frågar mig hur jag mår. Som att man skulle kunna må dåligt när man ser sina undersåtars leenden...

Men vad de inte vet. Vid La Casa A finns en mysig innergård. Full med barn och cyklar. Den kommer om mina planer inte finnas kvar. Här ska ett Melrose Place skapas. En pool i mitten och endast singeltjejer kommer att få flytta in. Och Heather Locklear och Elisabeth Shue.

Om de vill. Chairman vill.

A vid klubban...

Le Bloggs första

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för A.


A är numer normal. Han har bredband och dator hemma. Tvingad av jobbet. Men jag gillar det.

A.

Le Update

Min närvaro har varit sporadisk. Ungefär som röster för The Ark. Inte bra alls. Inte för mig och inte för The Ark. Och inte för er.

Helgen. Biokväll med grabbarna i fredags. Middag på Jensens Böfhus. Kass. Kass mat och en servitör som var klart mindre straight än George Michael. När det senare på kvittot står.

Ni har blivit serverade av Leder 3 började vi ana oråd.
Filmen. Filmen ja. The 300. En film gjord för att ge oss normala män/pojkar mindervärdeskomplex. Aldrig sett så många magrutor i mitt liv. Sammanlagt. Men jag gillade den. Gillar brandtal.

Som tex, "if you cover the sun with arrows then we fight in the shadow"
Eller varför inte
"Spartans, tonight you dine in hell!"

Svag som fan för sånt. Annars två dagars kurs för A. Som han lärt sig en del på. Men vi får väl sen. Nu är jag tillbaks i alla fall.


A.

Men ge dig...

Christer Björkman.

Din låt hette "imorgon är en annan dag"

Sluta älta. Ingen utom du och några få svenskar gillad The Ark. Punkt. Vi hade fel, de andra hade rätt. Ingen tycker att du framstår som en bättre människa för att du lurade med The Ark. Ingen bryr sig. Utom du.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,1071559,00.html

Mitt förslag. Skaffa en hobby eller prata med någon. Någon som kan berätta att världen inte snurrar kring din lilla melodifestival.

Mina förslag på hobbies till dig är.
Fågelskådning - De brukar också bli rabiata och jaga den lilla tunnhåriga flintmesen land och rike runt. Klar potential för att föra över din "obsession" på.
Knark - De som knarkar har man ju läst har svårt att lägga energi på annat än sitt knark. Som du och din festival.
Cykla - Aldrig har man väl sett ett så ihärdigt folkslag som cyklisterna. Ute i regn och rusk. Nackdelen, det kan göra lite ont i baken i början...


A.

Lattjo-Lajban dagen

Igår samlades gossarna. Eller mina homeboys som jag kallar dem när vi drar runt i The Northern Hoods (att endast 22% av oss bor där spelar ingen roll) för en Lattjo-Lajban dag.
Ett koncept som innebär att vi tar av oss våra mognadsmantlar och blir som barn igen för ett par timmar eller en dag. *

Efter de sedvanliga sista minuten avhoppen beroende på den klassiska ursäkten - Nja, jag ska vara med tjejen (som givetvis bland gossarna tolkas som "jag får inte för tjejen" och obenhörligen kommer leda till hånfulla kommentarer nästa gång vi ses) så var vi 5 stycken som drog iväg för lek.

Redan i bilen konstaterades det att det var en utmärlt dag för sport och lek. En härlig dag.

Skjuta lerduve-simulator. Golfsimulator och bowling stod på programmet. Som givetvis utformades efter hand. Lerduveprylen var sjukt kul och nästa gång blir det på riktigt. Fortfarande dock inte helt säker på att jag vill se dessa yngre män med ett hagelgevär i handen på riktigt.

Gårdagens upptäckt. En av kompisarna har en Bokstavskombinationssjukdom. Typ. Eller i alla fall den sjukdomen som gör att han ibland bara måste häva ur sig grova ord.
Eller vad säger ni om att efter skickat bowlingklotet i rännan häva ur sig.

"Jävla-kuk-hora-fan" ?

Blev rätt tyst i lokalen. Om man skriker sånt så hörs det rätt bra...
Vi skrattade. Han går numer under namnet Aggro...

Sen åkte jag hem och somnade.


A.

Idag jobbar jag hemifrån. Med internet. Jag är en online-människa även hemma numer. Jag kommer som ni alla andra att bli MSN och bloggberoende. Förmodligen måste jag även spela bort min bil på nätpoker. För det är ju så lätt att vinna.



* Den som nu vill invända att A inte verkar så mogen hur som helst är välkommen med det men tänk då på att jag kommer vara en mycket roligare pensionär än du...

Ett liten pryl.

Tänk att ett litet instickskort i min nya fina laptop gör att jag kan vara online överallt. Rätt coolt. Nu kommer jag att bli en kvälls och helgbloggare med.

Annars så så jag på något fascinerande igår. Ett par som är ute och går. Fullt kittade. Likadana kläder, magväskor, nya läckra skor och ett par stavar. Och mannen går två meter före sin, vad jag antar fru.
Hur kul är det att gå på promenad med någon om man inte går tillsammans. Det är ungefär som att spela fotboll med varsin boll.

A.

Vem är A egentligen?

Konstig. Dagens konstighet.

Hur kan jag vara singel. Jag har just fått reda på att jag är;

Charmig,
Stimulerande,
Optimisk
Social
och inte minst entusiastisk.

Helt jävla otroligt med tanke på det. Om man nu inte väljer att tolka det som,

Ytlig,
Taktlös
Snacksalig
Orealistisk
eller varför inte egenkär.

Men det gör vi inte. Bara så att ni vet.

Annars hade jag nattbesök i natt. Det ni. När jag vaknade låg lillgrisen och sov som en stock. Tror han hade mage att klaga på att jag väckte honom. Nu ska vi bara se om han lyckades låsa om sig innan han gick. Eller om mina saker är i oordning.

A

Dagens gåta

Om man tar en värmlänning och en ålänning med ett kroppsspråk som utstrålar tråkighet och blandar dem med ett 9 andra män.
Vad får man då?

Svaret: De som gör mig mest besviken i hela världen.

Satt och funderade på igår på vägen hem om det var värst att bli dumpad av tjejen eller se dessa 11 män hålla på som de gör.

Tror faktiskt att helt på allvar så är det mer plågsamt att se de 11 stycken gossarna när de gör som de gör. Ett långt lidande där man inte kan ens kan bli sur och arg och välja att baktala dem så som men kan med en dumpande flickvän...

Och förövrigt anser jag att Offsideregeln tillhör allmänbildningen.


A.

Men vad trodde ni? Vi skickade en halvnaken bluffbög med en koskälla runt halsen...

Ett långt utsträckt finger åt...

A.

Ett sånt där i skumgummi som de har på amerikanska läktare i alla sporter.

Är det någon som har ett sånt? Helst blått. Jag köper det. Någon av er måste ha det...
Så kom igen, gör A glad.


A.

Le festivale du melodie... Och förmodligen inte alls politiskt korrekt...

Melodifestivalen.

Inte nog med att vi plågats med Christer Björkman i alldeles för många dagar nu. Nu är det igång i flera dagar från Finland. Semifinal igår.

Jag höll på Island. En hederlig pudelrockare som såg ut så som idoler såg ut när A var grabb, sen höll jag på Kroatiskans hår. Sen såg jag inget mer.

Igår utnämnde jag åretusendets lögn. Den om att det är skönt att springa.
Nu utser jag årets lögnare, Christer Björkman.
Hittills har inte en enda dag varit "imorgon är en annan dag". Du dyker ju upp hela tiden...

Förresten hörde jag på radio att hela Helsinki har invaderats av bögar och flator. Eller HBT personer. (Ett uttryck som borde förbjudas då det verkligen låter som en sjukdom - Typ ADHD, DAMP, PVC eller AIK)

- Hur är det med dig.
- Har åkt på HBT...

Men back to subject.
Hur kommer det sig att Schlagerfestivalen aka Melodifestivalen har adopterats av hela gay-världen. Jag tycker det är lite konstigt.
I övrigt har jag fått en favoritkollega. Han påminner lite om Kalle i Kalles kaviar. Och så skulle jag impa på kollegorna med mina Marathonplaner under lunchen.
Dumt.
*Reminder to myself*
- Ska du skryta, kolla av kollegorna först...
Svaret på mitt uttalande om att jag skulle lubba maran ska inte bli;

- Nej, vad kul, är det första gången, jag har sprungit sen -94...
Fan.


A.

Och så såg jag lite country på tv igår kväll. Nu funderar jag på att bli en boots-kille....

Nästa tjej...

Det finns vissa saker jag gillar.

TV.
Tjejer.
Snygga underkläder (på tjejer)

Så igår kombinerade jag det med att titta på Victoria's Secret showen. Så fort den lille äcklige Justin hade mimat klart var det helt klart trevligt. Och så ska min nästa flickvän åtminstone ibland få vara klädd.
Hon ska skämmas bort med VS kläder.
Om hon vill alltså. Annars kan hon få glass med karamellströssel som är typ lika beroendeframkallande som knark. Tror jag.

A.

Årets lögn...

Marathon-update.

3-4 rundor i veckan.

2-3 av dem på mellan 5-8 km i bra tempo. 1 lång på mellan 1,7-2.2 mil.

Nu till lögnen. Det finns folk som säger att det är avslappnande, lugnande, roligt, skönt, trevligt etc att vara ute och springa. Nästa gång ni hör det fråga om de tror på tomten eller om de sett Snömannen. De har de säkert. Mytomaner drar sig inte för något...


A.

Jag lever. Var inte oroliga

Molto har hänt.

Tar de stora dragen.

- Jag har kollegor som jag gillar att prata med. De verkar tycka det är kul att prata med mig.
- Min dator är försenad.
- Min bil är beställd.
- De har en fantastisk kaffemaskin.
- En kille är piercad i hela ansiktet. Jag är lite rädd för honom.
- Jag har just lagat min gamla bil som skramlade som en traktor*
- Min utbildning har inte börjat.
- Numer pratar jag mobil i headset. Trots att jag hatar headsets. Jag försöker smälta in.
- Jag var den enda med slips första dagen. Och andra. Och tredje. Nu skiter jag i det.
- Min coach är kul. Hans stora problem är det ultimata avståndet från sin nya 42's TV till soffan. Såna diskussioner har jag inte haft på jobbet på 2 år...

Men generellt är jag som McDonalds - I'm lovin' it...

I övrigt så såg jag på Snygg Naken. Inte nog med att de lockar med falsk marknadsföring. Det var den äckligaste kille jag sett som hade programmet.


Från och med nu så ska jag se till att uppdatera lite mer. Ni kan andas ut.
Ett djupt andetag och säg högt för er själva.
"...Skönt att det inte verkar gå någon nöd på A..."


A. Nyanställd.

* Skönt macho man känner sig när kompisen som är bilmek lagar den. Och visar felet. "...Du ser skruven som blänker? Den har jag satt dit. Det kostar 1.50... Haha. ..."

Om allt funkar som det ska så kommer jag börja eller rättare sagt återuppta mim bloggning imorgon... håll tummarna. :)

Elisabeth Shue - Uppnår det ouppnåliga. 5 på fingerskalan.

I'll be damned. Mörkblå metallic, fyra hjul, stor stereo och BIOPOWER...

Imorgon: Nytt jobb. Nya kollegor. Nya utmaningar. Och ny dator... ;)