Nu tänkte jag...

Egentligen skriva om Vincent som är ansvarig solstolarna på Malta, fruktbuffe och hur motarbetad man egentligen kan vara av en toplessförbud på stränderna på Malta. Men det känns rätt oviktigt.

I lördags var jag på dop. Inte mycket gör ett dop roligt egentligen om man inte får antingen vara förälder till barnet eller som jag förra gången gudfar. Och ja, ni kan kalla mig Don A...

Saker som kan roa upp ett dop är om paret som avlat fram ytterligare en dotter helt sonika väljer att gifta sig innan dopet. Barnen är således inga bastarder längre utan tillhör numer en frisk och kry kärnfamilj (dock med A som gudfar till en dottern).

Inne i kyrkan kom vi på det jag och Le Twin. Varför var alla inne i kyrkan utom den blivande frun och hennes pappa?
Varför varför varför...
De enda som visste något var parets föräldrar. Brorsan såg frågande ut. Brudgummens alltså. Brudens syster grät och brudens bror sa inget. Han är döv nämligen. :-)

Hon var vacker och han var stolt* Jag fick tårar i ögonen och började direkt fila på ett litet tal. Som den som tillsammans med Le Twin känt de längst. Det enda märkliga var ju dock att jag såg att samtidigt som han såg nöjd ut så skruvade han lite på sig. Och de som känner Le Twin vet att han skruvar inte på sig i onödan...

- Le Twin, vad är det?
- Gissa hur glad Mrs X kommer bli över att ha missat det här?
- Hehe. Inte alls?
- Nej, och gissa vem hon kommer hålla som ansvarig? **

Senare på kvällen, iväg till stort slott för skålar och mat. Jag drack den godaste champagne jag druckit innan jag kom på att jag tagit mina glas från brickan med Herrljunga Äppelcider. Åtgärdade raskt mitt misstag och sen fin middag med brudgummens mor som bordsdam.

Mitt korta och relativt spontana tal hade temat förvåning.
- Att jag var förvånad över bröllopet.
- Att jag var förvånad över att de inte gift sig tidigare
- Att jag var förvånad över att Brudgummen lyckats hålla det hemligt
och att
- jag inte var förvånad över att nyblivna frun hade lurat mig på en svensexa...***

När det senare viskades om dans så återuppstod mitt problem.

Varför dansar jag bara med de gamla tanterna? Farmor, mormor, brudens mor och brudgummens mor, och sen farmor igen?



A.

* Låter nästan som en proggtext...
** Le Twins flickvän som vill gå på bröllop men inte kunde vara med på "dopet"...
*** hon hade i början av deras förhållande en åsikt om att jag låg bakom dåligheter som jag drog med hennes pojkvän på...

Men hur i helvete... Resan del 4 (eller är det 3?)

Hej... Hur är det på Malta.

Men what the fuck.
Le Ex som knappt ska känna till att jag existerar. Ännu mindre skicka sms. Hon har ett litet problem med överreagering och att hålla god ton nämligen.

Jag och mina brittiska vänner, som i takt med att deras Guiness rinner ner blir mer och mer högljudda och tycker det är en bra ide att kalla passerande människor för "wankers" sitter i alla fall kvar... Jag, som en förrymd fånge, som Harrison Ford i Jagad. Inspekterar nog alla runt omkring mig. Försöker studera omgivningen så gott det går utan att det syns.

Kan inte se henne i alla fall. Sveper i mig lite mod. Eller öl som det kallas på pubar och skickar ett sms tillbaka.

"... Hur vet du att jag är här? Är du här?..."

Slappnar av lite när det inte direkt piper till i mobilen i alla fall. Innan det händer som en Triss vinst. Helt plötsligt. Telefonen blinkar till. Samma nummer som tidigare.

"... Nej, men folk känner igen dig..."

Vad fan är det här. Nyfiken som jag är av naturen och lika lättad över att hon inte är där så frågar jag vem som sett mig som uppenbarligen vet vem jag är och varför den personen i så fall inte hade folkvett nog att hälsa...

Då slår det mig, lika hårt som Frank Bruno slog Lillen Eklund. Blondinen på flygplatsen. Bästa kompisen till Le galning...

Slappnar av lite, inte lika mycket som gubben som får kanonkulan i magen men tillräckligt för att ignorera det faktumet och försvinna ut i vimlet bland äldre par, språkskole-elever och en del människor i min ålder. Då det inte är inträde på något ställe så hinner vi med ett antal ställen innan engelsman 1 som tidigare misstagit Guiness för vatten blir rejält dyngrak och vi kommer fram till att det räcker för ikväll...

Som avslutning kan man dessutom konstatera att taxichaffisar på Malta är samma patrask som i Sverige. Resan från Nöjeskvarteren* hem till hotellet skulle kosta 5 lira. Det är inte samma sak som att han vägrar köra förrän han fyllt bilen med folk som får betala 5 lira var för att komma dit. Jag vägrade och ställde till med en scen om det och det slutade med att jag hoppade ur bilen, fick tillbaka mina pengar (som givetvis skulle betalas i förskott) och tog en annan med klara direktioner om att åka direkt....

Sen somnade jag som ett litet oskyldigt lamm, och inte av den lammvarianten som korkade japaner köper i tron att det är en pudel de köpt...

Snart. Badstrand, fruktbuffe, motarbetad på stranden och Vincent.


A.

* Inte såna nöjeskvarter...

Prutning, hör hemma på Kasban....

Lördag morgon.
Lätt på foten som, ja jag vet inte vad studsar jag ur sängen och in i duschen.

Duschen som frånsett ett svagt vattentryck ljudisolerats å de grövsta. Inte ett ljud in och inte ett ljud ut.
Resultatet?
Jag blottar mig för städerskan som var ovanligt morgonpigg. Vet inte hur jag ska tolka det men överlycklig såg hon inte ut. Mer förskräckt...

Vädret. Lite mulet. Fan. Nåja, dagen skulle bestå av besök i Mdina. Den gamla huvudstaden och känd som den tysta staden. Eller den döda staden. En gammal stad utan liv och rörelse är inte så kul. Det är lite som ett betongområde i vilken förort som helst. Mycket sten och tyst.


Men lite riddare hade visst hittat dit så jag förpassade mig in på en ny utställning. Nu börjar jag på allvar att inte att det är dags att skrota sjörövarplanerna.


Strosade runt i de nyare delarna av städerna och hittade till slut St:Pauls Katakomber. Spännande värre. På pappret. I verkligheten en massa snorungar som pratade franska som sprang omkring. Men lite kul med grottor/gravar så jag gick ner...

Sen blev det på allvar inte så mycket roligare. Jag begav mig hemåt och gjorde mig redo för att äta lite mat och sen möta upp mina nyfunna engelska vänner på puben Black Bull. Där sitter vi i godan ro och dricker öl. Eller den ena engelsk mannen dricker verkligen inte öl i godan ro. På två timmar hinner han med säkerligen 8-10 pints Guiness. Utan att tveka. Resultatet blir att jag sitter med den mest klassiska sterotypen av en engelskman och dricker öl.

Snaggad, rödmosig i ansiktet, stor och en vit pike-tröja med ett Englands emblem...

Mitt under denna öl-session plingar det till i mobilen. Ett nummer jag inte känner igen. Ett svenskt nummer.

"... Hej, hur är det på Malta..."

Från ett ex som var vansinnigt arg på mig. förut alltså. Utan anledning dessutom. Ett sånt ex som man inte har någon kontakt med. En galning alltså. Typ.

Hur i helvete vet hon att jag är på Malta....

Mer senare...

A.

Resan. Del två. Även känt som fredag.

Var var vi.

Malta ja.

Jag på Malta, ni andra i hemma i kalla Sverige.

Och jag hade just studsat upp ur sängen likt Rönnerdal. In mot duschen. Ni som vill ha fler detaljer får söka dem på annan väg men vi kan konstatera att det rummet jag hade, med balkong mot havet och solen har ett problem. Maltas vattenledningar är inte lika pålitliga på sjättevåningen som i Sverige.

Trycket i duschen är inge vidare. Jag joggar runt mellan strålarna och blir till slut blöt.

Tar mig in till Valetta från Sliema. Buss ca 5 minuter. Sätter mig givetvis på första bästa torg och äter frukost. Frukost är gott. Speciellt när man kan välja vad man vill att äta, sitter i solen och tittar på folk.

Sen fortsätter dagen med rundvandring i staden Valetta. Museer om Korsriddare och galna turkar som ville inte staden, en stad med mycket historia som skyddad av Stormästare Le Valette lyckas hålla stånd mot turkarna för alltid. Och korsriddarna segrade. Här börjar jag vackla i mitt val av drömyrke mellan sjörövare eller riddare. Just nu leder nog riddare lite. Tror jag skulle blivit en utmärkt riddare...

Film om Maltas histora, under 2:a världskrigen bombades ön sönder och samman men sega malteser stod emot.

Allt det här promeneraden runt i staden gjorde mig trött men stan var lite och jag hade sett mycket. Det började bli lunch/brunch tid dessutom så jag tog och beslöt mig för att ta mig tillbaka till torget... Men orkade jag gå?

Nej....

Häst och vagn med guide fick det bli...

Tillbaka på torget, en stor macka, en öl och sitta i solen. Ensam som jag var tittade jag runt på folk. Många människor som satt där. Efter ca 10 minuter är jag, tre engelsmän och en brasilianare involverade i en stor diskussion. Och helt plötsligt är jag full och klockan har blivit närmare middagstid i Sverige. Och även på Malta Ninde, det är ju ingen tidsskillnad du vet....

Vi bestämmer helt sonika att imorgon gemensamt utforska området St Julian för vidare öldrickning under morgondagen...

Kvällen avslutas med grillad svärdfisk, potatis, vin, öl och Irish Coffe med gotlänningar innan vi försvinner ner i St Julians nöjeskvarter. Slutar på en Salsaklubben Fuego innan A tillslut, lagom berusad av medelhavsklimat, höftrullningar, uteliv, söta tjejer och en hel del att dricka hamnar i en taxi som kör mig mina två kilometer hem...

Imorgon Mdina, Katakomber och öl med engelsmän...


A.

Vilket gäng man hamnat i...* Del 1.

Då så. Resande över. Hemma i kalla Sverige igen. Och ja, där nere parkerar de visst hur som helst.

Hur som helst. Resan del 1.
Då Lillbrorsan är ungefär lika pålitlig som en äkta väska i Chinatown så passade han på att försvinna till Läkerol producerande stad samtidigt som han lovat mig skjuts till Arlanda. Taxi blev det.

Kommer dit. Står i incheckning då en fascinerande scen utspelas. 1 incheckningsdisk öppen, inte så lång kö. En disk till öppnas och femtioårig man sätter nytt rekord på 35 meter. Står längst bak, hinner fram först, prejar en barnfamilj och kör av ett hjul på sin väska...

Jag som reste lätt, en halv kabinväska med saker tog det lugnt. Av tidigare erfarenhet vet jag att Arlanda inte är så roligt. Och trots att jag inte checkade in först kom jag med på planet...

På planet, inget roligt att förtälja. Pratar med stolsgrannarna, vi går inför landning och kondens droppar/rinner ner på mig. Inte heller på ett lämpligt ställe så lagom till passkontrollen ser jag ut som någon som skulle/borde/måste använda Tena kontinensskydd. Ej bra...

Några söta tjejer på planet och vid väskhämtningen en lång blondin som stirrar på mig. Jag stirrar tillbaka. Vet att jag vet vem det är men kommer inte på det. Struntar helt sonika i det. Kommer till hotellet trött och halvseg. Äter somnar gott med en tysktalande tv-kanal i bakgrunden. Vaknar redo för att se stan.

Med andra ord, A hoppar likt Rönnerdal ur sängen.


A.


* Citatet från vilken film?

Jag fryser lite. Är inte van vid klimatet...

Dagens gåta...

Vet ni vad som är blont, på bra humör, har massor* med pengar med sig, ett par badbrallor i väskan en öl framför sig och ser ett par flygplan just nu?


A.


* En defintionsfråga...
Om man får plats med all packning i en halv kabinväska, hur grym på att packa är man då?

Le Dig

Första dagarna av långledighet avklarade. Sammanfattningsvis med alkohol i fredags, långpromenad genom Sthlm ut till Moderna Museet med The Brat och avslutning på kajen framför Nationalmuseeum med fika i lördags. Söndags sitta på ett fik i solen och sen grillning på La Casa A's soldäck. Och som avslutning en träningsmatch i fotboll. I Division 7.
Med ett lag inblandat som heter Knarrbacken. Som åskådare.

Moderna Museet. Jag är inte så Moderna. Inte ens nära.
Men kul som utflykt. Lite förundrad över museei-tanten som föreslog att vi skulle sätta oss på verandan sen och bara mysa tillsammans. Jag och The Brat alltså. Vi avböjde för att mysa där man kunde höra vågor skvalpa istället.
Jag önskade att han var en tjej hela tiden.

Söndag. Solen. Solen. Grillen. Solen går ner. Jag är ändå ute. Resultat. Jag är numer klädd i en vit t-shirt även i bar överkropp.

Måndag. Bostadsrättsföreningsbildningsmöte. Långt ord.
Enda dagen jag sagt att jag inte kan. Då bokar de mötet och jag missar 11 stolta karlar som springer runt i de vackraste av tröjor.

Ett sånt möte väcker oväntade frågor på närmare håll än man kan tro. Som Katt-tanten som är orolig för vad som ska hända om hon ramlar och bryter benet på gården. Eller om någon får en istapp i huvudet.

Att hon inte gjort det hittills, att ingen annan gjort det hittills är oväsentligt. Faran är större nu. Mycket större. Sånt har hon läst om.
Och ja. Det händer.
Jag kom på en lösning. Men vågade inte säga den.

Mitt förslag?
Att slå in henne i bubbelplast.

Men vi har ett namn på föreningen. Prästgårdsbacken.
Det är väl sådär. Jag ville nå en internationell marknad och föreslog "The Preacher's hill" men fick till svar att jag inte bodde i en Hollywoodfilm...
Inskränkta grannar tydligen.

Sen avslutade vi måndagen med att jogga lite. Var ju lite varmt mitt på dagen... Jag lever efter siestametoden just nu...

På torsdag då jävlar...


A. Ordförande i Ledighetskommiteen.

Har ni kommit på ordvitsen i rubriken. Lite gbg-varning va?

Klockan är snart halv nio. Söndagkväll och jag står på en fotbollsplan och kollar en kompis spela. En träningsmatch. Och så undrar man varför man är singel...

A - Mot väggen.

Då er och kanske framför allt sin egens favorit A kommer att lämna Le Office, Le Boss och kollega 1-5 bakom sig om bara någon timme för att gå vidare i sitt liv så har vi gjort en djuplodande intervju med honom. Detta är baserat på frågor som ni bloggläsare säkert har tänkt fråga om ni visste vem A var.

Frågorna är många och inte sällan hårda och kritiska mot A men trots det är det en ovanligt frispråkig A vi träffar. När vi kommer in på Le Kontor sitter han med en kopp kaffe och bloggar.

Le Blogg: Hejsan A, hur är det med dig.
A: Jo, tack bra. Jag har ätit dyr lunch och dricker nu kaffe och knappar på bloggen.
L.B: En vanlig dag alltså? Vår uppfattning av dig är att du sällan jobbar så hårt?
A: En vanlig uppfattning. Allt handlar om att vara effektiv. Men på slutet har jag väl tappat sugen rejält. Då har bloggen vart min räddning.
L.B: Bloggen ja, har den hjälpt dig i vardagen under den här jobbiga perioden?
A: Bloggen? Le Blogg för dig tack. Men ja, utan tvekan. Att få skriva av mig om mina känslor och alla tankar som strömmat igenom mig har utan tvekan hjälpt mig. Den har blivit som en slags reningscentral...
L.B: Utan bloggen, vem hade A idag varit då?
A: Förmodligen en ännu bittrare man eller pojke.
L.B. Så Le Blogg har räddat dig. Men om vi ser mot framtiden. Ser den ljus ut för dig?
A: Jag vill gärna tro det. Jag har fått ett jobb i trakterna kring det jag skulle kalla mitt drömjobb. Och jag får en ny bil. En ljusblå.
L.B: Ljusblå? Är du bög?
A: Onödigt.
L.B: Men, om vi förstått det rätt så har du vantrivts en längre stund på jobbet? Kan man inte kalla dig korkad eller rent ut sagt dum i huvudet som inte bytt tidigare.
A: Hörru du. Det där var ett påhopp. Men det tycker jag inte. Mest för att det är elakt.
L.B: Okej, vi är glada att du finns och att du skrivit Le Blogg. Vi älskar den.
A: Tack, det gör mig mycket glad.
L.B: Vi har ju fått följa ett antal karaktärer lite närmare i Le Blogg, som kollega 1-5, lillbrorsan med flera. Hur är din relation till dem idag?
A: Jo, precis som alla relationer måste vi arbeta på dem. Det handlar mycket om att acceptera och uppträda på ett mänskligt sätt med värme mot varanda i de situationer som kan uppstå. Så försöker jag jobba. De personer som nämns i Le Blogg är ju de som påverkat mig att bli den jag är. En person som ni kommer att få följa vidare är tex lillbrorsan. Han studerar vidare och kommer naturligtvis vara pank ett bra tag till. Jag kan inte påstå att jag gillar honom.
L.B: Inte?
A: Lite kanske. Typ. Blod är ju trots allt tjockare än Fernet...
L.B: Men som sagt, varför har du inte bytt jobb tidigare?
A: Mycket för att jag egentligen bara vantrivts senaste året och att jag frånsett kollegor och sånt trivts med arbetsuppgifterna.
L.B: Okej, sunt. Du verkar sjukt smart. Men hur kommer det bli med Le Blogg? Som vi har förstått så är du en av de sista urtidsmänniskorna som inte har en dator hemma?
A: Det stämmer. Men Le Blogg kommer att finnas kvar. Men kanske inte ett par inlägg om dagen. Men något får vi nog ihop. Dessutom har jag en hel del massa bloggar att läsa så jag försvinner inte helt. Och jag kommer tillbaka. Som en gummiboll typ.
L.B: Okej, låter bra. Det glädjer oss alla läsare väldigt mycket. Men om vi ser tillbaka på din tid som bloggare från Le Office. Du har spenderat mycket tid med att skriva blogginlägg.
A: Nja, skulle tro att mitt snittinlägg tar mindre än fem minuter att skriva. Sen så kommer jag ju på saker som jag inte skriver direkt som jag håller lite på.
L.B: Nu då, semester ryktas det om?
A: Jo, det stämmer. Till början av maj. Kommer bland annat åka utomlands och kolla på slott och sevärdheter som är mitt stora intresse här i livet. Tillsammans med att fyllesms:a.
L.B: Låter skönt. Hur länge kommer du att sitta kvar här idag då?
A: Inte så länge till alls. Kom ju bara hit för att det var avslutningslunch för mig idag. Kunde för egen del blivit kvar i sängen men så hade vi ju det här att göra oxå.
L.B: Så man kan säga att du gick upp ur sängen för Le Blogg och dess läsares skull?
A: Ja, och att jag skulle ha hantverkare hemma. Och gratis mat.

Då tackar vi A för nu och önskar honom en riktigt trevlig och ytterst välförtjänt semester. Vi kan nog inte komma på någon som förtjänar det lika mycket som du, men som avslutning. Kommer du att skriva mer om Bionda Rosing?
A: Så länge hon är lika läskig som Agneta Sjödin, Carola och Christer Björkman tillsammans kan jag inte se hur jag ska kunna låta bli... Och de är ju ruggigt läskiga var för sig dessutom.


Det var lite kort vad A hade att berätta om sig själv och sitt liv för nu. Gör honom glad med ett mail, gärna med något skojigt om ni saknar honom och tänk på att han är som Bruce Willis. Hur elaka alla än är mot honom så är det han som säger Yippiekaye M-fucker till slut. Förmodligen de orden som han kommer att säga när han går ut idag.

Eller möjligtvis Geishans paradcitat när hon i fyllan försvinner från alla hon känner - So long suckers!

A.

I natt jag drömde...

Jag hade en konstig dröm i natt. Sist jag kom ihåg vad jag drömde handlade det om en Therese. Inatt var en ny tjej inblandad.

Drömmen. Om en tjej. Som frågade mig hur jag lyckats få så snygga fotbollsklubbor. Jag vet inte vad det betyder men vi kom bra överrens. Riktigt bra.

Men vad är ett par fotbollsklubbor? Mina är snygga i alla fall.

A.

A mot A(rns) rike

Då var det bokat och klart.

Från och med Torsdag hittar ni mig på Malta i ett hotell med bar och jacuzzi på taket. Eler på ett slott fäktandes med träsvärd mot min nemesis. Den elaka slottsherren som är en otrogen hund...

A.

I wanna rock!

Är i dag en sån dag när man ska gå ut och dricka sprit och fira kanske?

I wanna rock!!!

En sån jävla I wanna rock känsla över hela dagen. En lunch. Det är allt jag ska göra/äta. Avslutning. Kommer alltså ramla hemåt tidigt.

Om det känns trist att lämna dårarna. Inte det minsta.


I wanna rock ska spelas hela dagen. Ändå låten som speglar mitt humör.


A.

Bokat och klart...

Konstiga saker och skräck i sin renaste form...

Helt plötsligt är Le Bloggs alla knappar på svenska. Har inte bestämt mig för hur det känns än...

Och ni som följt Le Blogg riktigt länge. Ni vet. Den stora skräcken. Värre än klimatförändringar. Krig och regn nu när jag ska vara ledig.

Krokodiler. Dessa bestar.

Gissa vad jag har drömt om efter att ha läst texttv igår med chockrubriker som

"Turister ramlade ner till alligatorer" och senare på kvällen "Krokodil bet av armen på vetrinär"

Lömska typer det där.

Annars så har jag gett beslutsångest ett ansikte. Resebyrån igår. Massa bra alternativ till bra priser. Men jag kan inte bestämma mig.

Alternativen är 4 dagar vid en pool på en ö utanför Afrikas kust. Barcelona. Nice eller om det kommer upp något annat förslag.
Restriktioner.
INTE ASIEN.
Inte flyga i en massa massa timmar.

A.

Ujtmaoning

Rubriken är skriven på gotländska. Le Bear har utmanat mig. Och när det gäller listor är jag aldrig omöjlig.

A. Listmakaren. Eller A the Listmaker. Om jag skulle slå internationellt.

DAGENS VILL HA: Ett par flygbiljetter i handen. Men ikväll så kanske jag har det.
DAGENS KLÄDSEL: Skor. Av kostymmodell. Kostymbyxor. Vit skjorta. Slips och en grå finstickad tröja. Och en klocka. Det räknas som kläder hos mig då jag inte använder smycken eller accessoarer som det så fint heter.
DAGENS SMINK COOLA GROOMINGPRODUKTER: En snordyr efterrakningskräm.
DAGENS FRISYR: Blond. Lite lätt rufsig med lutning åt ena hållet. Lite för långt för att vara kort men inte långt nog att vara långt.
DAGENS HÄNDELSE: Att jaga efter brevbäraren och förklara för honom att jag glömt att frankera 35 brev som jag skulle skicka till diverse folk. Och få honom att vända upp och ner på en hel postsäck i bilen. Övertalning - det kan jag...
DAGENS LÅT: I wanna have your baby. Vet inte vem men en typisk skråla med låt. Kanske inget machoval när jag tänker efter.
DAGENS PLANER: Ticket here I come. Tillsammans med löpspåret.
DAGENS SAKNAD: Therese. Börjar tvivla nu.
DAGENS DUMMASTE: Ja, utan tvekan kollega 1. Bara därför.
DAGENS SJUKA: Lillbrorsan är visst krasslig.
DAGENS DROG: Bloggen. Min efterträdare har fått mig att inse att jag saknar den. Jag som har så mycket att berätta om just nu dessutom. Men det kommer. Snart. Hoppas jag.
DAGENS ROLIGASTE: Inget direkt. Allt som sker är en nedräkning. Allt är bra. Allt är roligt. Men kanske att se Praon ta tag i uppgifter som att frankera brev med glädje och entusiasm.
DAGENS FAVORIT: 88:an. Och ja, jag är som en gammal gubbe med mina vanor men 88:an är godaste glassen. Jag byter inte.
DAGENS KÖP: 45 liter bensin.
DAGENS GODIS: Hon som röker på andra sidan från mitt kontor varje lunch.
DAGENS HUMÖR: Alldeles ...alldeles ....strålande.
DAGENS ORD: Blir tre ord. Två dagar kvar.

Det var alltför den här listan. Då jag sett den typ överallt och bara väntat på att någon ska beordra mig att göra den så lämnar jag det öppet. Ida gillar listor. Det vet jag.


A. Der Listemacherer...

Dagens Fråga

Kan man blocka folk (ip-adresser) från att komma in på bloggen?

A.

The dying art of introduction....

Finns det en korkad fråga kvar i världen att ställa kan man ge sig fan på att Praoeleven kommer ställa den.

Intressant att se att det uppenbarligen bara är A och Le Bloggs läsare som fattar något.

"...Men om jag kontaktar den här personen. Kommer han veta vad det gäller då?..."

Undrar vad han tror svaret är på den frågan.
Att de som han kontaktar är medium som innan man ringt vet vad det ska handla om?
Att alla mina klienter är som Saida och sitter med Tarotkort?
Att det på 2000-talet räcker med att ringa så löser sig allt?

Jag vill nita honom.


A.

Le Påsk

Påsken avklarad. Lite mer vindpinad och några dagar äldre är jag tillbaka med krafter för att arbeta i 4 dagar innan det blir tre veckors "semester". Jag kommer ju bli mellan två jobb.


Påsken?
Den rivstartade med att sitta i kö innan Uppsala men sen flöt det på bra upp till Lillbrorsan som ansåg att det inte är märkligt att Svenskar äter ca 6 miljoner ägg i timmen under påskafton. Inte det minsta. Blir ju knappt ett i timmen var hans förklaring.

Skidor i vind. Mycket vind. Mer skidor i vind. Krogen och söta Sundsvallstjejer på plats. Sprit fanns också.
Sjuk var jag när jag åkte upp. Sjuka var alla utom jag när vi åkte hem.

Solen såg jag också.


Lite kuriosa.

- Pappa hade blandat påskäggen. Okoncentrerat. Mitt innehåll två sorters godis. Lillbrorsans två andra sorters.
- Sällskapsspel mellan bröderna A är upplagt för smågräl och kommentarer om fusk.
- Jag är numer urtypen för en "fair weather skier"
- Det är väldigt jobbigt och pinsamt att komma hem alldeles för tidigt på morgonen och märka att man åter igen bor hemma.
- Eftersom brorsan var vaken på vägen upp så sov han hela vägen hem.

I övrigt kommer det fler små kommentarer om helgen vid tillfälle.


A.

Mina bloggmöjlighter har kraftigt försvagats och vi får se när resterande delar kommer. Le Blogg är inte död men vilar lite.

Jag är vindpinad. Och nu ska jag och lillbrorsan på krogen.

Till fjälls.

Åka bil.
Hämta lillbrorsan.
Åka massor med bil.
Komma fram.
Dela rum med lillbrorsan.
Sova.
Vakna.
Åka skidor.
I solen.

Det är så mina närmaste dagar kommer att se ut. Ganska fint.

Sen så får vi se när Le Blogg kommer tillbaka. Lite ont om datorer och liknande. Men när ni minst anar det är jag tillbaka. Hoppas jag. På tisdag kanske. Eller på måndag.


Glad Påsk på er!


A.

Sulplice!

Fin middag. Asian Style. Fisk. Kött. Soppor. Öl.

Sen vidare till överraskningen.

Då slår det mig. Det är inte bara jag som hatar kollegorna. De hatar mig lika mycket.
Minst
Kungliga Filharmonikerna. Och en solist trumpetare.
Kul. Nja. Bra. Nja.
Duktiga. Som fan.

Men det enda jag kan tänka på är den stackars slagverkaren och hur det går för honom på krogen.

- Ja, vad jobbar du med då snygging?
- Jo, jag är med i Kungliga Filharmonikerna.
- Oj, det var inte illa. Vad spelar du? Fiol? Bas? Blås?
- Nej, jag sköter Klangspelet...

Hur det går för honom med damerna? Ingen aning. Bittert nog säkert bättre än för mig.

A.

Om bara någon timme...

Så är det dags för min överraskningsfest.
Middag och något mer.
Jag misstänker någon konsert. Men det är jag. Och säkert inte Thåström eller någon som sjunger på svenska. Men det får jag leva med.

Mest nyfiken : A. Nån present måste jag ju få.

Imorgon. Nästan påsk. Det ni och jag piper iväg från La Stada med en väldans fart. Moooot Norrland och skidbacken. 6 timmar tar det. Minst 4 av dem med lillbrorsan i bilen. Jag räknar med att han kostar ca 100 spänn i timmen. Om han är vaken. Det är han sällan.

Jobbigast: Att jag måste packa ikväll. Lockar som fan måste jag säga. Not.

Nu kan ni roa er med att gissa vad jag ska få. Den som är närmast vinner inget alls.
Jag tippar något mer asiatiskt ursprung.
Men hoppas på en Therese.

A.

Vad får man om man samlar 200 kommunister i en lokal?

Ett bilda bostadsrättsmöte i The Northern Hoods.

Nu bor A i en nybyggd fin lägenhet som är tipp-topp. Jag förstår att alla inte gör det. Jag förstår att det kanske är lite skrämmande att helt plötsligt stå inför chansen att köpa sin lägenhet till ett bra pris. Att betala till sig själv istället för att köra pengarna i en dokumentförstörare.

Det gör jag verkligen.

Men om de mest relevanta frågorna är;
- Hur blir det med kabel-tv:n vid en ombildning?
- Jag vet att de som inte vill köpa blir vräkta. Jag har bevis! (ingen fråga men kommentaren kom under frågestunden)
- Men hur blir det om ingen vill köpa min lägenhet?
- Kan jag köpa någon annans lägenhet?
- "du sa tidigare att om många går till samma bank kan man få bättre räntor". Menar ni att jag måste byta bank alltså...

Då har man inte riktigt lyssnat ens. Sånt stör mig.

Nu är jag med i aktionsgruppen för bilda borätt i mitt område. Det känns bra. Jag är bra på att övertala folk.


A.

Lunchproblem...

Är det meningen att jag ska vara tvungen att äta lunch med min PRAO varje dag när vi är här samtidigt?

Jag har redan tröttnat. Att äta lunch ensam är ju min fristad. Känner mig lite som Troja när Grekerna körde fram hästen. Att någon har tagit sig in som inte borde vara där.

A.

Tisdag

Jag är nog sjuk. Ont i huvudet och hosta.

Lösningen? Stor shopping på apoteket. Och att de fått tillbaka en gammal klassiker. Inhaltorn.
Så nu går jag runt och ser ut som Vanheden.

Praoen är trevlig men frågar en massa. Det är lite jobbigt.

A.

Sakta vi gå genom stan...

Medan fånen och kompis försvann i väg efter Fridays så var det tre glada gitarrister som studsade och hoppade vidare ut i natten. Tills vi upptäckte att klockan bara var 20.30 och vi var bra berusade. Blir så om man startar tidigt.

Hur som helst. Ett par samtal ringdes och det förklarades för flickvänner att vi skulle vidare. Jag låtsades ringa en kompis under tiden. För att inte känna mig utanför.

20.30 är det tomt på alla ställen som inte är matställen. Även på många matställen.
Tillslut hamnar vi på fet föredetta fotbollsspelares krog på vägen upp mot den vackraste av Arenor.

Vi tar ett bord och sätter oss behagligt ner. In kommer öl, Fernet och drinkar. Tills klockan är 22.30 då ett drygt as till bartender med förakt i rösten talar om för oss att där får vi inte sitta kvar om vi inte köper ett drinkbord. Och använder den rösten som talar om att det tror han inte vi tänker göra.
Jag hör mig själv säga att "jag rör mig inte ur fläcken, vi tar spriten"
Kompis O ser överlycklig ut.
Kompis R som inte skulle vara borta så länge ser nervös ut.
Sen tar det märkligt nog inte mer än exakt 3 minuter innan några tjejer har frågat om de får slå sig ner.

Nu är det något ord jag söker igen. Som jag inte kommer på....

Klockan 24.00 kommer någon av oss på att det är en bra ide att ta in en flaska till. Jag misstänker mig själv igen men kompis O är medmisstänkt.
Kompis R börjar försiktigt tala om att han inte har råd. Men det är för sent.

Sen dricker vi ohämmat sprit. Tills kompis O ragglar hem vid 02.00 och vi andra håller ut ett tag till.
Dricka sprit det kan jag.
Sen är det oklart. Jag vet att jag går runt och släpar* på en tjejkompis på stan vid 03.00. Hur vi träffats har jag ingen aning om. Men tillsammans går vi sakta genom stan. Jag osedvanligt glad men inte alls i stånd att dansa vidare på ställen som har krav på viss nykterhet för att komma in.

Jag, som gentleman följer henne till tunnelbanan innan jag tar en taxi hem. Och somnar gott. Efter att ringt lite.

I lördags ville varken O eller R leka. Alltså såg jag Maffiabröder och tänkte att jag nog skulle blivit en Don.
Det hade passat mig.


A.


* Här går hennes och min version isär om vem som släpade på vem.

Jo, om jag känner efter riktigt ordentligt

Så är jag nog lite sjuk.

A.

TGIF med en dålig start.

TGI Fridays. Kungsan. 4 kompisar och en kompis kompis. Totalt 5.

Hur mycket kan en person förstöra för de andra. Efter 5 minuter var jag beredd att slå honom.

Hur mycket dumt kan en person häva ur sig?

Inom 10 minuter vid bordet hade han hunnit med det här.

- Hur stora är de här förrätterna? Jag vill inte ha någon jävla mat för midgets...
- Aldrig att jag lämnar dricks på ett ställe som det här. Aldrig. Jävla Hamburgerbar..
- Alltid om man vill ha en svart tjej med sig hem ska man säga "I'm a sucker for Choclate" . Det funkar jämt. Jämt.
- Blodig, jag vill ha den blodig. Och då menar jag verkligen blodig, är du med...?
- Cola, ligth. Och utan is. Förstod du?

Medan vi väntade på bordet.

- Hörru tjejen, ärligt, hur länge ska vi vänta? Pinsamt.
- Blir så förbannad på såna här hak... Tragiska människor som jobbar här. Man ska va på ställen med underklassen.

Meddelade min kompis som tog med honom medan han var på toaletten att jag aldrig vill se killen igen. Någonsin. Och om han följer med igen kan de stryka mig.
Till slut brast det och jag frågade varför han skulle med om han inte hade något trevligt att säga. Då var han tyst i alla fall.

Tyckte synd om min kompis som ringde och bad om ursäkt dagen efter.

Som tur var gick idioten hem vid halv nio. Det gjorde inte jag.


A.

Inspirerande människor.

Nu är den över. Le Helg. Som innefattat en stor del alkohol, en stor del taxi, en del biltvätt, en del pizza och en del inspiration.

Inspirerande människor.
Jag är en sån. Jag lyckades övertala grabbarna att supa sig tillbaka till medeltiden i fredags. De ville inte leka på lördag alls.
Men helgens mest inspirerande människa är lillbrorsan.
Ingen annan kan komma med ett sånt frenetiskt medhåll och stöd över att 22.10 en söndagkväll åka till McD bara för att man är lite sugen.

"...Hade jag haft bil hade jag dragit direkt. Finns det något bättre än att äta McD i soffan framför tv:n?".

Nej var svaret. Det var sjukt gott.

Det kommer en helg rapport senare om bland annat den otrevligaste människan jag mött, en människa som är kompis till en kompis. Som jag skulle skämmas livet ur mig om jag kände. Och definitivt aldrig låta honom träffa mina andra kompisar. Någonsin. Neverever. Och så lite om hur en nota kan landa på 3500 drygt.

Nu måste jag barnsäkra kontoret. Min efterträdare kommer idag. Jag har massor med bubbelplast och tejp. Jag hoppas det räcker.
Dessutom är jag förkyld.


A.