Le Blogg - Observandum sed non imitandum.
Kanske rolig, kanske helt sann, kanske lite mindre sann men aldrig påhittad. Inte helt i alla fall. Saker som berör, stör eller inte alls.Och så gillar jag fiskbullar.
tisdag, september 30, 2008
Idol...
Första avsnittet av Idol avklarat. Så den lilla ljushåriga figuren med spretigt hår är en kille! Stå på dig Johan. :-)
Det var det mest revolutionerande förutom att en av jurymedlemmarna ser ut som en smal och yngre Gary Sinise.
Han håller jag på. Och lite på Laila. Och så är jag säker på att jag skulle ha superkul tillsammans med han Bagge. Shit. Jag är fast. Och så Jihde som är Sveriges bästa programledare alla kategorier på det. Otroligt.
Varför blir killarna i "Ensam mamma söker" ledsna när en annan kille åker ut?
Det är ju en tävling om något som är så mycket viktigare än tex en fotbollsmatch i div 6. Och där är jag arg. Arg som ett bi på mina motståndare.
Inte så jag räknar med en ful glidtackling kanske men nu är det väl snart dags att ta till fula knep? Finns ju massor. Klipulver. Doppa fingrarna i varmt vatten och sprida ut att den andra är sängvätare? Baktala varandra inför den ensamma mamman. Kroniska könssjukdomar Säga att den andra hatar barn. Speciellt hennes barn?
Kom igen nu. Lite action tack. Vill de inte vinna?
Har de inte lärt sig att tjejer faller för bad guys?
Inspirerad av träningsnarkomanen 404 och Generation Fett på kanal 5 så har jag bokat in att köra spinning. Jag har givetvis redan ångrat mig men nu är det för sent. Jag är nog egentligen betydligt bättre på att sitta i soffan.
Och nu då, knappt har fotbollen tagit slut innan jag är på nya utmaningar. Men jag behöver ett mål. Men jag har inga mål.
I övrigt var det middag hos Mamma A igår. Jag nämnde det tidigare. Nu är hon orolig.
När denna konversation utspelade sig log till och med Pappa A. Det händer inte ofta. Och aldrig när Lillbrorsan är hemma. Men det är en annan historia.
- A,* När ska du träffa någon? Jag blir så orolig för dig. Så långt inte så farligt. - Jag har det bra som jag har det. Väntar bara på rätt tjej. Standardsvar. Oavsett om det är sant eller inte. - Nej A, det tror jag inte.
Nej det tror jag inte. Nej det tror jag inte. Mamma sa Nej det tror jag inte. Pappa A grymtade. Han log nästan. På ett sånt manligt sätt som vi gör när vi tycker att tjejer/kvinnor är pinsamma och jobbiga.
A.
* Mamma säger ju egentligen inte A. Hon använder mitt namn. Förmodligen båda mina förnamn när hon diskuterar sådana här allvarliga saker.
Jonny English - Check Sova ut - Check Dop - Check Avslutningsfest -Check Dansa i otakt - Check Betala alldeles för mycket i taxi hem - Check Äta onyttigt - Check. Middag hos Mamma och Pappa A - Check Vara onykter - Check "Glömt att träna" - Check Handla doppresenter - Check
Börjar vänja mig med att inte vara ett långhårigt as. Känns rätt bra att vara kortklippt just nu. Skönt att det växer ut snabbt iofs.
Jag har sett ogräs växa långsammare än mitt hår. Och alla vet hur fort ogräs växer.
Dagens fundering: Är jag mest kär i Meg Ryan, Elisabeth Shue eller har den nya bubblaren Rene Russo någon chans egentligen.
Le Helg. Ikväll nada. Imorgon dop. Om jag bara lyckas ta mig till rätt kyrka. Skulle vara bland det pinsammaste jag varit med om ifall jag åkte till fel kyrka. Sen dopfika. Och efter det. Helgens Main event.
Avslutningsfest med fotbollslaget. Ska ni ut i stan så håll undan. Här ska dansas i otakt.
CK. Eftersom jag vet att du brukar läsa här så ber jag om ursäkt. Jag skulle ha ringt upp dig igår va?
Mm. Trodde nästan det.
Derby ikväll. Jag är inte det minsta hoppfull. Helt säker på torsk. Allt är som vanligt alltså. Precis som vanligt. Men en liten ljusglimt ser jag. Eftersom matchen inte börjar förrän klockan 20.00 så kan jag utan problem använda mina special-egen-gjorda "halvkorta långkallingar". Klart jag berättar vad hur de ser ut. De är ett par vanliga långkallingar som är avklippta strax under knäna. Sen en liten söm där och så var de klara. Skitsköna!
Veckan har börjat strålande. Jag har jobbat arslet av mig. Och det är inte bra för mig.
På plus är att Lillbrorsan med sambo köpt mig en fin ny piketröja i födelsedagspresent. I like. Jag skulle nog kunna ha på mig piketröjor i tre veckor utan att tvätta. Det vore skoj.
Just nu kikar jag på Mamma, Pappa, Barn med Torkel någonting på tv. Det är ju hur kul som helst när de kommentar att barnet ser "bögigt ut". Skrattade så jag grät. Ensam i soffan. Är inte säker på att det är normalt. Om Le Twin får en son nu i veckan eller nästa så ska jag inför Mamma A kommentera att det ser lite bögigt ut.
Reaktionerna är lite oklara. Men jag tror vi väljer mellan.
1. Mamma A börjar gråta och jag får fira jul ensam. 2. Mamma A slår mig. 3. Pappa A börjar skratta.
Egentligen behöver inget alternativ utesluta det andra.
Det finns egentligen ett alternativ till. Och det är att jag faktiskt inte tycker det. Och inte säger det för att reta mamma. Vill ju helst inte fira jul ensam. Inte alls. Men det vore skitkul att säga det.
A.
*Inte säkert att lillbrorsans sambo var inblandad. Han har rätt bra smak. Jag har lärt han allt han kan. Precis allt.
Skitdag. Det är den kortfattade varianten. Den lite längre är: Ingenting går som jag vill idag. Jag kanske inte hinner klippa mig idag heller. Och statistik suger. Kan inte vara mitt jobb. Känns orimligt. Och maten i "foderrännan" var ingen höjdare heller. Varför ska det smygas in russin i mat? Borde förbjudas.
Och vem tar ansvaret och roar mig?
A.
Enligt rykten ligger det en försenad födelsedagspresent från Lillbrorsan hemma hos M&P A. Det är lite kul.
Om man hjälper pappa A att dra upp båten så är det lite roligt att han har ett stort hål i stövlarna. Speciellt när jag föreslog för honom att han som hade stövlar kunde ta ett steg ut i vattnet och styra båten rätt eftersom den låg lite snett på trailern.
Han gillade det inte. Jag skrattade. Hade lillbrorsan bara vart hemma hade vi kunnat ha jättekul. Nu var han inte det.
Mamma A är inte så imponerad av att hennes 32-åriga son kommer bakis till dem. Hon blir, citat, "...så ledsen att du inte kan träffa någon och är det så jäkla kul att vara full..." Så jag sa ja.* Det gillade hon inte heller. Och inte den delen om att jag nog kommer dö ensam. Sen kände jag mig lite elak.
Varför är det aldrig någon som kommenterar det som jag tycker är roligt i mina inlägg? Som sist. Det var ju en jätterolig kommentar om "ost på tub". Jag skrattade hela helgen. Och istället för min underbart bitska kommentar så tycker ni att min kollega är gullig.
Kom igen nu.
Annars en bra helg. Jag kan tydligen dansa. Verkade märkligt. Men det gick bra. Folk måste vart dyngraka på stället.
Min 47-åriga kollega har just upptäckt Youtube. Han berättar sprudlande glad om "nya" roliga saker han har hittat.
Eftersom jag är lite yngre så än de flesta här så får han mycket medhåll om hur roligt det är med Youtube. Ibland samlas de i en liten grupp och Youtubar tillsammans.
Idag på eftermiddagsfikat så berättade han om hur glad han är att han upptäckt Youtube. Hur kul det är. Igen.
Ingen förstod när jag frågade honom om han "...visste att det numer finns ost på tub...". Alla tittade konstigt på mig.
Mental note till nästa vecka: Förklara ironi för kollegor.
Idag hände det som jag aldrig trodde skulle hända.
Jag tröttnade på att prata fotboll. Min kollega diskuterar fotboll mer än mig. Och knatte och ungdomsfotboll. Jag bytte ämne till att jag funderade på att köra ner mig rejält i helgen och dansa i otakt till schalgerrytmer.
Han reagerade inte. Han fortsatte prata om träningsupplägg för 14-åringar.
Jag vet inte om han vill ha tips eller tror att jag är 14. Kanske en kombination.
1. Jag är ju sjukt trevlig. 2. Oftast tillmötesgående och snäll. 3. Och glad.
Efter kundmötet idag föreslog jag att vi skulle äta lunch. Kund A säger att det vore trevligt och att vi kan gå till det lilla lokala haket i Strawberry Mountains och lägger till.
"...är ju torsdag så det är ju pannkakor..."
Hur reagerar då A som tycker pannkakor är äckligt?
Jo, på ett sätt som hade fått en husnasare som The Brat att framstå som sansad. Med ett glatt utrop hojtar* jag till och tycker det är en strålande idé.
Så nu är jag dödligt hungrig efter att ha petat i maten under hela lunchen. Med motiveringen att jag är försöker dra ner på laktos och de hade så jävla mycket grädde på pannkakorna. Smart. Nja. För det är ju inte mjölk heller i pannkakor.
Men han skrev på.
A.
* Varför används ordet hojta inte mer. Dog ut med Pistvakt. Fast då betydde det ngt annat.
Jag älskar inte att städa. Inte alls. Jag skulle kunna sträcka mig till att dammsuga kan vara det tråkigaste som finns förutom att lyssna till The Brats evinnerliga gnäll om döda marknader. Är man husnasare så är man. Det jobb som antagligen ligger närmast prostitution i hela världen. Men nog om det.
Städknepet. Och nu undrar jag om det bara är jag som använder det.
Konstant när jag har städat låter jag dammsugaren stå framme ett par dagar. Av två anledningar.
1. Om någon kommer hem när det verkligen är nystädat så ser det att det är rent och fint. Dammsugaren står framme. Naturliga tanken är då. "...Aha! A är duktig och har precis städat!..."
2. Om någon kommer hem och det inte är nystädat utan lite mindre rent och fint. Dammsugaren står ändå framme. Naturliga tanken blir då: "...Aha, egentligen har han rent och fint, han håller på att städa men jag eller något annat har avbrutit honom..."
Är det bara jag som använder det knepet? Alltså framstår man alltid i god dager...
Läste i tidningen igår att Kate Moss funderar på att göra en parfym med bensindoft. Äntligen någon som tänker till. Bensin luktar gott. T.o.m mycket gott.
Lika genialt som när Kramer gör en parfym som luktar som strand.*
Men det är inte bara Kate Moss som funderar. Jag funderar också. På att radera en massa vänner från Facebook. Förstår inte vad jag ska med vissa till.
Idag har varit en bra dag. De hade chokladbollar till efterrätt på Thaihaket.
Sen att maten var så stark att jag vart helt röd i ansiktet kan jag leva med. Men jag tror att kollega X ljög. Han sa att det var precis lagom men han drack nog typ 7 glas vatten. Jag trodde att även vi killar växte ifrån "jag gillar när maten är stark som fan" efter 25-års ålder....
Annars så har jag ett problem. Den som först kommer på ett knep på hur jag ska sluta nynna på "Un Estate Italiana" med Gianna Nannini får ett pris. Problemet är inte att jag inte gillar låten. Jag kan bara den raden..."Una notte magice"
Nu är det fan dags. A är inte nöjd. Inte det minsta faktiskt.
Lillbrorsan har flugit till Malaga. Det är kallt som fan i min lägenhet. Jag förstår inte hur vissa tänker. Jag borde gått på krogen ordentligt igår. Jag har ont i mitt ena knä sen fotbollsmatchen igår. Vi förlorade fotbollsmatchen igår. Jag har inget godis hemma idag. Det är måndag imorgon. Nej det är förresten bra. Enda roliga med den här helgen. Jag har fortfarande inte blivit farbror. Det är inte bara kallt. Solen vägrar visa sig.
Det var lite kort om min helg. Vad har ni gjort? :-)
Tror bestämt det. Fredag är naturligtvis en dag då jag inte lagar mat. Valen står mellan: Kebabrulle. Pasta. Kebabtallrik. Pizza Thai. Eller något annat jag slipper laga själv.
Jag var tillbaka på gymmet idag. Efter två samtal från dem där de undrat var jag tagit vägen.* Om jag slutat träna. Om jag behövde lite inspiration i form av en personlig tränare osv.
En personlig tränare som skriker på mig. Har linne och avklippta vantar på sig inomhus. Skulle inte tro det. Men idag var jag tillbaks.
Som att tiden stått still. Sen -85.
Cykelbyxor. Dyra träningskläder. Killar utan skor. Och knappt en käft som var svettig. Så jag gjorde som jag brukade. Tränade mitt pass. Blev svettig och avslutade med att höja vikterna till det dubbla när ingen såg och jag bytte maskin.
Det gick bra. Jag överlevde. Men inte var det direkt roligare nu än i våras. Tror jag.
A.
* Jag tror jag var där i våras sist. De har verkligen ringt och frågat efter mig. Och ändå när jag klev in i lokalen kände jag den dära känslan. Lite utanförskap. Ett självvalt. Som jag inte känt sen jag jobbade med folk från långt bort i Asien för ett par år sen. Enda skillnaden var att här var jag fan inte längst...
När man var liten gick tiden sakta. Mamma och Pappa sa att tiden gick fort. Ni kommer säkert ihåg när ni var små och söta och det muttrades om att:
"...tiden går så fort, snart är ni vuxna..."
Jag är inte säker på att jag är helt vuxen men fan vad tiden går fort. Jag tycker inte jag hinner med något. Och det är redan onsdag. Kul va.
I den här takten är jag ju snart 33 och har missat julafton. Och påsk. Lillbrorsans födelsedag där emellan lär man ju bli påmind om vare sig man vill eller inte.
Jag hatar reklam. Inget kan få mig att lyssna på radioreklam i bilen. Byter kanal direkt. Hellre P1.
Och helst P3 generellt. Speciellt det som P3 humor gör. Dock finns det ett problem. P3 humor slutar 18.00. 18.00 börjar kvällspasset. Med Johan Hilton. Vilket han berättar var tredje minut att han heter.
Men är han verkligen så dålig i verkligheten? Jag har länge trott att han bara gör sig till men nu börjar jag bli tveksam. Jag tror han är totalt värdelös. På riktigt. Känns lite tråkigt. Hade vart mycket roligare om han gjorde till sig.
Just ja, Johan Hilton kan få mig att lyssna på reklamradio.
Vad gör en vanlig 32-åring en lördag? Umgås antagligen med sin familj. Storhandlar. Kanske tar en promenad.
Vad gör A. Han åker till en liten fotbollsplan. I ösregn. Som jag gjort varje helg sedan jag var typ 14. Innan dess spelade vi på veckodagar. Idag ösregnade det. Jag fick ha stjärtvärmen på i bilen på vägen hem. Jag var blöt och frusen in i märgen. Samtidigt som jag svettades.
Nu är ju frågan. 3 matcher kvar av säsongen. Jag är redan äldst i laget. Är det så jävla kul att spela fotboll. Sparka på en boll. Man kan ju se det på tv. I en varm soffa. Eller på plats. En solig dag.
Ska jag sluta igen efter sista matchen. För att börja igen i januari. Och ja. Så jävla kul är det nog. Alla fall i omklädningsrummet.
I trafiken. - Pratandes tillbaka till bilradion. Inte sjunga med. Är jag tyst eller inte rör läpparna så är det musik på. Sjunger inte ens för mig själv. Jag blir illa berörd av min sångröst.
- Sms:andes. Världens bästa uppfinning. Dock kanske lite olämplig som sysselsättning när man kör.
På affären - Han som går vilse och fram och tillbaka mellan hyllorna flera gånger och ser ut, och har, svår beslutsångest. - Han som alltid på fredagar köper en trisslott med ett fånigt flin. - Han som alltid köper bacon. Jämt.
På fredagar - Han som går och ler. Hela tiden... Jämt.
I övrigt gällande Le Helg. En ledig helg. Helt ledig. Har jag inte haft sedan tiden då Fröken Rosing var oskuld.
På nästan lokala Thaihaket hade de chokladbollar till kaffet idag. Sånt gör mig varm i hela kroppen. Ville nästan krama den lilla thailändskan som kom fram med dem precis när jag hämtade kaffet.
Det är något med måndagmorgnar som jag inte får ihop.
Jag tycker det är kul att gå till jobbet. Jag har inga problem att komma upp ur sängen vanligtvis. Sover aldrig längre än till 09.00 egentligen. Jag gillar mina kollegor. Jag har två väckarklockor för att jag inte litar på mig själv. Jag har alltid strukna kläder som strukits kvällen innan. Jag sover alltid bra. Jag drömmer nästan något läskigt. Jag har ett jobb att gå till. Kan vara värt att poängtera idag. Det ligger aldrig någon bredvid mig som gör det värt att ligga kvar.
Men.
Måndagmorgnar går det fan inte att komma upp ur sängen. Jag vill gå upp. Men det går inte. Det är som att jag klistrats fast i sängen.
Imorse gick jag plågat upp 08.12. Efter att väckarklockan ringt första gången 07.00.
