Frostgrader inomhus

Här inne är det frostgrader. Nästan.
Som tidigare nämnt har alla kollegor skaffat extra element till sina kontor för att de fryser så mycket. Utom A som i det närmaste aldrig fryser.

Tydligen berättigar ett eget element till att fönster och dörrar ska stå på vid gavel så att vi får in frisk*, sval luft i lokalen. Om det var så viktigt kanske de inte behövde köpa extra element och lämna mig som inte ville ha något frysande.

Kommer bli en skön elräkning dessutom. 6 extra el-element och alla fönster öppna och vi betalar för uppvärming dessutom. Bara det inte drabbar min julbonus är jag nöjd.



Och apropå julbonus. Under nästa vecka räknar jag med att den första chokladen ramlar in från kunder och leverantörer...


A.

* Utomhustempererad alltså.

Subtila pikar

Små subtila pikar verkar inte vara Le Bloggs läsares starka sida den 30:e november år 2006. :-)


A.

Le News

Nyheterna. Ett tv-program som sänds minst två gånger per kväll. Rapport och Aktuellt. Nu när de slagit ihop redaktionerna skulle det visa på sjukt stor humor om de döpte programmet till Aktuell Rapport men det lär väl inte hända.

Han Örhn är visst tjurig. Jag fick t.ex. inte bli sommarpratare. Nog om det.
Ändrat. Det är tydligen inte Öhrn som är ansvarig för tv påpekar CK. My mistake. Jag vet inte vem det är. Ändrat

Nyheterna. Som barn uppväxt med proletär-tv utan paraboler och reklam var dessa nyheter som M&P alltid skulle se på en källa för irritation. Nu vid lite äldre ålder brukar jag faktiskt ofta se ett eller åtminstone delar av ett av nyhetsprogrammen.

Igår funderade jag på varför. Jag förstår syftet. Att man ska bli lite uppdaterad om vad som händer i vårt land samt i området runt omkring en. Det området är också känt som världen.
Men ärligt.
På riktigt.
Det är ju sjukt tråkigt.
Och helt ärligt. Man trodde att man nu vid en ålder som på pappret ska räknas till vuxen att man skulle tycka det är intressant. Men icke.

Då uppkommer ju frågan. När A var en liten palt på ca 7-8 år. Med Le Twin i närheten och en skrikande och bölande lillbrorsa som lät som bebisen from hell. Kunde då M & P på allvar tycka att nyheterna var intressanta?


Eller var det bara en flykt från verkligheten att få höra vad som hände i verkligheten?
Eller var det så att det var enda chansen att få veta exakt var polonium 210 verkligen höll hus?
Förmodligen en kombination.



Förresten lyckades jag försova mig igår. Till vår innebandytid. Den började klockan 21.00. Måste nog göra något åt mina "power-naps"


A.

Idag

Idag är jag nog värd en chokladboll till fikat va?
Jo visst är man det. Jag menar. En gång per år ska det väl vara legitimt.

A.

Le Stolt

Inte utan ett stygn av stolthet jag nu har bytt den tidigare avbrutna torkarbladsarmen själv på min bil.

Inte bara ett litet stygn av stolthet heller.


A.

Apropå ingenting

Nu har jag inget att göra. Inte innan lunch i alla fall så det är dags för det årliga arkitekt-stunden. Precis som George C säger;

"...I always wanted to be an architecht. And thats always what I tell people I am..."

Dags för en ny ritning till mitt pepparkakshus. Förra året blev ett fiasko då jag inte orkade göra något men innan dess oj oj oj...

Om jag blir mobbad för det? Antagligen men å andra sidan har jag mycket pepparkakor, sockerglasyr och non-stop att äta sen. Det som dessutom är extra bra är att man alltid kan norpa en liten bit om man är sugen på något. Så efter lunch är jag redo för att visa ritningarna...


A.

Stark som fan. Eller klumpig som fan.

Igår hade jag fått nog. Fått nog av att vindrutetorkaren på bakrutan inte torkade av hela rutan.
Alltså. In på Statoil. Köpte nytt torkarblad och ska bara vrida ut den torkarbladsarmen för att ta loss det gamla bladet.

Borde vart enkelt.
Resultatet?

Att jag efter ungefär en sekund har brutit av torkarbladsarmen och står med den i handen. I det läget känner jag mig lagom dum och tittar lite nervöst runt omkring för att se om någon sett det och skrattar åt mig.
Hela tiden beredd att säga

"... Armen var trasig och måste bytas..."

Nu är frågan. Bröt jag av den för att jag är klumpig eller stark?


A. Den starke. Eller den Klumpige.

Tips och funderingar...

Som en liten fortsättning på föregående inlägg och eventuella drömmar, lögnare eller inte så kan jag delge er lite information som kan vara användbar.

Enligt nyheterna igår så finns det fler kvinnor än män i Sverige. Inget nytt.
Så nu hade en geografisk undersökning gjorts.
Flest kvinnor finns det söderut i landet, alltså i Svea och Götaland. Och framförallt håller de till längs kusten och i storstädsregionerna där kvinnor är klart överrepresenterade.

Alltså borde det för er som är intresserade av diverse aktiviteter som inblandar mer än en kvinna vara av intresse att skumma ner längs kusten.
För dig John-Roger i Norrlands-inland. Tyvärr verkar det enligt undersökningen som att du får hoppas hitta en kvinna. Eller kanske två män...

Störst överrepresentation av kvinnor? Uppsala.
Vilket fick mig att bestämma var jag ska handla mina julklappar i år.



Samtidigt är det lite intressant att små hålor töms på kvinnor/tjejer medan männen/killarna blir kvar. Varför är det så?

- Är det så att kvinnor/tjejer lockas mer av storstadens ljus och tror livet är som det visas i Sex and the City?
- Är det så att män har lättare att vara nöjda med det de har?
- Kvinnor har fler drömmar att förverkliga?
- Eller helt enkelt att det är enklare för en man att få jobb på lokala orten medan det inte finns en endaste möjlighet för en kvinna att få ett ordentligt jobb där?

Någon anledning måste det finnas. Dessutom läste jag att män i större utsträckning flyttar tillbaka till sin hemort. Undantaget som bekräftar den reglen är Le Ex.

Men varför?
Beats me.


A.

Ibland upptäcker jag saker sent...

Efter att under en liten paus i meine arbeit skummade jag igenom gamla artiklar på Aftonblaskan. Från förra veckan.

Om Kevin Federline. K-Fed. Fed-Ex. Mannen med den usla musiken. Kärt barn har många namn.

Som liten fick jag lära mig att det var fult att ljuga och att tungan typ skulle bli grön om man gjorde det eller att skulle näsan växa. Och ja, näsan är nog större nu men tungan är inte grön och mina ögon är inte heller fyrkantiga av att jag tittat på tv heller. Så allt som man får i tutat som barn är nog inte heller det sant.

Den mustaschprydde mannen i Tyskland sa att "ska man ljuga ska man ljuga stort". Då är det mer sannolikt att folk tror på det.
Kanske är det så.

Men den här uppenbara lögnen är för stor för att det ens ska kunnas funderas på om det är sant. Kevin Federline. Känd för att innan, kanske under och numer efter sitt äktenskap med Brittan gärna hängt med kvinnor som dansar för dricks, är upprörd över att hon ville ha en extra kvinna i sängen.

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,938449,00.html

Förstår att du inte accepterar sånt Kevin.

För inte är det typ alla killars dröm att ha två kvinnor som är assnygga** i sängen? I den här frågan finns två sorters män. De som ärligt säger att de vill ha det någongång* och de som inte vill det. Även kallade lögnare.

För Kevin finns det visst ett uttryck också. Bad Sport. Dålig förlorare.


A.

* Eller åtminstone när flickvännen inte märker det fantiserar om det.
** Nu vet vi ju inte vem den andra var men troligtvis inte skitful i alla fall...

Men fuck...

Efter 3 intervjuer och två tester har det stora läkemedelsbolaget kommit fram till att jag inte var rätt person. Uppenbarligen helt klart dåligt omdöme av de som anställer folk.

Nu rekommenderar jag ingen i hela Sverige att få magsår igen så att de går i konkurs.

Men allvarligt så var det lite bittert.
Har man tagit sig från över 500 sökanden ner till 3 kvar så är det lite surt.

Plåster på såren?
De ringde precis från ett annat jobb jag sökt och ville träffa mig. Det och en chokladboll ska nog lösa det mesta...


A.

A tänker tillbaka

Jobb jobb jobb. Så kan en helg se ut. Dock inte min.

Fredag gick i slapphetens tecken och helt utsliten och mexdendast en spillra kvar av mig själv somnade jag klockan 18.15 och inte vaknade förrän klockan var närmare halv tio.

Vad gör man då?

Kollar Love Actually och märker till min förvåning att jag skrattar åt alla skämten och ler lite nöjt. Speciellt när lillkillen jagar tjejen på Heathrow... Fantastiskt.

Alltså somnade jag med ett leende på läpparna och drömde om att jag jagade flickor på flygplatser. På det bra sättet alltså.


Sen vart det lördag.
Och jag bestämde mig för att inte göra någonting alls. Mer än att hjälpa The Brat att bära upp hans nya kök till hans lägenhet.
Eller lägenhet.
Byggarbetsplats.
Men det blir fint när det är klart. Framåt 2010. Vi bestämmer klockan 14.00. Klockan 17.00 ramlar han förbi. Vilket gjort att jag har hunnit se exakt varenda avsnitt av Project Runway på TV3 och blivit sjukt fascinerad.

Kan vara den bästa tv:n som har gjorts. Eller nja.

Är hemma i tid för att se det konstigaste tv-program som gjorts. En åmande Mona Seitlitz som sett såväl mer som mindre sliten ut och en konstigt stirrig skäggkille i ett Bingoprogram? Somnar om.

Söndag. Vilodagen. Jag kollade sista avsnitten på Project Runway och fick höra om min kompis som på krogen i The Northern Hoods fått stryk av en liten liten tjej.
Vi skrattade och han skrattade. Det tillsammans med en pizza modell skitstor och nästan exakt lika god.
Jag åt halva.

Det var Le Helg det.

Under veckan är målet att köpa alla julklappar som ska köpas. Se till att få lite semester i mellandagarna och eventuellt sälja ett par slalomskidor* from hell...


Jo, så blir det.


A.

* Någon som är sugen på ett par i princip oanvända riktigt bra slalomskidor. Säljes pga de införskaffades olägligt. Och att jag inte vill ha ett par såna längre... Bra pris utlovas. :-)

Le Lunch.

Man väljer ju alltid fel kö att ställa sig i. Idag på McD tog det sjuk lång tid i min kö.

Anledningen?

En halt* person som skulle springa och hämta maten. Typiskt.

A.

* alltså typ en stukad fot eller så. Inte halt som ringaren i Notre Dame. Och faktiskt ingen puckel heller. Men en pottfrisyr.

A Paid Man.

Vi har behandlat min äldre man tidigare.
Hur höll mig i handen
Hur han såg till att jag kom in i taxin.
Hur han inte noterade hur folk stirrade på mig.

Så här kommer det som jag hoppas att ingen på hela Birger Jarlsgatan såg igår.

Vi står ute på gatan och håller varann i handen. Jag försöker få loss min hand och lyckas en gång bara för att han ska ta tag i den igen. Mannnen vi pratar om är 50+. A i höga 20...

Helt plötsligt när vi står där och håller varann i handen drar han mig till sig. Och stoppar ena handen innanför mig kavaj och gör något i min innerficka.
Samtidigt viskar han.

"...As a token of my appreciation..."

Något jag givetvis även det hoppas att ingen har hört på hela Birger Jarlsgatan. Det i kombination med att vi håller varandra i handen/kramas ser inte bra ut. Inte alls bra ut.

Tittar senare i innerfickan*
Där ligger 500 kronor. Nu hoppas jag vid gud att ingen såg oss kramas/hålla handen, han viska i mitt öra och ge pengar till mig...



A. The boy toy.

Igår. Le Blogg lever men knappt. Eller konsten att få tillbaka sin hand...

Efter att i ottan mött upp tre herrar från landet långt borta på ett hotell i den stora staden i närheten så hann jag inte mer än börja tjuvkäka från frukostbuffen. Vid min andra tallrik bacon och äggröra så vart jag brutalt både upptäckt och ivägsläpad.

Av Le Boss.
Som sa att vi skulle åka. Synd på fint bacon :-)

Sedan var det dags. En lång dag av vallande av får. Ganska menlösa men sociala och rätt klipska vilket inte är det som slår mig som en egenskap som kännetecknar kollegorna. Efter att spenderat morgonen med att sitta på Thelins Konditori (09.00-11.30) i Fältöversten och äta snuskigt goda lussebullar och dricka kaffe vart jag bjuden på lunch.

Sen började dagen. Le Boss har fått för sig att jag är skatte-expert. Känns föga troligt. Så iväg till skatteutbildning med tre herrar från landet långt borta. Inte blir det enklare på engelska.
Inte det minsta faktiskt.

Sen avslutade vi med en middag på en asiatisk restaurang. Det enda jag kunde tänka på var hur kul det måste vara att åka från ett land långt borta, i princip tvärs över jorden för att äta mat som du kan få hemma. Mest nöjd. Le Boss som fick äta gott och drack sig full. 3 öl och han ville sjunga kareoke.

A vägrade.

Sen skulle jag hemåt. Skakade artigt hand med mina gäster och intog rollen av social kamelont och bedyrade att det var så trevligt att träffas och att jag hoppades vi skulle ses igen. Inget av det var sant.
Men det är då det inträffar. När jag skakar hand med den sista.

HAN VÄGRAR SLÄPPA MIN HAND.

I princip höll han mig i handen hela tiden tills min taxi kom. Kändes inte helt okej. Och jag såg att ett antal människor som gick förbi tittade på mig med blicken

"...Aha, där står A med sin Sugar-Daddy..."

Hade de vetat vad som utspelade sig strax efter hade de vart helt säkra på att så var fallet....


A.

Mitt eget isberg

Idag har jag absolut inget att göra alls. Inte ens gamla högar på skrivbordet finns längre.

Så här otroligt tråkigt har jag inte haft sen jag såg Titanic.
En 4 timmars film som jag redan innan jag satte mig ner misstänkte hur den skulle sluta. Och javisst. Båten sjönk men tyvärr inte i samma takt som mitt humör.

Ungefär så tråkigt har jag.
Dessutom har Evy gått bort. Min Yuccapalm. Hon klarade sig i ca 7 månader men nu lämnade hon in för någon vecka sen och igår slängdes hon.

I övrigt ska jag visst vara "lekledare" för två personer från landet långt borta imorgon. Har jag ingen som helst lust med.



Dagens dag : Onsdag. AAA av AAAAA.
Lite närmare helg
Dagens lunch : Hemlagade hamburgare. AA av AAAAA.
Sällsamt torra.
Dagens Linda R: "...Fadde visste inget om mitt utvik..."
Perfekt. En sån tjej vill jag ha. Känns som det är mer nöd än lust så fort hon är inblandad. I alla fall för mig.
Dagens Kollega: Nr 2 som inte kan köpa det huset hon vill. För kollega 1 har flyttat till samma område. "... hon vill ju bara förstöra för mig, A kan du fråga vad de betalade?..."
Ehh, njet.
Dagens Kontorsstol: Min.
Bra bakåtfällning är viktigt tråkiga dagar.
Dagens frisyr : Farligt nära totalhaveri.
Dags att ringa lilla frisörskan. Dock måste jag stålsätta mig innan då hon sagt att håret ska färgas. Och väl på plats är hon för söt så jag bara håller med henne i form av stenåldersläten.


Alltså utnämns den här dagen till Isbergsdagen. Mitt humör sjunker snabbare än temperaturen i öknen på natten.

A.

Nej. Inte kan det väl...

Inte alls säker. Alltså jäkligt osäker men var det solen jag såg ute på lunchen idag?

Stor gul, bara lite moln som var mestadels vita som skymde lite?

Kom av mig helt och ställde mig i ett hörn och stirrade på den. Om det nu var den.


A.

Viktiga forskningssatsningar saknas.

Jag behöver en ny väckarklocka, alternativt en ny signal på min mobil för att väcka mig.

Att varje morgon vakna till antingen ett skrällande ljud eller en konstig melodi på mobilen som får mig att må fysisk och psykiskt illa funkar inte längre. Jag vaknar inte av musik. Inte som spelas på dräglig volym i alla fall. Alltså är klockradio uteslutet.

Men.
Det måste finnas ett alternativ* som inte gör en spyfärdig eller åtminstone lätt illamående varje morgon. En känsla som sitter kvar till ca 10.00 innan min kropp har återhämtat sig från chocken att bli väckt.


Det är vad jag anser att forskningen ska satsa på de närmaste 35 åren jag har kvar att jobba.


A.


* Alternativen finns givetvis idag iform av Reese W, Tuva N och några till men de är svåra att få tag på.

Le Önskan

Jag tror aldrig jag har önskat mig ett badkar så mycket som just nu.
Och en båt.

Och förövrigt anser ajg att Carina Berg ska förbjudas. Överallt.

A.

Le Snygg

Kanske ingen överraskning men ändå. Var som jag trodde.

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,936011,00.html

A.

More Breaking News

Enligt mail från Clark Kent är det den internationella tv-dagen idag.
Lite som varje dag i La Casa A.

Pratade med en kompis igår som inte har någon tv och det var länge sen jag ärligt tyckte så synd om någon. Säger nog mer om mig än om den personen.

Liv sökes skulle kunna vart rubriken.
Eller nej.
Jag gillar tv och skulle helt enkelt förgås av tristess om jag inte hade någon. Tänk att vara tvungen att sitta tyst. Ha det tyst eller ve och fasa;

Ett veckodagsbesök av en kompis... hualigen.


Jag blev dessutom just kallad Herr Gunstig Junker av en klient när han bad mig fixa en grej. Kändes inte som att det är ett namn man tar till om man är skitnöjd med mina tjänster... :-)

A.

Breaking News

Att jag inte har stor tro till människosläktets intelligens är en sak. Men inte blir det bättre när man läser de så kallade kvällstidingarna.

För att ni ska slippa läsa skiten så drar jag en kort resume av vad som hänt.

• Linda Rosing viker ut sig igen. Oväntat. Inte fått vara med i tidningen på länge? Blir det en sån bild med hennes vallöfte stämplat i nederkant. Att bilden inte är retuscherad. Tycker hon blir mer och mer lik Michael Jacksson. Leva som man lär är visst bara kul ett tag.
• Gudrun S har vaknat till liv igen. Som varje år vid den här tiden. H&M ska visst annonsera igen...
• Politiker har åkt taxi för samma summa som en lågavlönad tjänar per år. Den lågavlönade har visst som tack för det fått pynta lite i skatt åt hennes resande dessutom.
• Expressen har igen hittat Palmevapnet. Men fel vapen igen.
• Det svenska studentlivet blir mer och mer kinky. Sexmördad man skriker Lars Johan Hierta's livsverk ut. Man låg bakbunden och död i två veckor. Polisen misstänker mord. Undra varför....

Och jag som trodde denna tisdag var lite speciellt. Men det kunde helt ärligt enligt tidningarna vara vilken dag som helst.
Just ja.
Magnus Hedman har gjort succedebut i Chelsea också. Mot ett par 40 åringar, några juniorer och några som är rätt skapliga. Succen slutade med att han tappade in tre mål.
Vad har hänt med att hålla nollan och spela i a-laget. Inte många år sen folk ansågs som misslyckade om de inte platsade i sina lag...

I A's fotbollslag är du riktigt misslyckad om du inte platsar...


A.

Le Facit

Då ni var osedvanligt kassa på att gissa och leka lekar borde ni inte få något facit. Men men. Le Blogg har vaknat på rätt sida idag.

So here you go...


A ska under helgen;

- Äta middag hos M & P på söndag. Falskt.
- Vara på stor arena och lyssna på Iron Maiden ikväll. Falskt.
- Tvätta bilen. Falskt. Orkade inte.
- Smsa hela telefonboken av kvinnligt kön med bra förslag klockan 04.34 på natten. Tyvärr sant.
- Säga att "en drink till har ingen dött av". Sant
- Inte genomföra en avancerad strippdans insmord i raklödder som sist jag träffade tjejen som XX nu flyttat ihop med. Sant. Alltså jag gjorde inte det.
- Städa. Sant.
- Inte gå på dop. Sant. Jag var inte på dop.
- Köpa en ny skjorta. Falskt.
- Inte slå förra helgens flottrekord med McD, Sibylla & Mcd igen inom 12 timmar. Sant.
- Köpa Passionsfruktsläsk om det ska drickas sprit...Sant.
- Inte åka taxi för 600 innan förfesten. Sant.
- Kolla fotboll med korkade kompisar. Sant.
- Klippa mig.Falskt.
- Äta lax till middag. Sant.
- Gå på inflyttningsfest. Sant.
- Gå ut och jogga. Sant. Och nu skämms jag. En fredag tidig kväll går jag ut och joggar. Jag brukar håna såna som mig.
- Hälsa på brorsan. Sant.
- Tippa. Sant.
- Läsa en bok. Sant. Huliganböcker. Eller som jag ser det. Socialreportage om 80-talets arbetarklass i Sydengelska städer.
- Se på tv i sängen. Varje kväll. Sant.
- Äta glass. Rocky Road med marschmallows... Hölls nästan på att glömmas bort men. Sant. Nu har jag ingen kvar.

Ja det var min helg det. Och vad jag längtar till nästa helg.

Dagens frågor.
Är det verkligen värt att skaffa ett gymkort? Måste ju börja träna inför det där jävla loppet.
Är inte Äventyraren Thomas Crown en ganska underskattad film... Och är inte Rene Russo värd mer uppmärksamhet..

A. Uttråkad.

Avdelningen : Varför?

Du är 40 år. Typ.
Du har rött tunnt hår och ett bockskägg.
Du har aldrig gjort något väsen av dig tidigare.
Du bor ensam och äter pizza varje dag.*
Du har en fin bil.
Alltså har du något slags jobb.
Du bor på en lyxadress i The Northern Hoods granne med A.

Behöver du verkligen köpa ett trumset?

Känns så onödigt.


A.Mentalt äldst i området.

* Inte fakta som de andra punkterna. Bara det att jag aldrig sett dig utan antingen komma hem med en pizzakartong eller slänga pizzakartonger.

Le Helg

Efter i nästan ett års tid talat om för er exakt hur mycket jag ska göra i helgen, eller oftast hur lite tänkte att det var dags för ett trendbrott.


Alltså blir A's helg i form av finn fem fel. Och för att göra det lite svårare så tar vi några negationer om vad jag inte ska göra också.

Vad av detta är inte sant alltså...


A ska under helgen;

- Äta middag hos M & P på söndag.
- Vara på stor arena och lyssna på Iron Maiden ikväll.
- Tvätta bilen.
- Smsa hela telefonboken av kvinnligt kön med bra förslag klockan 04.34 på natten.
- Säga att "en drink till har ingen dött av"
- Inte genomföra en avancerad strippdans insmord i raklödder som sist jag träffade tjejen som XX nu flyttat ihop med.
- Städa
- Inte gå på dop.
- Köpa en ny skjorta
- Inte slå förra helgens flottrekord med McD, Sibylla & Mcd igen inom 12 timmar.
- Köpa Passionsfruktsläsk om det ska drickas sprit...
- Inte åka taxi för 600 innan förfesten.
- Kolla fotboll med korkade kompisar.
- Klippa mig.
- Äta lax till middag
- Gå på inflyttningsfest
- Gå ut och jogga.
- Hälsa på brorsan.
- Tippa
- Läsa en bok
- Se på tv i sängen.
- Äta glass. Rocky Road med marschmallows...

Nåja, upp till er att pussla ihop min helg...

A. På väg mot helg. Som fan.

* En av sakerna som jag inte ska göra kan jag inte gå i god för att det inte kommer hända så tar ni fyra rätt så är det okej...

Kompisar med handväskor...

Tidigare har jag framfört att det skulle vara intressant med ett manligare alternativ till kvinnornas kjol. Eller helt enkelt en manskjol.

Efter att ha sett att en av supporterklubbarna i Södra Sverige tagit fram ett Kiltalternativ* så diskuterades iden om detta med lika lite arbetande person i vänskapskretsen. Passade då på att lansera min teori om att det skulle vara skönt med en manskjol för varma sommardagar om det var socialt accepterat.
Lite nervös på hans reaktion.
Han är dessutom av de som föraktar bloggar.

Han håller med och släpper sen en verbal atombomb

- Inte bara det. Jag skulle gärna ha en handväska dessutom, tänk vad skönt att ha en liten väska med alla grejer i...

Och tillägger snabbt. OM DET VAR SOCIALT ACCEPTERAT ALLTSÅ...


Jo antagligen bara då.
Hmm. Kortfodral, nycklar och mobiltelefon. Jag behöver ingen handväska. Än.


A.



* Något iofs ett antal bajare redan kört på under ett antal år. Men men....

Gestern abend

Igår kom det ett paket till A. A gillar paket.
I paketet låg min nya t-shirt med den välkomnande texten "Jag tränar för Stockholm Marathon 2007"


Som den allt igenom positiva människa jag är så såg jag genast en massa problem med den.
Som tex;

1. Hur ska det synas November - Mars att det är Stockhom Marathon jag tränar för då det obenhörligen är för kallt för att springa i T-shirt ute under den perioden. Alltså kommer jag se ut som en vanlig medelåldersjoggare som käkar Becel Proactive och joggar för att sänka kolestorolet.

2. De har skickat mig en tischa i storlek small. Många år sen jag hade den storleken. Alltså måste jag ut och träna innan jag kan ta på mig tröjan utan och skämmas.

3. Den var vit. Ska man ut och springa i en vit t-shirt funkar det bara i solsken. Alla vet att vitt gör sig bäst i solsken och mot en kropp som inte är lika vit som Michael Jacksson.

4. Allt jag kunde tänka på var att jag hellre ville ha en "Jag hatar Snigel" T-shirt från P3 Deluxe istället.

Nåja idag är det fredag och snart ska jag delge er mina tankar för helgen. I ett helt nytt format.


A.

Reflektion

När man var liten fick man, hade man, låg de överallt.
Reflexer.
Nu när A på allvar startat sin träning inför det lite halvlånga loppet i början av juni så behöver jag dem.

Dessutom var det toknördigt med reflexer som liten parvel. Nu känns det nästan som att jag inte vågar springa runt ute på gatorna utan en. Typisk tecken på ålder. Och efter haft dem i former som;

- Band runt benen
- Clips på jackärmen
- Hängade och slängade runda som fästes med säkerhetsnålar*
- Och snudd på en påtvingad reflexväst när A och Le Twin hade heta hockeymatcher på gatan hemma.

Har jag nu - En.
I form av en snögubbe. Som svänger som fan när jag springer.


Varför delas det ut inte ut reflexer längre?


A. The running snowman...

* Används säkerhetsnålar idag på något annat ställe än på punkare? Och Idol-Cissi....

Men vad i hela hel...

Efter att ha räddat upp en morgon som inte kommer att gå till historien genom att när jag ska hämta bilen upptäcka att jag fått 300 i böter för att jag glömt p-skivan bestämde jag mig för att matlådan fick vänta.

Jag behövde något onyttigt och allra helst flottigt*
Alltså. Iväg och käka asiatisk buffe. Eller rättare sagt bara de rätterna som friterats. Alltså kyckling och fläskfile med en pint sötsursås över det. Nu tänker ni ju säkert så här, sötsur. Precis som A. Men det var en helt ofrivillig koppling.

Allt börjar kännas bra tills jag går ut till Le Bil och sätter på Annika Lantz. På radion. Hon intervjuar en människa från den enda grupp i hela världen som jag anser borde ha förbud att uttala sig offentligt överhuvudtaget.

Republikanska föreningen. Som vill avskaffa Kungahuset. Finns inget. Absolut inget som gör mig så sur som när någon vill avskaffa kungahuset.

Men då kan vi avskaffa midsommarafton också. Svenska traditioner behöver vi inte. Och den som säger att midsommarafton inte kostar något och är av fritt val?

Icke.Nepp. No. Nicht.

Helt säker på att Midsommarafton kostar mer än mina typ 9 kronor om året till Kungahuset i längden. Folk som försöker ta livet av sig. Dricker för mycket. Våldtäkter på fyllan och diverse farliga lekar som spårar ur. Folk som kör ihjäl sig och andra på fyllan. Folk som drunknar när de ska fyllebada nakna. Och sen pyskhjälp till familjer som blivit av med nära och kära. Sjukhuskostnader för de misshandlade eller avgiftning av 15-åringar...

Dessutom satt världen skrikigaste och sämsta journalist/tv/radiomänniska brevid och verkade hålla med. Japp. Carina Berg.


A. Just nybliven medlem i Rojalistiska Föreningen.


* Är jag dessutom sjukt förtjänt av efter ha tränat 3 dagar i rad...

Aha.

Man har sina aningar om vilken sorts dag det kommer att bli när man börjar morgonen med att logga in på mailen och se

0 (0) nya meddelanden i inkorgen.

Lite som att varje dag komma hem och se att den röda lampan inte blinkar på telefonsvararen. Eller vart bortrest och haft mobilen avstängd i 8 dagar, sätta på den och inte ha ett enda meddelande.

Alltså får jag börja dagen med att kolla in www.tv.nu


A.

Ps. Dessutom verkar Le Boss grinig som fan idag. Tur jag inte förstår språket. Lite som Tony i Lady och Lufsen.

"... Denna där?... "
" ...det är Tony, han förstår inte språket så bra..."

Och nu blev jag sugen på köttbullar bara för det...

Dagens fråga?

Ibland fastnar man i diskussioner som kanske inte går till världshistorien som banbrytande eller nydanande men det behöver ju inte betyda att de är meningslösa.

En lång diskussion med en kompis som sitter och funderar på om han ska gå och klippa sig fastnar på hans inledande orsak till att han är tveksam till om han ska klippa sig eller inte.

Han är rädd att han ser tjockare ut i ansiktet om han klipper sig. Jag var osäker på om man gör det. Sen vart han osäker medan jag vart säker på det. Och så växlade det i ca 20 minuter med argument för och emot.


Så dagens fråga.

Ser man tjockare ut i ansiktet med kort eller långt hår?

Obs tänk på killar. Inte flickor. Vi har ingen aning.



A.

Le Upprörd

Då A är en sällsamt väluppfostrad ung man så säger han givetvis hej och hej då till alla kassörskor eller kassörer* när han köper något. Tycker det hör till artigheten att göra det. Moi kan ha skrivit om det här förut men ärligt?


I min enfald tror jag att de blir glada av det. Om det är så eller inte - Ingen aning. Men när man stöter på ett surt mongo som svarar.

- Visst

Och dessutom har mage att låta sur och bitter är det otroligt störande. Hur jobbigt kan det vara att säga hej då? Eller hej. Och hur ska man kunna stå ut på ett i sig kanske tråkigt jobb bättre genom att vara sur och grinig.

Så nu varnar jag alla för den sura tanten på bensinstationen i slutet av röda linjen.


A. Väntar fortfarande på ett hej då...

* Kan vara så att det är 100% på kassörskor och 98% på kassörer men generellt.

FCZ Tore

Hån.

P5 Radio Stockholm. Vår favoritnörd Tore.

- Vad vill du uppnå med det här?
- Det vore ju kul att resa ut internationellt med fotbollen.

På något sätt kan jag inte låta bli att bli lite bitter. Här har man spelat fotboll hela livet. Killen känner inte ens till vilka som vinner allsvenskan och får sitta i en radiointervju om fotboll, Fotbollsgalor och att han får ligga betydligt mer.

Och sen har han mage att säga att det är skillnad mellan att få ligga mer och att verkligen göra det. Och att han inte utnyttjar läget mer än vad han gjorde innan.
Nja va?
Tore, ta din chans säger jag.

A.

Ett mail

Ett mail ramlade precis in. Ska delge er det. Lite kul.

"Hej,

Tack för uppvaktningen på Lille G:s dop. Presenten var uppskattad och typisk dig. Men du,har du drabbats av något tics eller? Du hade FAN med i varje mening i kyrkan. Du brukar ju inte svära så mycket...

Jävla dåre :-)

XX"


Tja, tydligen så hade jag väl något tics. Sa ju att jag inte passar i kyrkor.

För övrigt undrar jag varför vår städerska tror att vi är kompisar?


A.

Härliga Sverige

Alltså så kan man göra vad man vill mot någon om den personen inte märker det?

Typ råna någon är inte olagligt om man inte saknar det som försvunnit?
Och ligger det inte lite i begreppet att "smygfilma" någon att den personen inte ska veta om det?

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,931234,00.html

A.

Gala. Igen. Äntligen. Not.

Fotbollsgala. TV4-gala. Rädda barnengala. Schlagergala, Rädda bröstengala och säkert ett par galor som jag glömt bort.

Inflationen i galor på svensk TV har passerat takten för inflation de hade i Tyskland under 30-talet. Och alla är exakt lika dåliga. Och nu måste väl gränsen för antal pojkband som bjuds in vara maximerat. Och helt ärligt. Är galorna till för att Orup, Lena Ph, Tomas Ledin och Patrik Isaksson ska få spela sina nya låtar?

Inte en gala på 10 år utan någon av dem.

Men värst. Alla manusskämt. Om man inte kan vara rolig spontant så kommer man inte bli rolig för att en klåpare skrivit ner ett manus som han tycker är roligt.

Ge mig 20 minuter och jag skriver bättre manus till de som ska dela ut priserna.
Eller en kvart.
Sämre blir det inte i alla fall.

Om jag såg galan igår? Bara fram till första priset då jag kände ett hugg av skam gå genom kroppen å manusförfattarens vägnar och vart tvungen att byta. Lämnade givetvis inte tv:n men nu kan jag allt om hajar. Discovery rules.


A.

Do not get caught...

Måndagar är sällan roliga.

Och när jag har riktigt tråkig brukar jag tänka på vilket jobb jag egentligen borde ha. Som vanligt toppas listan av vägarbetare men vi stryker den nu. Har efter att tillbringat exakt hela dagen igår med att se på tv kommit fram till att jag borde blivit spion.

Som Colin Farrell i Uppdraget. Med ledorden "Do not get caught" ringande i öronen så kom jag att tänka på en diskussion som vi hade i lördags innan vi gick ut.

Om blogggar.

Då A för den stora allmänheten utom ett par utvalda* är anonym så vet ingen om att Le Blogg finns och definitivt inte att det är eder A som skriver den.

Kommentarerna haglade från speciellt två som sågade bloggar vid fotknölarna. Obs det kommer innehålla hårda ord.

"... Bloggar få mig att må illa..."
"... Vilka jävla losers är det som skriver dem..."
"... För mig är de som skriver bloggar så jävla sjuka. Vem bryr sig om deras jävla liv..."
"... Såna jävla nördar..."

Precis som för Colin Farrell hade orden "do not get caught" ringade i öronen kände jag att det kanske inte var rätt läge att berätta om Le Blogg.
Feg eller inte.
Le Blogg är min och följer mina regler.

Och eftersom jag är en sån jävla nörd så känner jag för att som hämnd för de hårda orden skriva ner ett par sanningar till de skönt svala gossarna.

• F, nej, det spelar ingen roll om du är den enda som "fick" något när hon var 20 äldre än dig och 7 yngre än din mamma...
• M, jag ljög, din spräckliga tröja är inte snygg. Det hjälper inte ens att det är ett dyrt märke. Folk skrattar åt den. Dessutom ser du ut att ha bröst i den...
• M, Nej, det är inte normalt att ringa kompisars ex mitt i natten när du upptäckt at F är den enda som "får" något...

A.

* Ni vet vilka ni är. Den enda som jag är rädd ska avslöja ngt är lillbrorsan. Han är rätt klumpig.

Le Pank

Svaret på den avslutande frågeställningen i förra inlägget är;

Sjukt lite. Eller sjukt mycket. Beroende på hur man ser på det. Det ena är svaret på vad som finns kvar på kontot. Det andra är hur mycket jag gjorde av med.

Känns som jag borde fått vara mycket mer bakis igår för den summan.


A. Bitter.

Le Dop

Dop i lördags. I hällande regn men vi var ju inomhus. Att barnet inte gillade att bli blött framgick tydligt. Jag misstänker att det kommer att bli en liten ateist som växer upp. Detta baserat på de högljudda protesterna mot kyrkovistelser redan från start.

Det gräts. Och det gräts. Och kanske var det tur att barnet grät högst då ingen hörde mammans snyftningar.

Vem det var mest synd om? Antagligen solisten som sjöng jättefint. Tror jag. Mamman och barnet överröstade dock henne.

Presenten. Succe. Som väntat. Kommer bli en stilig karl/grabb/litet barn inom en snar framtid. Att tröjan var ca 20 cm för stor får jag ta på mig.

Tydligen är barn som är ca 3-4 månader INTE 92-100 cm långa.

Märkligast. Och obehagligast. Jesus. För enligt prästen och bibeln så lät han folk ta med sina barn till honom så att han kunde ta på dem. Sjukt olagligt idag. Men det var väl andra tider då.


Annars. Måndag. Och jag ska snart logga in på internetbanken för att se exakt hur lite pengar jag har kvar efter helgen. Antagligen sjukt lite.


A.

Dagens fråga

Vad är det med alkohol som gör att man blir så sjukt smart och rolig hela tiden. Efter att ha blivit i tvingad stora mängder alkohol i en lägenhet tillsammans med 4 exakt lika korkade kompisar så begav vi oss ut i natten.

Under kvällen träffade vi på en kvinna som såg ut som Maud Olofsson och inte alls uppskattade när likheten påpekades av en full och i sina egna ögon sjukt rolig A.

Men de mest fantastiska ideerna kom givetvis efter stängning och efter att vänligt men bestämt talat om för den fullaste människa jag träffat att jag inte ville gå på efterfest hos honom. Hur många tjejer som han än hade på gång dit...Vi hittar en taxi. Eller om han hittade oss. Vi var hungrig. In på McD tillsammans med taxichaffisen som som tack för sällskapet lät taxametern stå på. Blev billigt och hela den gemytliga stämmningen försvann.

Hemma.
Klockan alldeles för sent eller alldeles för tidigt för att vara vaken en söndagmorgon i alla fall. Då kommer den brilljanta iden. Jag tar en dusch innan jag går och lägger mig. Lite som att tvätta av sminket liksom.

Klockan 10.30 vaknar jag. Går på toaletten. Där inne är duschen på. Det är dimmigare än vid Lützen, det är varmare än i helvetet.

Och då inser jag att jag glömt bort att duscha som min plan var och istället helt sonika somnat in. Med duschen på.


Så dagens fråga.

Varför är det så jävla kul att vara full?

För det är det...

A.

The Racoon

Efter att inte ha något att göra på ett bra tag utom att vänta på ett telefonsamtal och ingen Le Boss här gick jag in på toaletten (ni behöver inte vara oroliga, ingen sån historia) och tog med mig min burk med nödvax.*

Tänkte slå ihjäl en halvtimme med att fixa iordning håret i olika kreationer för att se om någonting såg lite bättre ut än det andra eller nuvarande.

När jag står framför spegeln ser jag mig själv. Lite den funktionen en spegel har.
Och blir förskräckt.
Jag ser ut som en tvättbjörn. Fast röd runt ögon. Ser helt bisarrt ut.
Läge att sluta gnugga mig i ögonen som ett litet trött barn.

Jaktsäsong och jag skulle ligga illa till.


A. .


* Alltså extra burken med hårvax som jag har i byrålådan om jag inte skulle orka fixa det på morgonen. Läs varje morgon.

Doppresent

Efter bra förslag från Moi om något randigt ett flertal bra från Ninde så blir det en kombination. Jag fick lägga ihop vad jag ansåg var det viktigaste för grabben.

Det är snart vinter och då bör man ha kläder på sig.

1. Randiga kläder har prytt barn längre än Oldsberg varit flint.
2. Jag vill att grabben ska växa upp till ett lagom snällt barn med en fin uppväxt.
3. Alltså är det vissa spår barnet måste ledas in på direkt.

Pappan kommer inte att misstycka.

A. Som lyssnar på sina läsare.

Skuldkänslor, kyrkor och små barn

Le Helg nalkas ,Le Boss och Le Kollegor är inte på kontoret. Alltså är det nu ni ska överösa mig med roliga mail som egentligen är för snuskiga eller grova för att kollas på arbetstid.

Och steget från snusk till barn är mindre än man kan tro. Eller mindre än vad vi män vill tro i alla fall. I centimeter räknat.

Barn ja.

Imorgon ska kompisens lille bastard döpas. Jag har förtvivlat letat anledningar till att inte kunna komma. Som tex att jag bara går på dop där jag blir minst gudfar. De anledningarna accepteras inte. Trist nog.
Finnen som jag tänkte lämna över ansvaret på att köpa en present kom på en anledning som är alldeles strålande.
Han passar på att fylla år.

Alltså står jag ca 24 timmar innan Le Dop utan present, utan att veta vilken tid det var*

Vad köper man till ett litet barn som döps som man inte är släkt med, som fortfarande inte känner igen mig, som fortfarande är babyfult** och inte har några intressen utom bröst och sova.***


Dessutom känner jag mig alltid skyldig när jag är i kyrkor för att jag inte är konfirmerad och inte blev fotbollsproffs eftersom jag inte konfirmerade mig då fotbollsträningen krockade med kyrkotimmarna...


A.

* Skulle kunna lösas enkelt genom att ringa någon och fråga men jag orkar inte. Chansar på klockan 13.00
** Ett barn blir inte sött inom de första sex månaderna. Tidigast.
*** Här har vi vissa gemensamma intressen på något sätt men han bjuder inte direkt till den lille...

Alla ni.

Indiepunkrockare, streetcreddiga fånar som flashar med att känna till små konstiga musiker och band innan de själva känner till sig , ni som tillbringar mer tid med att leta upp olika band än att egentligen lyssna på dem etc. Ni ser vart jag är på väg.

Ni kan sluta läsa nu och komma tillbaks om en halvtimme så har jag skrivit något nytt här som ni säkert finner mer intressant och mindre jobbigt för era kreddiga musiköron.

Inte för att jag tror att ni är så inskränkta men en liten varning var på plats.


Igår förflyttades A hem till kompisens vardagsrum, med gitarr i trä och frenentiskt ålande framför Tv:n som sände en gammal Europekonsert. Det filades på uppträdandet till Roliga Timmen och det var min grupps tur. Vi var Europe. Har för mig att jag var John L.

På hovet igår drog de av de gamla klassikerna blandat med lite nytt och det var som att komma hem. Jag fånjublade när de berättade historien om var det växt upp, jag klappade takten och tyckte att eld på scenen var osedvanligt tufft.

Joey drog av en snutt av Open your heart och det högg till lite i hjärttrakten. Jag menar givetvis skoldisco och snyggaste tjejen i klassen. Tänk om man bara inte sagt.

"Nej, jag dansar inte" och blivit röd i ansiktet som en tomat.

Eller Cherokee. En låt om en jävla indianstam som trampar på en stig av tårar. Såna låtar skrivs inte längre...



Hur som helst. Kul och bra var det. Fast man märker att man blivit gammal när;

• Ståplats inte är ett alternativ
• Inte en enda öl dricks
• Skämten som dras är av karaktären - "Se så, starta nu, arbetsdag imorgon"
• The Brat äter en påse godis på fem minuter för att täcka upp ett blodsockerfall för att sen klaga på att han har ont i magen. Wonder why?

Det enda jag saknade var ett par latex/spandex brallor på någon i bandet...

A.

Le Butterfly - Een vlinder

Bettan!

Inte Catwoman, inte Anna, Hanna eller Tori Spelling.

Bettan heter hon.*
Nu kan jag slappna av.

Mot alla odds har jag fått sjukt mycket gjort idag. Känns skumt för jag känner mig slö**

Men snart dags att ta fram hempermanenten, pinsen med hårdrocksgrupper, slitna Conversebasket-mackor, 1 gammal turne-tischa från Maiden '86 köpt på Reeperbahn och låtsas leva kvar i det förgågna med hjältarna från The Northern Hoods :-)

Ni kan se förvandlingen som när en fjäril blir till. Från instängt i en kostym (puppastadiet) till en fullfjädrad rocker. (fjärilstadiet) haha

A.

* Okej, jag kom inte på det. Kompisen ringde upp.
**Jag är slö.

Long time no see and I don't remember your name

Sjukt irriterande när man träffar en kompis' kompis och hon säger

- Hej A.

Och jag absolut inte kan komma på vad personen ifråga heter. Inte heller min nödlösning med att ringa vår gemensamma vän och fråga funkar.

Nu kommer det här att sitta och mala i skallen resten av dan...

Anna?
Hanna?
Cathrine Tramell?
Lena?
Sandra?
Catwoman?

Fan. Kommer inte på det.

A.

Finnish inspiration

Efter i ett försök att smita ifrån jobbet. Som just nu mest består i att invänta ett par kunder som skulle vart här för en timme sen så lusläser jag mina favoritbloggar.

Hittar ett agronom-rasistiskt inlägg hos Peppe. Eller om Bonde söker fru. Vilket slog mig att jag läste en artikel om den serien häromdan.

Aftonblaskan slår upp stort att "det verkliga bondelivet" inte alls är så som det ser ut i serien. Jag är chockad. Menar de att en vanlig bonde inte är med på tv. Inte har kvinnor att välja och vraka mellan.
Inte nog med det. Är det i så fall så att det inte precis som i verkligheten att sitta inlåst i ett hus i 100 dagar? Någon som suttit inne som kan svara på det?

Är det så att det i verkligheten inte är pristävlingar och utröstningar om man i en liten grupp blir strandsatta på en öde ö?

Fan, menar de på allvar att saker på tv inte är precis som i verkligheten? Är det så att kanske kanske så löser inte CSI alla fall?

Hmm, det var mina illusioner det.

Åter till artikeln. Inte nog med att Aftonbladet lyckas fördumma hela svenska folket genom texten, i slutet av artikeln har de satt plus och minus på det som är bra och dåligt med att vara lantlivet.

Där lyckas de lista som fördel.
"Bönder är ofta roligare och charmigare än många tror"

Vad är det för jävla fel på den tidingen och framförallt på mig som läser skiten.


A. Snart rejält fördummad


http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,927852,00.html

Resor, nostalgi och obehagligt ärliga föräldrar...

Imorgon - Nostalgirock från The Northern Hoods på Hovet tillsammans med The Brat och Clark Kent.

Imorgon står dessutom resa till Frankrike på agendan för stora delar av La Familia A. Lillbrorsan och jag stannar hemma. En sak att vi (jag) hade tackat nej ändå men att inte bli tillfrågad eller ens höra talas om resan känns märkligt.

Mamma A, Le Twin och Le Twins sambo hävdar dock att det talats om den här resan i minst ett år. Och att vi blivit tillfrågade att följa med. Icke. Förutom en armbåge just innan det bokades...

Tror mer att det är Pappa A som säger som det är.
"...Vi har ingen lust att ta med er..."
Pappa A är stenhård.
Lite som Fantomen. Eller Carl Lewis.
Enligt rykten har två små Le Twins haft löptävlingar i åldern 4-5 år på tomten och sagt att vi var jättesnabba. Vi ville vinna över Pappa A. Det ville inte han. Han tog i allt vad han kunde och vi stortjöt...
Stenhård var ordet.

Men skit i det. Imorgon blir det latexbrallor, pudelperuk och en jeansjacka med tryck på ryggen!

A.

Lunch och kakor

För övrigt måste jag berätta att min lunch var det godaste jag ätit sen innan jag for till landet långt borta. (Bort räknat burgaren på flygplatsen och varmkorven i Frankfurt som krävdes för att ställa min mage i ordning igen)

Dagens lunch - Bacon & Kapris pasta. AAAAa av AAAAA. Det lilla a:et för att jag äntligen orkat börja göra matlådor igen.

Dagens overeaters: Kollegorna. Hade med mig exakt 2 kilo kakor av en speciell sort till kollegorna från landet långt borta. Glömde dem i måndags. Tog med dem igår. Idag innan lunch var allt slut. Vi är 7 stycken här. Jag äter inte kakor gjorda på ris...

Som att bjuda lille A på läsk i unga år. Satte i mig allt direkt och förstod inte vad vuxna menade med att man skulle känna smaken. (givetvis efter ha praktiserat "du häller jag väljer" metoden med Le Twin)


A.

Italien vs Holland och en kronisk lögnare. Typ.

Eftersom jag verkligen är en förespråkare av såväl "kiss and tell" som skvaller i allmänhet.
Och på allmän begäran.

Så här kommer historien om Italienskan och Holländskan.

Jag har tidigare nämnt att det dök upp en ny kollega på hotellet med baren Le Bar. Italienskan. Knappa 30 år. Stilig som fan. Stilig kanske inte är rätt ord för en snygg tjej men, det är min historia och jag bestämmer så stilig passar bra.

Efter två dagar av lite småflörtande med damen ifråga så hamnade vi på en krog tillsammans med i princip alla kollegor. Jag och italienskan råkar givetvis av en slump hamna brevid varandra vid bordet. Småpratar och A är sådär charmig som bara A kan när det slår mig.

Jag vill inte hångla med henne.*

En mycket konstig tanke faktiskt som i det läget oroade mig rejält.

OBS! Vi ska fortfarande ha det klart för oss att bara för att jag vill hångla med någon så är det inte samma sak som att den personen vill.*

Sen händer det märkliga. Utan att ha en aning om vad som hänt så sitter jag i en soffa och hånglar med holländskan. Inte nog med det. Vi har ett drygt 15-tal kollegor som ser det.
Hur det gick till, om det tvistar de lärde men jag misstänker att mina kunskaper i holländska som;

- Ick heit A, och
- Will jej mein peipen?

...inte hjälpte situationen.

Alltså måste det blott berott på mina sköna dance-moves som var en blandning av John Travolta i Saturday Night Fewer och Michael Flatley. Fast med mindre takt och högre alkoholnivå. Och definitivt inte med lika tighta byxor.

Det visa i att hångla med kollegor kan diskuteras, jag får skylla på de två överväldigande faktorerna som drev mig till det.

1. Att ha kollegor som faktiskt ser bra ut och går att prata med.
2. Att hon dessutom ville hångla med mig. Kanske om man isolerar det den viktigaste anledningen.

Att A sen får bjuda på att bli lätt pikad under frukosten dagen efter var inte hela världen. Att hon dessutom ansåg att en hemmaman inte alls var en dum ide har fått mig att fundera på att flytta till Amsterdam.
Snarast.

Italienskan? Jo efter att ha dundrat fram besvärjelser om att jag var en "p**a och diverse mindre fina(?!?) ord innehållande uttryck som Madonna, Mafia och Palermo så lugnade hon ner sig och log. Eller så skrattade hon bara och viskade sitt rumsnummer i mitt öra...



Nu till det konstiga eller det som alla vet att killar gör för att få hångla lite. Vilket på något sätt kommer att drabba mig. En situation som Brandon aldrig skulle satt sig i.

1. Jag har lovat att komma ner till Amsterdam snart. Tydligen så har jag i princip redan bokat in en helg. Det blev jag påmind om i ett mail igår.
2. Jag har alltid gillat Holland och tycker inte alls att holländare generellt är arroganta.
3. Jag är visst på väg till Milano också. Ganska snart.
4. Jag har alltid gillat Italien och speciellt norditalien.
5. Kan ha övertygad Italienskan om att det är jättelätt att få jobb i Stockholm och att Sverige är en kanonland att bo. (Hon ville flytta från Italien)
6. Att på allvar tycka att Holland är ett föregångsland inom flera områden. Kommer inte ihåg något om vilka de områden skulle vara.
7. Antyda att jag förstår Holländska eftersom det är sååå likt svenska.
8. Skrutit med mina kunskaper i italienska efter tre års studier på gymnasiet. (Som aldrig använts efter det)
9. Sagt att Europas snyggaste tjejer inte alls kommer från Norden utan Holland. (Vet inte vad jag tänkte på alls, eller vet exakt vad jag tänkte på) Att de i snitt är 185 cm långa och har träskor slog mig inte just då...

Så jag antar att av ett litet oskyldigt hångel så kommer min privatekonomi att drabbas hårt, jag måste ta upp mina gamla italienska böcker, lära mig holländska och förmodligen be om ursäkt till alla tjejer i Norden***

Verkar som att mitt sökande efter en hobby är över.


A. The office slut.

* Givetvis en mindre lögn eftersom jag sällan är mot att hångla med någon. Framför allt så ville jag helt plötsligt hångla med holländskan istället... Som i det ögonblicket rörde sig sjukt förföriskt på dansgolvet...
**Lillbrorsan. Skratta inte. Exakt samma för dig
*** Rätt bra version av storhetsvansinne att tro att alla tjejer i Sverige läser det här...

På tiden.

Äntligen.

Vet inte hur det kommer att gynna mig men det kan inte vara ett steg åt fel håll i alla fall...

http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,921271,00.html

A

Att bita i det sura äpplet. Eller bara skratta åt det.

Le Blogg har inget emot att göra sig lustig på andras bekostnad. Tex Bodström, alla politiker & Linda Rosing. (Kan inte med den bästa viljan i världen räkna henne som politiker)

Min absoluta favorit är naturligtvis Björn Rosengren som med bestämdhet inte fattat att han var på en strippklubb.

Naturligtvis omöjligt. Eller hur?

Om inte.

Det kan ha varit ett liknande fall som drabbade A första kvällen utomlands. Med 7 stycken glada men trötta kollegor från diverse håll runt vår värld ger vi oss ut på jakt efter en bar. Alla lätt trallande på hiten från Sällskapsresan.


"... vill du ut på nattklubbsväng, häng då med i Axxxxx's gäng, gå på disco, rulla hatt här i Seoul varje natt..."*


Vi hittar till slut en bar som ser trevlig ut. Vi går in. Väl där inne ser det inte alls ut som en vanlig bar. Vi blir infösta i ett eget rum och en kvinna i 40-års åldern ser mycket bekymrad ut när vi beställer var sin öl.
Hon säger något på ett språk som bara en av oss förstår och den personen, en söt liten tjej från San Fransisco blir så generad att jag tror att hon ska dö...

Vi har inte hamnat på en bar utan en "business bar"

För det facilia priset av 1500 spänn har vi just beställt varsin öl och min "värdinna" är på väg in. Det kvinnan i 40-års åldern är bekymrad över är hur våra 4 kvinnliga kollegor ska reagera.

Vår vän som förstår språket gestikulerar vilt och pratar i en hög och mycket ljus röst.
Det slutar med att ölen bara kostar 100 kroners styck och att jag inte får någon värdinna. Inget som jag direkt var sugen på heller då jag strategiskt satt mig mitt mellan Italienskan och Holländskan.

Vi sitter i stillhet, förbannar vår gemensamma arbetsgivare och har allmänt kul. Då hör vi genom väggen.
Ett ohyggligt stönande.
Jag trodde i min enfald att någon hade blivit knivhuggen.**
Det visar sig att det är den nöjdaste knivhuggne man jag hört i mitt liv. Och som han blev knivhuggen. Under en 10 minuters period så sitter vi ena sekunden generade, gapskrattande och i alla fall jag lätt lyssnande på en kakafoni i "knivhuggning"

Vi skrattar högt och bestämmer oss för att lämna stället. I alla fall jag med ett leende på läpparna och en söt kollega på varje sida om mig.


Min sista tanke är att kanske kanske Rosengren verkligen inte visste vad det var för ställe han var på. Fast det förefaller ju otroligt...


A.

* Okej, men jag försökte verkligen få dem att sjunga dem men de var inga lingvistiska genier direkt...
** Uppvuxen och boende i The Northern Hoods ingen dum slutledning.

Bodström

Det är riktigt synd att Bodström vart tvungen att avgå efter valet. Jag önskar bara att jag upptäckt tidigare vilken citat-maskin han är.

Efter tidigare i radio berättat om hur han fokuserat på "kriminella brottslingar" så sitter han igår i TV4's "Förkväll" och säger;

"...Jo, men så är jag ju 4-barnspappa till 4 barn..."

Intressant. Tur att du förklarade vad det du var 4-BARNSpappa till.

Mer Bodström åt folket!


A.

Le dag.

Snart dags att gå hem. Inte vidare produktiv dag. Ganska lik en vanlig dag med andra ord.

Efter att ha blivit inspirerad av Ninde så anmäler jag mig till alla starka karriärskvinnor att bli deras hemmaman. Mot veckopeng som täcker snus.
Jag kan laga mat och bädda.

Har aldrig förstått det här med att arbeta. Är det för tidigt att gå i förtidspension vid 30?

Imorgon utlovar jag bilder från landet långt borta.
Sanningen om Italienskan och hur holländskan kom in i bilden.

Dessutom ett kort avsnitt om vilka ställen som tar 1500 spänn för en öl. Och hur man hamnar där utan att veta om det. Vi kallar det Lex Rosengren.


A. Snart på väg hem.

Sing a long

Igår. Lite lagom seg efter resan hem så såg jag på ett otroligt dåligt program som det går 13 stycken på ett dussin i Sverige just nu.

Sing a long påTV3.
Med Sussie Eriksson, Reuben Salmander och en skrikande Johan Ulvesson. Om de nu ska bjuda in folk från Mamma Mia kunde de väl tagit Jenny Miina. Upprörande.
Och dessutom verkar det som att Mamma Mia ska sättas upp i landet långt borta. Såg lysande reklamskyltar för det. Alltså kändes det som om jag var hemma nästan.
Typ.

Förresten.
Sist jag skrev något om Jenny Miina fick jag ett mail från henne där hon tackade för de positiva sakerna jag skrivit.
Det ni.
Och det är helt sant.
Och alltså bekräftade hon att hon var exakt lika grym i verkligheten som jag trodde.

Le Blogg når ut långt.

A.

Le Blogg sammanfattar

Idag är det måndag. Det är grått ute och jag har varit ute och rest lite. Alltså behöver jag i min värld inte arbeta så hårt idag.

Då så. A sammanfattar resan till landet med en arg kort granne lite norrut. Vi börjar med den korta sammanfattningen.

Flygplats: Heathrow. Så tråkig. Endast slagen av Frankfurt på vägen hem. JAg var dessutom den enda på TGIF som lyckades få ett bord där man inte så tv:n...
Mat : Oväntat nog massa kinesiskt.
Räddning : McD på flygplatsen hem
Mest korkade : A's ide att besöka gymmet varje morgon på hotellet. No matter what.
Trevligaste återseende : Dansken, En av amerikanerna, Tysken & Belgaren...
Sämsta timing: Att 8 kollegor. 4 män & 4 kvinnor hamna på en "Business Bar"...
Gladaste överraskning : Italienskan & Holländskan
Modeorakel : Amerikanen - Säljs inte kläder i rätt storlek alls?
Modeorakel 2 : Fransmannen - Ljus, ostruken manchesterkostym är inte snygg.
Cup of Tea : Kaffet som serveras. Svagare än mitt te hemma till frukost**
Öl : Hite
Krukmakare: A som gjorde en egen kruka under sightseeingen. Sne och vind men min egen.
"Vi struntar i att alla kollegor ser oss" : Det värsta grovhångel jag sett offentligt mellan två personer på minst 10 år. Detroit & Tokyo office.
Kramp: Jättefint att gå att äta på lyxrestauranger på andras bekostnad. Mindre kul för 30-årig stel fotbollsspelande-icke stretchande-pojkvasker att sitta på golvet att äta. Fick hoppa ut på ett ben.
Snacks : Kanderade skalbaggar.
Språksensation : Att lyssna i två timmar på en man som pratar engelska. Utan att förstå ett ord.


Det får bli den korta varianten. Lovar att under dagen fylla vissa luckor gällande italienskor och holländskor, diverse "working girls" och klädmode.


A. Jobbar inte måndagar.




* Killar & tjejer
** Om jag ätit frukost hemma